Köpenhamnsprocessen

Dramaturgin kring Köpenhamnsmötet följer beklagligtvis det man hade kunnat förvänta sig. I går var det dags för ett antal utvecklingsländer att demonstrativt tåga ut, länk. Vid i princip alla stora FN möten och frihandelsmöten krävs ett antal sammanbrott i förhandlingarna innan man är framme. Det tillhör spelet. Avigsidan av denna modell är att människor mister en del av respekten för processerna. Sedan må ämnena som avhandlas vara aldrig så viktiga för världens överlevnad.

Här ser vi ett av flera systemfel i själva modeller för att hitta lösningar på mänsklighetens överlevnad.

Klimatfrågan i Köpenhamn bör i princip beslutas i fullständig enighet. Sannolikheten för att detta inträffar är tyvärr låg. Därför bör man överväga överenskommelser mellan de länder som är villiga att agera. Vi såg ju vad som hände med Kyotoprotokollet det undertecknades aldrig av USA. Det fick i alla fall stort inflytande för synen på vad som ska göras för att rädda klimatet.

De andra två faktorerna är centrala i sammanhanget: konsumenternas och företagens roll. Konsumenterna har möjlighet att rösta med fötterna. De ha möjlighet att välja bort produkter och tjänster som inte når upp till acceptabla klimatkvalitetsstandards. Här finns en stor påtryckargrupp.

Samtidigt har företagen en utmärkt möjlighet att profilera sig som klimatvänliga. Tekniskt utvecklingsarbete för att åstadkomma klimatsmarta produkter och tjänster kan uppmuntras i många olika dimensioner.

Besluten, vad de nu än är i Köpenhamn måste gå hand i hand med aktiv interaktiv opinionsbildning. Det senare löper en viss risk att komma bort i förhandlingsprocesser som Köpenhamn.

Jag hoppas och tror på en tillräckligt stark överenskommelse mellan tillräckligt många nationer för att göra Köpehamnsprocessen trovärdig. Det hoppet är inte ute ännu.

Andra bloggar: Oscar Fredriksson, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Värmdöcenterns blogg,