Samtidigt blir televerkets gamla uppmaning om att ringa 90.000 aktuell. Det är nämligen 90.000 väljare som skiljer mellan blocken. Just nu leder de rödgröna med 3,1% enheter.
Några vars öde verkar gå mot sitt slut vid ett dåligt valresultat är Mona Sahlin, Lars Ohly, Göran Hägglund och Maud Olofsson.
Jan "Boost" Björklund kan heller inte vara säker. Han måste blir mer än en "Lejonkung" för att överleva ett val till. Partiledarjobbet i folkpartiet är en katapultstol. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand får inte sitta kvar beroende på de interna reglerna i miljöpartiet.
Till valet 2014 blir det nästan bara nya partiledare.
Mona Sahlin försöker skapa mening. Hon lyckas bland de redan frälsta, men utanför dessa kretsar har hon svårt att vinna gehör. Dock får man säga att sannolikt hade hon rätt i att vänstern borde hållits utanför koalitionssamarbetet. Att hon backade där och släppte in SJ generalen Ohly kan paradoxalt nog bli hennes undergång.
Strategin med att inte säga någonting gjorde henne till valvinnare. Den nya strategin att säga vad man tänker göra är däremot en ren katastrof.
Göran "på håret" Hägglund är Sveriges trevligaste partiledare. Det visar han allt för ofta. Tyvärr klarar han inte några andra roller. Försöket att tuffa till sig genom att tala till de vanliga människorna blev en flopp. Hans chans är att vara extra mysig. De han kan charma är pensionärerna. De är hans hopp för att sitta kvar som partiledare.
Maud Olofsson spände bågen för hårt. Orealistiska mål och allt för dåliga leveranser på området liberal politik har gjort situationen svår för henne. Hon får ser sig om efter nytt jobb efter valet.
Valet år 2014 ser ut att bli ett val med många nya ansikten
Andra bloggar: Tokmoderaten, Per Ankersjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar