Skuggbudgeten: ett resultat av Stinspolitiken

Det har pågått en debatt om vilket statsskick Sverige ska ha. Republikaner har ställts mot monarkister. Om Sverige får en rödröd förlåt rödgrön regering går vi in i ett nytt parlamentariskt styre. Vi kommer nämligen inte att få ett Prinsstyre. Däremot kommer vi att få ett Stinsstyre.

På något annat sätt kan man inte tolka saken när man läser vänsterpartiets skuggbudget, med stöd av socialdemokrater och miljöpartiet, länk. Socialdemokrater och miljöpartiet har tidigare sagt sig vara företagar- och entreprenörsvänliga. I denna budget gör man sitt bästa för att ta bort de ekonomiska incitamenten för dem som lyckas. För dem som sparat i företag eller fastigheter införs en sparskatt, populistiskt kallad förmögenhetsskatt. Omfördelning är modeordet, men skapar det verkligen välstånd för samhället?

Låt oss ta ett konkret exempel.

Vi kallar henne för Ulrika. Hon bor i Stockholm Hon är dotter till en socialdemokrat. Ulrika har ett hus med ett taxeringsvärde på 5 miljoner och hennes företag har ett förmögenhetsvärde på 4 miljoner. I lön tar Ulrika ut 1 miljon kronor per år. I företaget som Ulrika äger arbetar 16 personer.Vilka effekter får en valvinst för socialdemokraterna för henne?

1. Socialdemokraterna vill höja kommunalskatten i Stockholm med 70 öre och landstingsskatten med 17 öre. Det ger en ökad skatt per år med cirka 8.500 kronor för Ulrika.
2. Jobbskatteavdragets sista del försvinner. På det förlorar Ulrika cirka 20.000 kronor per år.
Totalt har nu Ulrika förlorat 28.500 per år eller 2.375 per månad.
3. Förmögenhetsskatten ger en ökad skatt på cirka 45.000 per år, eftersom Ulrika inte har några lån.
Totalt ökar Ulrikas skatt med cirka 73.000 per år eller 6.000 kronor per månad. Det ger en marginaleffekt på cirka 10% procentenheter.
Om Ulrika ska bibehålla sin levnadsstandard får hon då öka sina inkomster. Sannolikt blir det genom ökad aktieutdelning. Det kan göra att företaget är sämre rustat i en lågkonjunktur. Därför kanske Ulrika passar på att säga upp 1-2 personer.

Om de anställda tjänar 300.000 kronor vardera motsvarar detta cirka 150-170.000 i förlorade kommunalskatter för samhället. Staten förlorar också ett antal 10.000 kronor på detta. Till detta kommer minskade momsintäkter för samhället.
Vad kommer Ulrika att fokusera på? Sannolikt hur hon ska minska sin skatt. Egentligen borde hon fundera på hur hon skulle utveckla sitt företag.

Resultatet blir kanske att Ulrika säljer firman. Med dessa pengar på fickan lämnar hon Sverige, kanske hittar hon en annan företagare att dela sitt liv med och de gör gemensam sak.

Är denna politik bra för jobben och Sverige?

Är detta politik som är företagarvänlig?
Resultatet blir ju att de framgångsrika i större utsträckning funderar på att lämna Sverige. De mindre framgångsrika bor kvar.

Detta är en Stinspolitik.

Stinsen säger sig ha blivit bara vänsterman. I själ och hjärta är han fortfarande kommunist. Det som ska lösa sysselsättningsproblemet är inte det privata näringslivet. Det är den offentliga sektorn. Det märkliga är att både socialdemokrater och miljöpartiet låter honom styra. Att de gör det är mig en gåta.

Frågan är om Svenska folket verkligen vill ha Stinspolitik?

Ulrika i mitt exempel får betala cirka 73 000 kronor extra om året för Stinspolitiken.

Jag tror att hon kommer att rösta på Alliansen precis som jag kommer att göra.

Andra bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö

Andra medier: SvD