Några som bor i Sverige och som också tjänar på socialdemokraternas politik är: Antonia A:xson Johnsson, 39 miljarder, Finn Rausing, 38 miljarder. Lottie Tham, 17,5 miljarder och Dan Sten Olsson, 17 miljarder, Bertil Huldt, 14 miljarder och Fredrik Lundberg, 12 miljarder och 9 andra miljardärer tjänar på denna reform. Märkligt nog inte den socialdemokratin närstående Carl Bennet som hamnar på 5,1 miljarder, strax under gränsen på att tjäna på reformen.
Ingvar Kamprad, 450 miljarder, inte heller Hans Rausing 62 miljarder behöver bry sig om vad de rödgröna gör. De är båda skattskrivna i Lausanne i Schweiz.
Om vi tittar på "vanliga miljardärer" så är 41 av 106 bosatta utomlands. En inte obetydlig del av dessa har bosatt sig i Schweiz. Varför man gjort det är inte så svårt att förstå. Det är de svenska sparskatterna som är boven i dramat. Vad detta inneburit i form av utflyttade arbetstillfällen är svårt att överblicka, men det är med säkerhet tusentals jobb som försvunnit på detta sätt.
Problemet för alla utom för Stefan Persson som numera tillhör ett särskilt skattefrälse (om de rödgröna vinner valet). Vad bland annat Stinsen, Lars Ohly är orolig för är följande enkla sammanhang. Stefan Persson äger huvudsakligen aktier i H & M. De står i dag i 473 kronor stycket. Snart kommer en utdelning på 16 kronor per aktie. Det ger en direktavkastning på 3,3%. Om staten tar en tredjedel av detta blir faktiskt direktavkastningen för Persson 2%. Ganska måttligt kan man tycka.
För lite skulle många säkert tycka. Effekten skulle om Persson skulle vara tvungen att betala full förmögenhetsskatt att han antingen skulle flytta utomlands eller att han var tvungen att ta ut högre utdelning. Det skulle öka risken i företaget. Sannolikheten för att Hennes & Mauritz anställer minskar, även om man inte helt slutar anställda. På marginalen blir däremot effekten ganska stor.
Sedan kan man tycka att det är ganska märkligt att de rödgröna kommer med ett begränsninngsförslag för sparskatten på 52 miljoner kronor. För att få denna skatt krävs en förmögenhet på 5,2 miljarder. Över detta beskattas inte besparingarna. Detta är vad jag kallar rödgrön fördeliningspolitik
Analysen bakom förslaget är felaktig. Sveriges sysselsättning skapas inte lägre av dessa superrika. I stället är det företag med upp till 50 anställda som står för den största sysselsättningstillväxten. De är dessa som nu ska sparbeskattas. På samma sätt som man vill skydda Stefan Persson från de negativa effekter av sparskatten borde man värna vanliga hederliga entreprenörer. En del av dem har sett sina besparingar växa till miljoner. Denna typ av förmögenhetstillväxt är bra för samhället. Den skapar jobb.
Bloggen kan inte se någon annan råd för de rödgröna. Lägg detta förslag i soptunnan.
Till väljarna måste budskapet bli välj ett Alliansparti - för jobbens skull.
Bloggen har använt Veckans affärers sammanställning på miljardärer för 2009, länk som underlag för bloggposten. I verkligheten kommer förmögenheterna skattemässigt att vara lägre beroende på, skattemässiga schabloner och hur framgångsrik personerna varit med skatteplaneringen.
2 kommentarer:
I princip har jag inget emot att verkligt förmögna bidrar lite extra för samhällets välfärd. I solidaritetens namn.
Men det verkar vara svårt att konstuera en sådan beskattning som inte har svåra negativa effekter.
Vi får väl se när de röd-gröna preciserar sig betr utformningen i detalj.
Dock, 52 miljtaket, det är ju en ny variant bara på de ventiler och de "förhandlingsmöjligheter" som fanns i det gamla systemet. Där de verkligt rika kom undan i stort sett, men där en medelklass med fastighet snällt fick betala.
Skattepolitik, med vettiga effekter och samtidigt solidaritet, det är svårt det...
Hej Stefan. Här har du tre frågor som väntar på svar från dig. http://krassman-inyourface.blogspot.com/2010/05/ratta-mig-om-jag-har-fel.html
Skicka en kommentar