Eurokrisen fördjupas

I en debattartikel i dagens Financial Times, länk lanserar Luxemburgs statsminister Jean-Claude Juncker och den italienske finansministern Giulio Tremonte, länk, länk ett förslag om gemensamma europaobligationer. Populärt kallas de för E-obligationer. Dessa obligationer ska vara ett komplement till de enskilda ländernas egen obligationsupplåning. Herrarna vill att förslaget ska genomföras redan under december månad i år!

Upplåningen som kommer att bli gigantisk ska på sikt motsvara 40% av EUs BNP om förslaget går igenom.

Det kommer att innebära att länder som fuskar med statistik och som inte följer reglerna i alla fall kommer att få lån för att driva sin verksamhet. Det nationella ansvaret för statsskulder kommer i allt väsentligt att försvinna. Utvecklingen är naturligtvis mycket oroande, länk. Nästa generations eurokriser kommer om förslaget genomförs att drabba hela eurokollektivet och inte enskilda länder.

Obligationsinvesterare köper inte 90% kurant oxfilé. De köper 100% kvalitet. Med Junkers och Tremontes förslag försöker man tvinga investerarna att köpa secunda varor. Det accepterar ite marknaden utan att få betalt i höga premier.

Dessutom är det mycket tveksamt om förslaget är förenligt med de grundläggande traktaten inom EU.

Vad vi talar om nu är nästa generations krisländer. Det är inte bara Spanien, utan även Frankrike och Italien.

Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble har gått i taket över detta. För hans land skulle detta innebära höjda kostnader för statsskulden.

Andra uppgifter gör gällande att Angela Merkel hotar att lämna eurosamarbetet, länk.

Eurons stora kris är inte över. Den har bara börjat.

Sannolikheten för att valutan inte kommer att överleva i sin nuvarande form blir allt större.

En Euro utan Tyskland har ingen kredibilitet.