Jag undrar om någon fråga i modern tid har skapat en mera intensiv debatt och där politikerna vägrat se att man inte har folkets förtroende än FRA debatten. Det skulle möjligen vara löntagarfonderna eller kärnkraftsdebatten. Kanske måste vi söka oss ännu längre tillbaka i tiden. En fråga som skapade en konstitutionell kris var försvarsfrågan i början av 1900 talet.
Den 21 december 1911 undertecknades det så kallade bondeuppropet om försvaret. Den 6 februari talade kungen till Bondetåget. Han talade till 30.000 bönder som hade samlades på borggården. Gustav V talade till tåget, men hade inte förankrat innehållet i talet med regeringen. Kungen tog avstånd från den liberala regeringen under ledning av Karl Staaff och betonade sin personliga makt.
Några dagar senare arrangerade socialdemokraterna ett demonstrationståg i Stockholm till stöd för den liberala regeringen som kungen hade kritiserat och till stöd för parlamentarismen. 40-50.000 deltagare mötte upp i demonstrationen. Det blev slutet för kungens inflytande över politiken. Parlamentarismen infördes. Grundlagarna förändrades inte trots att parlamentarismen de facto införde 1917. Lagstiftningen ändrades först 1969.
Den debatt vi ser idag visar på en misstro mot det rådande parlamentariska systemet. Människor ställer med rätta frågan: Hur kunde detta ske?
De möjligheter som grundlagarna ger för folket att utöva sin makt genom val och rådgivande folkomröstningar räcker inte. Kanske måste det till ett institut med beslutande folkomröstningar i stället. Det kan också vara så att det skapas möjligheter till att använda internet för att styra landet. Folkomröstningar på nätet eller parlamentariska fora på nätet är kanske en möjlighet.
Det krävs åtgärder för att återupprätta folkets förtroende för de valda och för systemet.
Ett annat problem är att folket har ett ökat behov av en privat sfär.
Fri- och rättigheterna måste tydligare definieras och utvecklas. Tryckfriheten och yttrandefriheten på nätet måste skrivas in i grundlagarna.
Samtidigt blir folket mera inklämt och de facto minskar friheten.
EU ställer krav på att reglera våra privatliv. Lagen om teledatalagring är ett exempel på detta. EU har nämligen ett direktiv som föreskriver att medlemsländer ska lagra bland annat inloggningsuppgifter och uppgifter om vem en mobiltelefonabonnent ringt.
EU behövs för att skapa frihandel. EUs makt över yttrandefriheten måsted äremot begränsas. Utan en inskränkningen av EUs mandat här kommer kredibiliteten ytterligare att minska. Det kommer att bli fler nej till Lissabonfördraget.
Vi ser att FRA debatten har ändrat mönstren i politiken.
