Slösa slår till igen

Hänt i Värmdö

Den tidigare före detta fackföreningsmannen och ministern med mera, Björn Rosengren bestämde sig under sin tid som ordförande för SKTF, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund att de offentliganställda skulle bli löneledande. För honom personligen var säkert idén god. Det skapade en bild av en drivande fackföreningsman, en som verkligen kämpade för medlemmarna.

Vad händer om en kommun som arbetsgivare försöker göra samma sak med en grupp anställda?

Bloggen är inte säker på att resultatet blir lysande.

Rosengren, i sin roll som arbetsgivare har däremot inte verkat för att bli löneledande.

Nu verkar det som om Värmdö kommun har anammat Björn Rosengrens slogan som fackordförande. Chefslönerna ska upp och det rejält. Man ska bli löneledande.

16% löneökning för toppcheferna förkunnar Nacka Värmdö Posten, länk!

Många av ökningarna har att göra med nyrekryteringar. Man har höjt nivåerna och det rejält. I en kommun som har stora ekonomiska problem och dessutom betydande kvalitetsproblem blir dessa höjningar ett problem. När de som utför service får 2% extra och cheferna 16% extra skapar det slitningar. Löneökningarna kostar medborgarna cirka 1,4 miljoner om året.

Hjältarna i en kommun måste alltid vara första linjens medarbetare, de som utför servicen. Det bli svårt att förstå med den här typen av prioriteringar.

Man kunde valt en modell med att knyta chefslönerna till resultat. Det hade varit bättre.

Det är bekymmersamt är att politikerna har avsagt sig mycket av ansvaret för att markera vad som är acceptabelt. Den här typen av frågor är olyckligtvis delegerade till kommundirektören ensam. Det blir ett sätt att smita från ansvar.

Bloggen befarar nu att lönerna för den ledande hel- och deltidsarvoderade politikerna också kommer att justeras upp.

Man undrar när medborgarna kommer att revoltera?

Bloggen tror att nästa val kan ge många intressanta svar.

Skattehöjarkongressen: Dags att slå till mot Persson och Rosengren

Kjell-Olof Feldt och Sven-Olof Lodin skriver i dag om sin oro inför den socialdemokratiska partikongressen och risker för att den kommer att resultera i flera förslag om skattehöjningar, länk.

Den socialdemokratiska partikongressen riskerar att gå till historien som skattehöjarkongressen.

Den första viktiga fråga är den om progressiviteten i skattesystemet. Det gäller idéen om att den som tjänar mer ska ha högre procentuell skattebelastning. Hela idén om ett progressivt skattesystem hör till en annan tid. Det innebär att de som har bäst förutsättningar att bidra till samhället ska bestraffas för detta. De får om socialdemokraterna får hållas incitament för att flytta från landet, av just skatteskäl. Den grundläggande idén med ett skattesystem som ska främja tillväxt måste ha som mål att ha en så platt skatt som möjligt.

Marginaleffekter är alltid av ondo.

Den andra frågan är den om sparskatten eller som socialdemokraterna kallar den: förmögenhetsskatten. Effekten av sparskatten var att värden motsvarande 40% av statsskulden försvann ut ur landet. Hur många arbetstillfällen som försvann på grund av skatten kan diskuteras, men sannolika talar vi om tiotusentals. Ändå vill socialdemokraterna återinföra denna skatt. Detta trots att de som inte kommer att fly landet framförallt blir dem dom inte kan flytta sina tillgångar och vanliga lönearbetare.

I stället borde socialdemokratin fundera över hur man kan skapa tillväxt. Ett samhällskontrakt som innebär att sparskatter som förmögenhetsskatten inte kommer att innebära en tillväxt i sig. Det är en klokare strategi.

Den tredje frågan rör fastighetsskatten. Nu gäller det att slå till mot "lyxvillor" med taxeringsvärde över 4,5 miljoner. Kanske är det tidigare partiordföranden godsägare Persson som man vill åt eller tidigare näringsministern, slottsherren Rosengren.

Den fastighetsavgift som Alliansregeringen infört är bra. Det som är mindre bra är den reformen har resulterat i skatteskärpningar vad gäller reavinstskatten. Här borde både socialdemokrater och Alliansregeringen se på det förslag som skatteverket presenterade.

Kommer vi att se höjningar av bilskatten och traktorskatterna också? Både Rosengren och Persson har nya traktorer så här borde man kraftigt höja skatterna. Dessutom borde man höja skatterna för dem som kör Bentley. Ett exempel är här medlemmen Rosengren.

Nu verkar socialdemokraterna vilja anpassa sig till Lars Ohlys och hans konfiskeringspolitik. Jag tror inte att det är vad socialdemokratiska väljare vill ha. De vill ha rimliga skatter med få marginaleffekter. Får de inte de är sannolikheten stor att de blir Alliansväljare. Efter en skattehöjarkongress är chansen stor.

Någon skatt på cacao efter Norsk förebild har vi ännu så länge inte hört om.

Inte heller har vi hört om punktskatter på toblerone.

Möjligen blir det skatt på guldnogat!

Andra bloggar: Per Ankersjö, Peter Andersson, Allt om Alliansen,

FRA lagen kan strida mot EU rätten

I FRA debatten har det väckts frågor om lagen är förenlig med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Frågor om Europakonventionen om mänskliga rättigheter sorterar under Europarådet. Europarådet har inrättat en speciell domstol som kallas Europadomstolen som prövar sådana frågor.

När jag i min blogpost talar  den fiktive Björn Rosengren och den diskriminering ha utsätts för jämfört med sin kompis Göran Persson är det inte utifrån perspektivet mänskliga rättigheter. Min utgångspunkt är att han diskriminerats från EU perspektivet och att detta ska prövas av den speciella domstol som EU har som kallas EU domstolen. En helt annan domstol.

I artikel 12.1 i EU fördraget förbjuds diskriminering på grund av nationalitet. Enligt praxis kan den åberopas av enskilda medborgare. I detta fall är det en fråga om att FRA lagen strider mot fördragsbestämmelserna om fri rörlighet genom att vara diskriminerande. 

FRA signalspana på Björn eftersom han har utnyttjat sin rätt som EU medborgare och bor i ett annat EUland. Det har inte Göran.

Man brukar i sådana fall också åberopa fördragsbestämmelserna om lagharmonisering. artiklarna 93 och 94 i EU fördraget. Dessa två artiklar i EU fördraget har till uppgift att citera den främste experten på EU rätt i Sverige, professor Ulf Bernitz ord: "att säkerställa den gemensamma marknadens upprättande och funktion. De har alltså till uppgift att främja den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital." 

 

Diskriminering på grund av nationalitet (som mellan hemlandet och annat EU land) är normalt inte tillåten. Eventuellt kan sådana undantag medges av säkerhetsskäl.  Sannolikt borde FRA lagen för att vara förenlig med EU rätten undanta all trafik i kabel inom EU. 

Hur FRA går till väga tekniskt och vilket lagstöd man har för att spana på Björn har 

Mark Klamberg förtjänstfullt rett ut. 

I fallet med Björns diskriminering är det sannolikt så att man inte kan hävda att han är mer samhällsfarlig (om han nu är det) i Storbritannien är i Sverige.

Det borde därför vara viktigt att få FRA lagen prövad av såväl Europadomstolen som av EU domstolen. 

FRA lagen diskriminerar Björn Rosengren

Låt oss kalla de två kompisarna Björn och Göran, för att göra det lite mera levande. Vi kan ge dem ett efternamn också, Björn kallar vi Rosengren i efternamn och Göran

kallar vi Persson i efternamn. 

De är kompisar. De jobbade tillsammans i statsförvaltningen. Göran var Björns chef. Båda är skilda och numera omgifta.

Björn fick ett bättre betalt jobb på ett internationellt företag. Han skriver dagligen mail till utlandet och talar mycket i telefon med utlandet. Egentligen är det väl så att Björn numera bor i London. Han har som Svensk medborgare i EU utnyttjat sin rätt till fri rörlighet inom unionen. 

Hans arbetsgivare, låt oss kalla dem: MTG och Kinneviksgruppen har utnyttjat de rättigheter som finns inom EU. De utnyttjar möjligheterna till fri rörlighet av varor och tjänster. 

För att göra det använder de internet. Deras medarbetare mailar ut och in ur Sverige, såväl inom som utanför EU. Utanför EU är sin sak men inom EU ska de behandlas lika med andra Svenska företag som bara marknadsför sina varor och tjänster inom Sverige.

Göran däremot fick ett erbjudande från ett företag som arbetar huvudsakligen inom Sverige. 

Låt oss kalla det JKL, ett konsultföretag. Göran mailar lika mycket som Björn, men han mailar inom Sverige. Göran tala mycket i mobiltelefon inom Sverige. Ibland mailar faktiskt Göra till Björn i London.

Vad skiljer Göra och Björn ur FRA lagens perspektiv? 

Göran är inte föremål för FRAs signalspaning, men det är Björn. Anledningen är enkel Björn och det företag han jobbar för har utnyttjat sina rättigheter enligt EU fördraget. 

FRA diskriminerar därför Björn på grund av att han utnyttjar sina rättigheter enligt EU 

fördraget. 

Någon säger det är tillåtet att diskriminera. 

Ja det stämmer om det finns en rimlig proportionalitet i diskrimineringen. 

Vi kan tycka vad vi vill om Göran och Björn. 

Nu är det så att Björn tjänar lite drygt dubbelt så mycket som Göran. Det räcker inte. Dessutom behover Göran jobba mycket mindre än Björn. 

Om EU-domstoeln skulle pröva den här diskrimineringen skulle med all sannolikhet Sverige fällas och tvingas ändra FRA lagen. Ändrar Sverige lagen, då blir ingen av de gamla kompisarna diskriminerade.

 

Två andra bekanta, låt oss kalla dem Fredrik och Carl jobbar tillsammans. Fredrik är en Täbykille som har gift sig med en tjej från Bromma. Vi kan kalla henne Filippa. 

Carl hade tjocka glasögon när han var liten och växte upp på Östermalm. 

Carl har nu funnit kärleken i en Italiensk kvinna. 

När Calle mailar till sin fru och hon är i Italien spanar FRA på dem. 

Filippa och Fredriks kärleksliv bryr sig inte FRA om. Det är ju inom Sveriges gränser.

Vad säger ni om det, Per Ankersjö, Oscar Swartz, Magnus Andersson och Henrik Alexandersson. 

Börjar det inte bli läge att anmäla FRA-lagen till EU domstolen? 

Den kränker ju faktiskt EU-rätten