Visar inlägg med etikett EU domstolen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU domstolen. Visa alla inlägg

onsdag 11 februari 2009

Teledatalagringsdirektivet: en genomsnittlig svensk är farligare idag än förr

Mark Klamberg har återigen förtjänstfullt rett ut begreppen i en bloggpost.
Den dom som EU domstolen avkunnat om teledatalagringsdirektivet säger bara att direktivet har kommit till i laga ordning. Domen säger inget om direktivet bryter mot EU fördraget. Så det domslut vi har spelar ingen roll för den Svenska lagstiftningsarbetet. Det är värt att komma i håg.

Däremot kommer så småningom ett domslut i Tysklands författningsdomstol som avgör om direktivet strider mot artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Den artikeln behandlar skydd för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens. Den tyska domstolen har i avvaktan på ett slutligt beslut hindrat tyska myndigheter att tillämpa teledatalagringsdirektivet fullt ut. 
Domen från den tyska författningsdomstolen kommer däremot att vara central betydelse för det svenska lagstiftningsarbetet. 

Jag blir bekymrad av att läsa de förslag som finns polismetodutredningen.  Lägger man samman det förslaget med med de möjligheter som FRA lagen ger, innebär det en kraftig minskning av det område som omfattas av personlig integritet. Sannolikt kommer också antalet individer vars integritet blir kränkt att kraftigt öka. Polisen får större möjligheter å ena sidan, å andra granskas man i efterhand. Det är en oroande obalans

För min del ser jag inte att den genomsnittlige svensken har blivit farligare de senaste åren. Lagstiftningen däremot behandlar oss som om vi blivit farligare. 
Svensken är sannolikt vare sig mindre eller mera lagd åt terrorism nu jämfört med tidigare.
Detta oavsett vilken oro lagstiftarna känner.

I lagstiftningsarbetet borde statens kränkningar av integriteten kunna ske där tunga skäl talar för det. Det ska bara kunna ske i ett mycket begränsat antal fall. Reglerna ska vara tydliga och strikta. Lagen ska ge möjligheter till undantag från integritet och inte tvärt om. 

De möjligheter till mera generella kränkningar av integriteten som ges genom bland annat FRA lagen och polismetodutredningen är hot mot det vi kallar för en rättstat. Samhället blir inte säkrare för att storebror vet mer om dig. Däremot blir tilltron till staten hos medborgarna mindre. Denna obalans är farlig. 

De lagar som man försöker driva igenom i dag är exempel på reptilhjärnetänkande. Hotet efter 11 september aktiverade krav på skyddslagar. Flera av de lagar regeringen vill stifta går för allt för långt. Summan av alla förslag om integritetskränkande lagar förskräcker.  

EUs direktiv kring teledatalagringen skapades i en värld då alla var rädda för terrorister. Tyvärr var svensken Thomas Bodström en av pådrivarna. 

Det finns terrorister, men rättssamhället skyddar sig bäst genom att förbli öppet. Kontakten genom frihandeln och respekten för den personliga integriteten är garanter för att terrorister i det långa loppet för en hopplös kamp. Basen för att uppnå detta är demokratin.

Vi måste slå vakt om det öppna och tillitsfulla samhället.
Storbror måste inte se dig.

måndag 1 september 2008

FRA lagen kan strida mot EU rätten

I FRA debatten har det väckts frågor om lagen är förenlig med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Frågor om Europakonventionen om mänskliga rättigheter sorterar under Europarådet. Europarådet har inrättat en speciell domstol som kallas Europadomstolen som prövar sådana frågor.

När jag i min blogpost talar  den fiktive Björn Rosengren och den diskriminering ha utsätts för jämfört med sin kompis Göran Persson är det inte utifrån perspektivet mänskliga rättigheter. Min utgångspunkt är att han diskriminerats från EU perspektivet och att detta ska prövas av den speciella domstol som EU har som kallas EU domstolen. En helt annan domstol.

I artikel 12.1 i EU fördraget förbjuds diskriminering på grund av nationalitet. Enligt praxis kan den åberopas av enskilda medborgare. I detta fall är det en fråga om att FRA lagen strider mot fördragsbestämmelserna om fri rörlighet genom att vara diskriminerande. 
FRA signalspana på Björn eftersom han har utnyttjat sin rätt som EU medborgare och bor i ett annat EUland. Det har inte Göran.

Man brukar i sådana fall också åberopa fördragsbestämmelserna om lagharmonisering. artiklarna 93 och 94 i EU fördraget. Dessa två artiklar i EU fördraget har till uppgift att citera den främste experten på EU rätt i Sverige, professor Ulf Bernitz ord: "att säkerställa den gemensamma marknadens upprättande och funktion. De har alltså till uppgift att främja den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital." 
 
Diskriminering på grund av nationalitet (som mellan hemlandet och annat EU land) är normalt inte tillåten. Eventuellt kan sådana undantag medges av säkerhetsskäl.  Sannolikt borde FRA lagen för att vara förenlig med EU rätten undanta all trafik i kabel inom EU. 

Hur FRA går till väga tekniskt och vilket lagstöd man har för att spana på Björn har 
Mark Klamberg förtjänstfullt rett ut. 

I fallet med Björns diskriminering är det sannolikt så att man inte kan hävda att han är mer samhällsfarlig (om han nu är det) i Storbritannien är i Sverige.

Det borde därför vara viktigt att få FRA lagen prövad av såväl Europadomstolen som av EU domstolen. 

lördag 30 augusti 2008

FRA lagen diskriminerar Björn Rosengren


Låt oss kalla de två kompisarna Björn och Göran, för att göra det lite mera levande. Vi kan ge dem ett efternamn också, Björn kallar vi Rosengren i efternamn och Göran
kallar vi Persson i efternamn. 
De är kompisar. De jobbade tillsammans i statsförvaltningen. Göran var Björns chef. Båda är skilda och numera omgifta.


Björn fick ett bättre betalt jobb på ett internationellt företag. Han skriver dagligen mail till utlandet och talar mycket i telefon med utlandet. Egentligen är det väl så att Björn numera bor i London. Han har som Svensk medborgare i EU utnyttjat sin rätt till fri rörlighet inom unionen. 

Hans arbetsgivare, låt oss kalla dem: MTG och Kinneviksgruppen har utnyttjat de rättigheter som finns inom EU. De utnyttjar möjligheterna till fri rörlighet av varor och tjänster. 
För att göra det använder de internet. Deras medarbetare mailar ut och in ur Sverige, såväl inom som utanför EU. Utanför EU är sin sak men inom EU ska de behandlas lika med andra Svenska företag som bara marknadsför sina varor och tjänster inom Sverige.

Göran däremot fick ett erbjudande från ett företag som arbetar huvudsakligen inom Sverige. 
Låt oss kalla det JKL, ett konsultföretag. Göran mailar lika mycket som Björn, men han mailar inom Sverige. Göran tala mycket i mobiltelefon inom Sverige. Ibland mailar faktiskt Göra till Björn i London.

Vad skiljer Göra och Björn ur FRA lagens perspektiv? 
Göran är inte föremål för FRAs signalspaning, men det är Björn. Anledningen är enkel Björn och det företag han jobbar för har utnyttjat sina rättigheter enligt EU fördraget. 
FRA diskriminerar därför Björn på grund av att han utnyttjar sina rättigheter enligt EU 
fördraget. 

Någon säger det är tillåtet att diskriminera. 
Ja det stämmer om det finns en rimlig proportionalitet i diskrimineringen. 
Vi kan tycka vad vi vill om Göran och Björn. 
Nu är det så att Björn tjänar lite drygt dubbelt så mycket som Göran. Det räcker inte. Dessutom behover Göran jobba mycket mindre än Björn. 
Om EU-domstoeln skulle pröva den här diskrimineringen skulle med all sannolikhet Sverige fällas och tvingas ändra FRA lagen. Ändrar Sverige lagen, då blir ingen av de gamla kompisarna diskriminerade.
 
Två andra bekanta, låt oss kalla dem Fredrik och Carl jobbar tillsammans. Fredrik är en Täbykille som har gift sig med en tjej från Bromma. Vi kan kalla henne Filippa. 
Carl hade tjocka glasögon när han var liten och växte upp på Östermalm. 
Carl har nu funnit kärleken i en Italiensk kvinna. 

När Calle mailar till sin fru och hon är i Italien spanar FRA på dem. 
Filippa och Fredriks kärleksliv bryr sig inte FRA om. Det är ju inom Sveriges gränser.

Börjar det inte bli läge att anmäla FRA-lagen till EU domstolen? 
Den kränker ju faktiskt EU-rätten