FRA lagen kan strida mot EU rätten

I FRA debatten har det väckts frågor om lagen är förenlig med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Frågor om Europakonventionen om mänskliga rättigheter sorterar under Europarådet. Europarådet har inrättat en speciell domstol som kallas Europadomstolen som prövar sådana frågor.

När jag i min blogpost talar  den fiktive Björn Rosengren och den diskriminering ha utsätts för jämfört med sin kompis Göran Persson är det inte utifrån perspektivet mänskliga rättigheter. Min utgångspunkt är att han diskriminerats från EU perspektivet och att detta ska prövas av den speciella domstol som EU har som kallas EU domstolen. En helt annan domstol.

I artikel 12.1 i EU fördraget förbjuds diskriminering på grund av nationalitet. Enligt praxis kan den åberopas av enskilda medborgare. I detta fall är det en fråga om att FRA lagen strider mot fördragsbestämmelserna om fri rörlighet genom att vara diskriminerande. 

FRA signalspana på Björn eftersom han har utnyttjat sin rätt som EU medborgare och bor i ett annat EUland. Det har inte Göran.

Man brukar i sådana fall också åberopa fördragsbestämmelserna om lagharmonisering. artiklarna 93 och 94 i EU fördraget. Dessa två artiklar i EU fördraget har till uppgift att citera den främste experten på EU rätt i Sverige, professor Ulf Bernitz ord: "att säkerställa den gemensamma marknadens upprättande och funktion. De har alltså till uppgift att främja den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital." 

 

Diskriminering på grund av nationalitet (som mellan hemlandet och annat EU land) är normalt inte tillåten. Eventuellt kan sådana undantag medges av säkerhetsskäl.  Sannolikt borde FRA lagen för att vara förenlig med EU rätten undanta all trafik i kabel inom EU. 

Hur FRA går till väga tekniskt och vilket lagstöd man har för att spana på Björn har 

Mark Klamberg förtjänstfullt rett ut. 

I fallet med Björns diskriminering är det sannolikt så att man inte kan hävda att han är mer samhällsfarlig (om han nu är det) i Storbritannien är i Sverige.

Det borde därför vara viktigt att få FRA lagen prövad av såväl Europadomstolen som av EU domstolen. 

700.000 advokater kan inte ha fel

700.000 advokater kan inte ha fel. Rådet för advokatsamfunden i EU ställer sig nu bakom kritiken mot FRA lagen, enligt Advokatsamfundet. Invändningarna är framförallt två:

-den äventyrar advokaters tystnadsplikt, eftersom FRA kan lyssna,

-det krävs inget domstolsbeslut för att spana på svenskar.

Dessutom menar man att lagen hindrar export av juridiska tjänster över gränserna i Europa.

Det verkar som om man ser att lagen kan vara ett hot mot den fria rörligheten av tjänster inom unionen. Det är ett mycket intressant argument som inte kommit fram i debatten tidigare.

Mot den bakgrunden:  Är FRA lagen  förenlig med EU rätten? 

Sverige diskriminerar ju faktiskt de som utnyttjar rörligheten inom unionen. 

Det vore  mycket intressant att veta vad en av Sveriges mest kända EU experter Ulf Bernitz anser om detta.

Sveriges Advokatsamfund och dess generalsekreterare Anne Ramberg har redan tidigare varit start kritisk till FRA lagen, men nu sprider sig kritiken och oron i Europa mot lagen.

När ska regeringen på allvar lyssna.

Två folkpartister som däremot har tänkt till är Camilla Lindberg och Agneta Berliner som vill inrätta en specialdomstol som ska avgöra vilken information FRA ska få ta del av. De vill också ha en parlamentarisk utredning för att skapa en bra lösning för signalspaning. Deras artikel i gårdagens nummer av Expressen refereras av Henrik Alexandersson.

Vad gäller regeringen som helhet undrar man. Krävs det att man ser hur många väljare som möter upp den 16 september på demonstrationen mot FRA lagen, för att man ska göra något konstruktivt.