Ris och ros i valkampanjen

Hänt i Värmdö

Bloggen har läst valnumret av lokaltidningen Mitti. Folkpartiets ordförande Fredrik Sneibjerg intervjuas om lokala hjärtfrågor, länk. Föga oväntat är han positiv till det lokala engagemang han möter hos medborgare i kommunen.

En som har en annan åsikt är sensationellt nog kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Alversjö. I samma artikel säger Alversjö: "att det nya medborgarengagemanget gör det mer och mer hopplöst att vara politiker." Han fortsätter så här: "-I princip är det bra med engagemang, men ofta bygger inte resonemangen inte på fakta. De här personerna intresserar sig bara för en fråga. Vi politiker måste se till helheten".

Bloggen säger: Bra Sneibjerg!

Samtidigt vet vi inte vad vi ska säga till Alversjö. Att vara politiker och känna medborgarengagemang innebär att man får demokratin att fungera. Uttalandet från Alversjö innebär att han verkar han en oro som närmast kan karakteriseras som "fear of flying".

Bloggen kan konstatera att de medborgare vi möter oftast är mycket mer pålästa än motsvarande politiker. Att politiker måste väga olika intressen mot varandra är en av huvuduppgifterna. Den kan man aldrig smita från. Självklart blir den roligare med engagerade medborgare.

Bloggen säger: Gult kort Alversjö - medborgarna har alltid rätt och engagerade medborgare har ännu mer rätt.

Till väljarna i Värmdövalet 2010 säger bloggen.

Fundera på vilken medborgarsyn de/den politiker Du röstar på har. Vilka konsekvenser ger den synen för hur kommunen kommer att styras och för dig?

Konsulter ersätter inte engagemang

Farmorgun ställer i dag frågan hur makten kommer att slå tillbaka. Hon tar upp en viktig aspekt i den politiska debatten när hon säger att: "Politikernas oförmåga att möta kritik är en betydande marknad för konsulter i konsten att förvända synen på allmänheten". 

I demokratins filosofi ligger att de folkvalda inte ska vara professionella politiker. Så ser det allt mera sällan ut i dag. Snedfördelning mellan olika grupper i samhället förvärrar problemet ytterligare. De politiska partierna och deras ungdomsförbund har allt färre medlemmar. Därför blir själva basen för det politiska arbetet allt mer bräckligt. 

Ett sätt att kompensera detta är att använda fler konsulter. Sannolikt hjälper detta lite. 

Det finns ingen genväg förbi engagerade medborgare.

Vi ser vad oinspirerade politiker uppbackade av PR-konsulter åstadkommer i FRA debatten. Inte mycket. Mot detta kan vi ställa engagerade medborgare och deras nätverk. Sakta men säkert vrider de både debatten och omskapar den spelyta som politikerna har att agera på.

Sen har ju väljarna sitt yttersta vapen. Att rösta med fötterna. Det vapnet tror jag vi kommer att få se mycket av i nästa riksdagsval.

I bloggosfären byggs kunskap och opinioner upp snabbare än många politiker verkar ha förstått. Det som förr tog månader att skapa kan nu ta några timmar eller i värsta fall några dagar. Kvalitén i engagemang och underlag blir ofta imponerande.

Ett exempel är det stora arbete Mark Klamberg har lagt ned för att synliggöra lagstiftningen och dess effekter.  I dag bemöter han Sten Tolgfors dubiösa debattartikel om FRA lagen i Dagens Nyheter.