FRA lagen är striptease av fri- och rättigheter

Anförda av riddaren Mark Klamberg går ett antal kvalificerade forskare till angrepp mot FRA lagen på dagens DN Debatt. Nej snarare beskriver artikelförfattarna vad FRA lagen är. Det är upp till var och en att dra slutsatserna av de fakta de lägger fram.

När IB avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i Folket i Bild Kulturfront den 3 maj 1973 var det "bara" åsiktsregistrering det gällde. 

När artikelförfattarna i dag den 3 september på årsdagen för högertrafikomläggningen (1967) lägger fram vad FRA lagen innebär är det något mycket mer.

Aritkelförfattarna kallar det sociogram. FRA lagen kallar det "trafikmönster". 

Jag skulle vilja kalla det FRA lagen åstadkommer en nästan total striptease av grundläggande fri- och rättigheter. Samhället har genom FRA lagen inskränkt den privata sfären till nästan noll. 

Till vilken nytta? 

Enligt den engelska underrättelsetjänsten till ingen nytta. Terrorister fångas inte genom demografiska profiler som FRA kan skapa genom lagen. Slutsatsen är tyvärr att terrorister också är människor. De är också individer. Det krävs andra metoder för att upptäcka dem. 

I dag på högertrafikomläggningens årsdag finns det anledning om att erinra om vad de konservativa och liberala i klassisk mening stått för. 

Uppslagsverket wikipedia skriver bland annat så här om konservatismen "Den organiska samhällssynen är ett annat konservativt kännetecken. Människor anses vara beroende av varandra, och vårda samhälleliga gemenskaper är minst lika viktigt som att värna individuella rättigheter. I första hand är det sådana gemenskaper som vuxit fram spontant genom historien." 

FRA lagen värnar inte spontant framvuxna gemenskaper, som familjen. Den gynnar statens övermakt och statens överinformation om medborgare, som tills motsatsen är bevisad måste anses oskyldiga.

Om liberalismen skriver samma uppslagsverk: "För liberaler är demokratin, med fri och allmän rösträtt viktig - bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är rättmätig. Klassiska frågor sedan länge är också religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet."

Enligt denna definition är regeringen i dag inte rättmätig. Det är värt att fundera på.

FRA lagen fungerar som följande lilla utbyte:

Doktorn (till patienten): Hur mår du?

Patienten (svarar): Jag känner mig frisk

Doktorn: Det beror bara på att du är otillräckligt utredd. 

Artikelförfattarna redogör förtjänstfullt för lagstiftningens detaljer och dess konsekvenser. Extra alarmerande är att uppgifterna som samlas in löper risk att inte gallras.

För oss medborgare blir frågan. Var det inte en samhällsutveckling i liberal och konservativ riktning vi röstade för. Då vill vi se regeringen som ett bålverk för att försvara och utveckla de medborgerliga fri och rättigheterna. 

Vi medborgare vill ha kläderna på och inte bli utsatta för statligt pålagd striptease.  

Därför måste FRA lagen stoppas.

FRA-ministern Tokfors in action

Så har makten ryckt ut igen för att försvara både lagen och agerandet från de som försvarat lagen. Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i dagens Svenska Dagblad en artikel som är av den kvalitéen att om han inte höjer sin standard riskerar han att i folkmun kallas Tokfors.

Om vi börjar med uppläxningen av folkpartisten Birgitta Ohlsson så skriver han:
"Därför är det bra att FRA kommenterat ett antal konkreta exempel på hur verksamheten varit till gagn för Sverige. Därmed faller också de påståenden som den nya signalspaningslagens motståndare gjort om att det inte finns exempel på nyttan av FRA:s verksamhet."

Det faktum att den som är underställd politikerna börjar debattera och tillrättavisar dem kommenterar han inte. I stället borde han ta Åkesson i örat och förklara att elementära demkratiska spelregler säger att höga tjänstemän ska inte tillrättavisa av folket tillsatta politiker.

Tolgfors fortsätter sedan i stor stil:
"Poängen med resonemanget är att det varken är mer eller mindre integritetskränkande att ha signalspaning i etern, i luften, än i kabel. I bägge fallen behövs samma förtydligande av regelverket och samma integritetsskydd. "


Säger man nej till den nya signalspaningslagen säger man ja till en återgång till en oreglerad situation för signalspaning i luften, med avsaknad av integritetsskydd.

Genom att lagreglera signalspaningen anpassar vi i alliansen Sveriges underrättelsetjänst till dagens teknik, stärker integritetsskyddet och ger möjlighet till oberoende information om omvärlden."

Debattörerna jämför brev med brev. Debattörerna jämför elektroniska brev med pappersbrev. En lagstiftning som skyddar svenska medborgares integritet det behövs. Det är allvarligt att FRA tydligen kan ha kränkt grundlagen tidigare, vilket Tolgfors indirekt säger i citatet.

Det är riktigt att en lagreglering kan stärka itegritetsskyddet, men då krävs det en annan lag. Om den antagna lagen rivs upp kan riksdagen suveränt fatta de beslut man önskar för att skydda folket mot FRAs klåfingrighet och numera försvarministerns oförstånd. Någon orerglerad situation för signalspaning behöver det inte bli. Det är riksdagen som bestämmer hur det blir, inte Tolgfors.

Samtidigt bör Riksdagen tillsätta en kommission om FRAs verksamhet, dess organisation och demokratiska tillsyn. Speciellt bör en sådan kommission granska om FRA ängnat sig åt verksamhet som kränkt enskilda medborgares rättigheter enligt grundlagarna.

Nej till Orwell

När den numera adlade (baronessan) Margaret Tatcher bevistade 300 års jubileet av den Franska revolutionen fick hon frågan hur det kändes att vara med vid detta högtidliga tillfälle.

Hon svarade kort och rappt: att hon var i Paris för att hedra terrorismens offer. 

För begreppet frihet började definieras i England genom Magna Charta år 1215, alltså flera hundra år före den Franska revolutionen.

Magna Charta definierar bland annat förhållandet mellan den enskilde medborgaren och samhället (då ytterst representerad av kungen, numera av regeringen eller de valda politikerna). Genom Magna Charta garanteras medborgarna frihet, en personlig sfär och rättssäkerhet gentemot samhället. 

 

Under sommaren har vi sett försök att minska den sfären genom införandet av FRA lagen.

Som om det inte vore nog ligger nu på regeringens ritbord ett förslag om obligatoriskt civilkurage. Idéen med lagen är att den som bevittnar ett brott kommer att begå ett brott om han eller hon inte har civilkurage. Detta civilkurage kan vara att larma polisen, ingripa för att skydda någon som blir utsatt för brott. Hur begreppet ska definiera är inte klart. En som skrivit om den nya lagen på sin blog är Hanna Wagenius.

Lagar som föreskriver en viss moral och etik lämpar sig ganska dåligt för att förändra folks beteenden. 

Ta hastighetsbegränsningar som ett exempel. Medborgarna bryter i stor utsträckning mot lagen eftersom den inte är förankrad i medborgarna moraluppfattning. 

Lagar lämpar sig däremot bättre för att definiera folkets existerande moral och etik. 

Det finns minst ett problem med detta. 

Om det som ska lagstiftas om är svårt att definiera, eller det finns många olika definitioner är fungerar lagstiftnings dåligt.  

Ett exempel på detta är olika typer av generalklausuler. Den mest kända är den förhatliga generalklausulen mot skatteflykt. Genom den typen av lagar skapas ett angiverisamhälle. '

När Maud Olofsson i Almedalen talar om att förändra människors värderingar förutsätter jag att hon menar att det sker genom personliga möten och inte genom lag.

Vi kan tycka illa om människor som är fega. Att sakna civilkurage får inte bli ett brott eller en sjukdom. Däremot kan vi ogilla beteendet. 

Vi kan ge uttryck för det genom att ge feed-back på ett visst beteende eller på avsaknaden av agerande.

Vi kan själva föregå som exempel. Göra som vi önskar att andra ska agera. 

Lagstiftningen som nu förbereds bör placeras där den hör hemma - i papperskorgen. Den reglering som behövs av vad den enskilde ska göra för att beivra och förhindra brott finns redan i brottsbalken. Civilkurage däremot kommer alltid inifrån. 

Vi behöver inte en ny angiverilag, utan vi behöver en författningsdomstol och ett nytt Magna Charta, som ger medborgaran den frihet man behöver mot staten. 

Magna Charta av år 1215 utgick från den fysiska kroppen. I dagens värld krävs det att staten håller sig borta från mer än den fysiska kroppen.

Därför bör ett nytt Magna Charta utgå från att freda medborgaren, medborgarens relationer, möten och mötesplatser från staten.