Visar inlägg med etikett Olof Palme. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Olof Palme. Visa alla inlägg

lördag 5 januari 2013

Fördelning eller tillväxt främst - Det är frågan?

Sverige var landet som under flera decennier på 1900-talet var dopat.
Den ekonomiska utvecklingen var mer baserad på att andra länder hade mycket sämre förutsättningar än Sveriges egen styrka på marknaden.
Sveriges produktionsapparat var helt intakt efter andra världskriget. De flesta länderna i Europa hade kraftigt skadade produktionsapparater och stort fokus på återuppbyggnad.

I detta läge leder socialdemokratin vårt land. Sveriges framgång har egentligen liten koppling till framgången för socialdemokraterna. Det skulle vara intressant att få detvetenskapligt belyst om de socialdemokratiska regeringsinnehavet under 44 år var en tillgång eller hinder för att bygga det rika Sverige.

Efter kriget är det inte svårt för Sverige att exportera. Behoven är närmast omättliga. Med Amerikanska återuppbyggnadspengar fanns också medel att betala för de svenska varorna.

I Sverige blir fokus under 1950, 1960 och 1970 talen i allt väsentligt på hur man ska fördela de värden som skapas. Det finns helt enkelt inte behov av att tala om hur man skapar tillväxt och därigenom jobb. I mitten av 1970 talet blir effekterna av världens mest utvecklade omfördelningssystem tydliga. Marginalskatterna är 77-80%. I några extremfall över 100%. Trots detta reagerar inte makten direkt. Man försvarar status quo.

Sverige är samtidigt ett slutet land. Pengar kan inte utan statens tillstånd föras ut och in ur landet. Jordbruket är högt subventionerat. Konstruktionen finansieras med bland annat höga tullmurar. Sverige har jämfört med omvärlden mycket höga matpriser.

I TV apparaten kan Svenskarna se program som är producerade enbart av den Svenska statstelevisionen. Inga andra program går att se. I andra länder i Europa finns det konkurrens på detta område.
På område efter område är det staten som väljer för medborgarna.
Svenskarna själva är inte myndiga att göra valen, om man får tro staten.

Två män, båda födda på Östermalm och med starka influenser från USA har präglat Sverige under andra delen av 1900 talet. Den förste, född 1927 och den andre 1942. Det är 15 år mellan dessa båda herrar. Den förste skapade många av systemen. Den andre ifrågasatte många av dem.

Händelsen att göra TV-biografier över både Olof Palme och Jan Stenbeck ser ut som en tanke.

Den 31 december 1987 startar Jan Stenbeck en TV kanal sändningar i London.
1988 hotar Maj-Britt Theorin entreprenören Stenbeck med fängelse och dryga böter för att han startat TV sändningar som kan ses av Svenskar i Sverige.

Mobiltelefonin släpps fri i Sverige och det är Jan Stenbeck, igen.
Den tredje TV kanalen, TV4 även här ligger  Jan Stenbeck bakom.
Tidningen Metro var inte Stenbecks idé. Samtidigt, när Bonniers inte trodde på idén gjorde Jan Stenbeck det. Stenbeck utmanade samhället med låg valfrihet. Han satsade och vann.

Det finns två biografier som Svensk public service inte gjort TV biografier över och som borde gjort samtidigt som dem över Palme och Stenbeck. Det är männen som gjorde att Stenbeck vågade.
Den ene är Gösta Bohman och den andre Thorbjörn Fälldin.

Genom valet av Fälldin blev centern ett trovärdigt borgerligt parti. Under Gunnar Hedlund hade partiet varit ett utpräglat taktikparti. En annan viktig fråga som centern för in i Svensk politik är decentraliseringstanken. Beslut fattas bäst av dem som är närmast besluten.
Palme-eran hade centraliserat successivt. Kommunsammanslagningarna är ett av exemplen på detta. Det finns många fler.

Bohman hade successivt kommit med närmast systemkritik mot det svenska samhället.
De kollektiva lösningarna var inte alltid de bästa.
MBL, LAS och sist men inte minst löntagarfonderna angav riktningen för den fortsatta samhällsutvecklingen.
Väljarna hade allt mera fått upp ögonen för moderaterna. I 1976 års riksdagsval får moderaterna 15,6% av rösterna. Partiet ska öka sin väljarandel under hela  1970-talet.
I valet 1976 får Centern 24,08% av rösterna. Folkpartiet fick 11,06% av rösterna.

I den berömda valdebatten i Scandinavium i Göteborg 1976 talades det mindre om kärnkraft och mer om vilket samhälle Sverige skulle ha.

Thorbjörn Fälldin var tydligt med att han tog avstånd från det socialistiskt-demokratiska samhälle som Sverige hade fått under 44 år av socialdemokratiskt styre.

I stället ville Fälldin ha ett mera liberalt samhälle, länk, länk, länk där medborgarna fick mer av makten i egna händer. Att Palme från och med denna debatt var på defensiven var klart. Han skulle vara så under resten av sitt politiska liv.

Vad som sällan belysts mera tydligt tidigare var att Fälldin och Bohman ideologiskt låg varandra. Folkpartiledaren Per Ahlmark lågt klart närmare socialdemokratin i sitt tänkande.

Inför valet 2014 är det dags att fundera på fokus för staten.
-Är det att främst att skapa förutsättningar för tillväxt och därefter att fördela eller är det främst fördela och sekundärt att skapa förutsättningar för tillväxt?

Valet står mellan Alliansen och de socialistiska partierna. 

torsdag 15 november 2012

"Call girl": Mellan fiktion och verklighet

Filmen "Call girl" upprör känslor, länk. Ett perspektiv i debatten om filmen är hur långt man får misskreditera en död person. Man inte annat än hålla med Mårten Palme, länk, länk om att det inte är någon tvekan om att statsministern i filmen är just hans pappa. Att peka ut en död man, Olof Palme som sexköpare är mycket problematiskt. Den kostnärliga friheten bör vara stor. I "Call girl"s inledning varudeklarerar sig filmskaparna genom att ställa krav på att berättelsen är mer än semidokumentär. Hade man tydligt deklarerat motsatsen hade detta inslag blivit enklare. Att utmåla en död person som förgripare är dessutom svårare moraliskt än en levande, som har möjligt att försvara sig.

Att filmen tar detta fokus skymmer en del andra samhällskritiska och viktiga element.
"Call girl" skildrar ett slutet samhälle. Detta är Sverige efter andra världskriget. Landet som inte var med, men av de största vinnarna på kriget. I detta samhälle kunde makten kontrollera informationen på ett helt annat sätt än i dag. Det skapade också möjligheten att till olika former av ministerstyre, trots att lagen förbjuder det. Risken för upptäckt var minimal.

I dag har vi ett internetsamhälle. Vi vill gärna tro att samhället blivit öppnare.
På många sätt har det säkert blivit det.

TV-programmet uppdrag granskning, länklänk visar att regeringen försökte sälja SAAB på ett sätt som visar bristande respekt för bland annat äganderätten.
Man må tycka vad man vill om SAAB och dess möjligheter till överlevnad, men midnattsräder av det slaget som uppdrag granskning avslöjar skrämmer.

Självbedrägeriet med bilden av det öppna samhället får sig en törn.
Det krävs ännu mer öppenhet. Inte minst om den representativa demokratin ska kunna fortsätta vara just representativ.

En annat mycket viktigt perspektiv som filmen pekar på är Palme-synen. Socialdemokratin arbetar hårt för att skapa mannen och myten. En kritisk och mera allsidig granskning av Olof Palmes insatser som framförallt statsminister 1969-76 och 1982-86 vore på sin plats. Vilka konsekvenser fick införande av löntagarfonderna under Olof Palme 1982 för det Svenska samhället. Lennart Geijers och Carl Lidboms lagstiftningskonst med generalklausuler är ett annat perspektiv. Olof Palmes mycket dubbla bild av USA och dess konsekvenser för Sverige är ytterligare ett viktigt perspektiv.

Palme var inte ett helgon. Han var heller ingen demon.
Det krävs en mera djuplodande och allsidig granskning av hans verk och bidrag till det Svenska samhällsbygget. 

söndag 14 september 2008

Diktaturens mjölkkor

En gång i tiden talade Olof Palme om diktaturens kreatur. Inte hade jag en aning om vi skulle få se det uttrycket utvecklat. Nu ska vi om man får tro Carl Bildt mölka dessa kreatur också. Som foder tillhandahåller vi nyproducerat ensilage av märket FRA. Direktör Åkesson säger att det som en av hans chefer säger sker, egentligen inte sker. Herr Tolgfors svarar nyvaket att det är en självklarhet att det som sker absolut inte sker. Rapporterar gör bland annat Aftonbladet.

Eller ska vi tolka det så att FRA är den nya stora rörelsen för fri information över gränserna. Vi nöjer oss inte längre med fria rörelser av varor, tjänster och kapital. Numera står vi för fria rörelser av information. Till och med så att de berörda inte vet om att informationen sprids och till vem.

Snurrigt eller hur?