Carl Bildt i högform

Sverker Åström har avlidit

En Svensk utrikespolitiks gigant har gått ur tiden, länk, länk.
Diplomaten Sverker Åström har avlidit i dag på morgonen.
På många sätt personifierade Åström den svenska neutralitetspolitiken.
Han har haft många viktiga uppdrag för Svensk diplomati som bland annat: kabinettsekreterare vid UD, ambassadör i Frankrike, Svensk FN ambassadör.

Han bröt på på många sätt mot den svenska jantelagen genom att aktivt odla sin exentricitet. Genom sin breda allmänbildning och intressen förde hans väsen tankarna till renässansmänniskan. Inom den svenska diplomatin har han under århundradena få konkurrenter. Sannolikt får man gå tillbaka till 1500/1600 talet och Axel Oxenstierna (1583-1654) för att finna någon som haft så stort inflytande på svensk utrikespolitik under sin samtid.

Han var varit den svenska statsmaktens och framför allt utrikesministrarnas sufflör kring framförallt alliansfriheten och neutralitetspolitiken.

Han har varit eminens sedan 1940 talet för svenska utrikesministrar. Han har verkat under ministrarna; Christian Günther, Östen Undén, Torsten Nilsson, Krister Wickman Sven Andersson, Karin Söder, Hans Blix och Ola Ullsten.
Därefter har han varit grå eminens  efter sin pensionering till utrikesministrarna: Lennart Bodström, Lelila Freivalds, Bosse Ringholm, Carin Jämtin och Jan Elisasson och sannolikt även Carl Bildt.

Han har varit i stort sett oomstridd. Åströms roll under spionskandalen kring översten Stig Wennerström har dock lämnat något frågetecken, enligt några. Författaren Anders Sundelin menar att Åström kan ha varit synonym med den ryske spionen "getingen" under Wennerström epoken. Vidare finns ungdomsförsyndelser som student i en nasistvänlig studentklubb i Uppsala.

Åström var som person lyssnade, samtidigt som han var påläst och tydlig. Det är inte många som träffat honom som lämnats oberörd av hans behagliga personlighet. Dessutom hade han en bildning som går utöver det mesta, samtidigt hade han glimten i ögat..

Sedan Åström kom ut som homosexuell 2003 blev han något av HBT rörelsens kultfigur. Som bland annat debattör och tv personlighet blev han mera känd för en bredare svensk allmänhet under slutet av 1900-talet och 2000 talets första årtionde.

Det är bara instämma i vad vår nuvarande utrikesminister Carl Bildt säger i en kommentar till dödsfallet: Det är svårt att överskatta hans betydelse för svensk utrikespolitik.

Främmande ord kan lämpligen användas med förstånd

Hänt i Värmdö
Visst kan det vara fint att använda främmande ord. Extra fint kan det vara att använda utländska närmast okända ord. Allra finast är det att använda latinska sentenser. Det finns bara en sak att tänka på.
Att man vet vad man talar om och att man citerar någorlunda korrekt.

Första kontrollen om man har en korrekt uppbyggd mening. Även i latinet krävs verb för att en språkligt korrekt mening ska vara konstruerad.

Inte sällan försöker politiker briljera med sitt språk. En virtuos på området är vår utrikesminister Carl Bildt. Han vet att använda en adekvat rimligt komplex vokabulär.

Tyvärr är den tidigare ordföranden i kultur- och fritidsnämnden Camilla Lien sällan lika framgångsrik. I stället faller försöken ofta platt till marken. Ett av de senaste magplasken publicerades härmdagen. Hon försökte sig på att utan verbet "transit" använda uttrycket "sic transit gloria mundi". Dessutom skedde detta med fle ordföljd.

Uttrycket i sig är inte helt enkelt.  Inte minst att hitta ett lämpligt sammanhang för. Numera är det rent språkliga felet rättat, länk. Fortfarande inställer sig frågan om fru Lien förstår uttryckets sammanhang och betydelse.

Sannolikt inte. Uttrycket är en del av en längre fras från påveinstallationer från 1200-talet och fram till 1963.
Hela meningen lyder: Pater sancte, sic transit gloria mundi (Helige fader, så förgår världens härlighet).

Meningen upprepades under det att man rituellt eldade blånor som är en rest vid linberedning tre gånger. Denna ceremoni gick i graven med den legendariske påven Johannes XXIII, mest känd för eftervärlden för att ha kallat till det andra vatikankonciliet 1962.

Hur i hela världen denna mening om än numera rättad har något rimligt samband med fru Liens betraktelser om partibidrag undandrar sig bloggens förståelse. Kanske kan någon förklara?

En antydan till årskrönika för 2011

2011, länk blev året då Norge blev drabbat. Det var en terrorist. Han var inte som det brukar av utländsk härkomst. Det var en "vanlig" infödd Norsk terrorist. Den 22 juli kommer för alltid att ristas in historien då terrorn fick fäste i Norden. Attentatet var avskyvärt, som all terror är. 77 oskyldiga fick sätta livet till.

Fokus har varit på personen Anders Behring Breivik och det  fruktansvärda han gjort. Samtidigt finns det en kontext och ett sammanhang. Det är Norge. Ett samhälle som på många sätt beskrivits ensidigt positivt. På samma sätt som RAF, Rote Armee fraktion i Västtyskland under 1970 till 1990-talet inte uppkom ur tomma intet gjorde inte Anders Behring Breiviks avskyvärda handling det heller. I Västtyskland hade man självinsikten att våga ifrågasätta samhällets roll. I Norge däremot är det tyst.

Den Norska terrorattacken uppkom i ett samhälle där snabba beslut och "shortkuts" är kultur. Ett samhälle där "sprinter"-nyheter och insatser uppskattas i stället för långsiktighet och analys.

Forskning är  en andra klassens sysselsättning, medan "eliten" bara består av elitidrottsmän. Denna viktiga förutsättningen för det avskyvärda har inte kommit fram. Fenomenet Anders Behring Brevik har uppkommit i ett sammanhang. Han är en produkt av ett samhälle som inte bara är det öppna fina samhälle som Jens Stoltenberg och andra talat om.
Först när man ser detta finns en verklig möjlighet till att förstå och försonas. Sedan är det en helt annan sak att statsminister Jens Stoltenberg, länk, länk, rättmätigt blivit landsfader. Han klarade en närmast omöjlig uppgift. Det hedrar honom.

10 år med Euron. Det är faktiskt bara ett politiskt projekt.
I dag skulle man kunna tala om en okunnighetens triumf. Vem som helst inser att bästa sättet att hantera en stor risk är att låta ett mycket stort antal hantera den. Framförallt var det ett enormt stort antal företag som var och en fick ta en valutarisk som gjorde det. I dag är det 17 regeringar som ska hantera samma risk.

Det säger sig själv att risken för felaktiga beslut och ödestigra konsekvenser är större genom de 17 (regeringarna) än genom miljoner beslutsfattare. Euron sätter marknadsekonomins riskallokering mot politikens. Här visar det sig alltid marknaden klokare än politiken. Greklands fusk och sannolikt andras skapar inte bättre odds för att detta projekt ska lyckas. Den grandiosa katstrofpunkten är euroobligationer. Då ska en hantera 17 nationers risk. Ingen behöver ta ansvaret. Låt oss för Europas och EUs skull hoppas att denna vansinniga idé aldrig blir verklighet.

Världens tidigare mest framgångsrika parti, socialdemokraterna i Sverige fick den 25 mars 2011 en ny ledare. Många medlemmar talade om att "vi måste tillbaka till 40%", länk. Denna syn vilar på okunnighet. I själva verket ligger socialdemokraterna på en rimlig nivå. Mellan 25-30% ligger socialdemokraterna på i övriga Norden. En svensk socialdemokrati som inte gör det bättre än omvärlden längre får inte fler röster än i omvärlden. Så enkelt är det faktiskt.

Att sedan  nedgången varit fylld av teater är kanske en nödvändighet. Katastrofernas Sahlin efterträddes av katastrofernas Juholt, länk. Efterträdaren till just Juholt kommer inte att lyfta socialdemokratin till 40%. Kanske en bit över 30%.

Ett antal ledande och styrande ansiktena i Arabvärlden byttes ut. Fler står på tur. Ledare som förknippats med stabilitet och diktatur föll. Om detta blir till det bättre eller till det sämre kommer visa sig under 2012.

Bilföretaget SAAB gick i graven, i vart fall för stunden. Det var inte företagsledningens fel. I stället var fallisemanget i mångt och mycket advokaternas. En av de tungt ansvariga var den så kallade rekonstruktören Guy Lofalk. Med över 54 miljoner på fickan borde han ha gjort det lagen ställde krav på. Det gjorde han inte. I stället gjorde han en massa annat, som han inte borde gjort.

Slutsatsen av SAAB affären blir en fråga om advokaters särställning. Är det dags att avskaffa ett av vårt lands sista skråväsenden och i stället låta marknaden välja de som är mest lämpade?
-Var finns självsaneringen? Inte hörde man fru generalsekreteraren i advokatsamfundet Anne Ramberg inleda granskning på av Guy Lofalk eller advokatfirman Lindahl.
Hade man gjort det hade förtroendet för advokaterna varit högre.

Två svenska journalister, Martin Schibbye och Johan Persson blev dömda till 11 års fängelse. Oskyldigt dömda, i vart fall delvis. Samtidigt är det intressant att inte media har granskat dessa journalisters bakgrund mera. Carl Bilds av medierna kritiserade hållning visar i stället på professionalism och realism.
Dessa journalister har en mera problematisk bakgrund än vad media refererat. Det är säkert en av förklaringarna till de hårda straffen. De rättfärdigar inget, men gör den Etiopiska regeringens handlande mera förståeligt.

2011 blev året då konstrasterna mellan Göteborg och Stockholm blev än mer tydliga. Landets andra stad förmådde inte ta sig ur katastrofträsket. I stället byttes chefer ut på löpande band och korruption närmast stämplades i pannan på ledande tjänstemän i Göteborgs stad, länk.
Det socialdemokratiska ledarskapet i Göteborg ställs mot Alliansledarskapet i Stockholms stad. Visst är det skillnad att ha vinden i ryggen jämfört med i ansiktet. Samtidigt finns det ingen anledning att skaffa sig en extra fläkt för att öka motvinden. I verkligen är sannolikt inte Göteborg riktigt så dåligt som det framstår och Stockholms stad lite sämre än bilden som ges.

Den 5 oktober 2011 dog en ikon och en verklig samhällsförändrare. Då somnade Steve Jobs, Apples grundare och chef stilla in. Få människor har på samma sätt förändrat vardagen för hundratals miljoner, kanske miljarder människor. Han var långt från managementlitteraturens idealledare. I stället förenade han vision och detaljarbete. Det förtröstandfulla är att framgångsrika ledare inte skapas av forskare. De uppstår med fel, brister  i ett sammanhang. Steve Jobs var med och kontrollerade på kodnivå samtidigt som han förverkligade visioner. En i sanning renässansmänniska har gått ur tiden.

2011 blev på många sätt saknadens och katastrofernas år.
Låt oss hoppas att 2012, länk blir ett i sanning bättre år.

Andra medier: Aftonbladet, Expressen

Öppenhet skapar revolutioner

I Egypten fortgår revolten. På ena sidan står den 81 årige Hosni Mubarak. Han har styrt Egypten med undantagslagar sedan sitt tillträde 1981. Då efterträdde han den mördade Anwar Sadat.

På andra sidan finns Mohamed ElBaradei, 69 år. En världskändis med erfarenheter från Irakkrisen. Han är diplomat och tidigare chef för det internationella atomenergiorganet IAEA.

Tidningarnas rubriker behandlar kampen i Egypten mellan den onde och den gode. Samtidigt är dessa ganska dåliga symboler för det som sker.

vad som gjort utvecklingen möjlig är faktiskt öppenhet. Något som vi skulle kunna beskriva som smygande öppenhet. Den är svår att sätta stopp för. Upproret i Egypten är en konsekvens av att människor kunnat använda mobiltelefoner och internet. På så sätt har man kunnat dokumentera övergrepp och driva med regeringen. Bloggare och aktivister på internet har spelat en stor roll här. Denna öppenhet har gjort att allt bredare lager av människor har kunnat skapa sig en egen uppfattning. Efter det som skedde i Tunisien ville man manifestera. Det blev något mer. Vad protesterna kommer att sluta med är svårt att säga mer exakt.

Egypten har i vart fall blivit mera kritiskt granskat än tidigare och dess styre börjar skildras mera allsidigt. Det är bra. Samtidigt finns det anledning att än mer granska EUs och USAs långvariga stöd till denna regim.

Att som Egyptens regering nu gör söka stoppa internet och stänga ned mobiltelefonnätet har bara en temporär effekt. Det vi ser är slutet på eran Mubarak. I dag går det inte längre att stoppa den fria informationsflödet. Det kan till och med som Carl Bildt menar "vara farligt". Vilket styre som väntar är däremot oklart.

Bloggen känner respekt för flertalets vilja att styra sig själv enligt demokratiska principer men är samtidigt orolig för vart samhällsutvecklingen tar vägen i Egypten. Det är ingalunda självklart att utvecklingen på lite längre sikt blir positiv. Vi får verkligen hoppas att de konstruktiva krafter kommer att vara de tongivande.

Trots alla tvivel: Vi måste i varje läge respektera alla folks självbestämmanderätt.

Andra bloggar. HAX, Carl Bildt, Newsmill

Wikileaks skapar publicistisk och journalistisk historia

Bloggen får understundom kritik för att den uttrycker sig kärnfullt om lokala och iland rikspolitiker. En milt satirisk ton har bloggen själv rubricerat stilen som.

Andra av bloggens läsare är märkbart roade och kommer med glada tillrop.

Nu har wikileaks.org, länk publicerat hur USAs diplomater ser på olika politiker. Dessa rapporter är såvitt bloggen förstår inte i första hand till för att roa.

De är till för att vägleda i utrikespoltiska beslut. Kvaliteten på materialet är högst varierande. Material var inte tänkt att nå offentligheten.

I Sverige kommenteras läckorna av flera tidningar, länk, länk, länk.

Det som sägs och skrivs i slutna rum i politikens och diplomatins nivåer tål sällan ljuset. Förtal och lögner kan lätt upphöjas till fakta och sanning när det inte granskas utanför trånga kretsar. När hemlighetsmakeriet får växa ohämmat skapas en okultur. Det är denna som wikileaks låtes solens strålar belysa.

Reaktionerna på att materialet är publicerat är mycket varierande. Carl Bildt är av lätt insedda skäl orolig för konsekvenserna av att materialet blivit offentligt, länk.

Bloggen noterar att wikileaks utför en viktigt uppgift. Genom att tydliggöra att allt material kan bli offentligt sker en självsanering av vad som skrivs i rapporter även i de hemligaste av rum. Här skapas en effekt inte bara i USA, utan i hela världen.

Den grävande journalistiken ändrar också ansikte. Den blir inte längre bara lokal.

"Wiki" visar att den kan bli global på ett helt annat sätt än i papperssamhället.

Man visar också att det finns andra umgängesformer inom journalistiken än att bara kommentera och avstå från att publicera för att inte skada relationer till makthavare.

En av de stora förtjänserna är att "wiki" tydliggör att det finns möjlighet att bara publicera grundmaterial som kan kommenteras och analyseras av andra. Det vi ser är ett nytt journalistiskt arbetssätt som hållet på att växa fram.

Det kräver andra typer av skydd för dem som verkar på nätet och det kräver en annan typ av upphovsrätt. "Wiki" är ett viktigt bidrag i det fria ordets samtal.

Sedan erkänner även bloggen att det finns problematiska aspekter av det som sker, men det är faktiskt marginalföreteelser.

Thomas Bodströms strategi mot Bildt: Argumenten är svaga-höj rösten

Opportunisten och tidigare justitieministern den före detta exellencen Thomas Bodström kräver att Carl Bildt tar time out från politiken, länk. Han gör det försåtligt närmast som en vänlig gest. Bildt behöver inte avgå. Han behöver bara ta time out. Retoriskt är det skickligt. Sakligt sätt är det ett oskick. Läs bara detta citat:"Det som har inträffat saknar motstycke. Aldrig någonsin i Sveriges moderna historia har en brottsutredning inneburit, att en så högt uppsatt politiker, kan bli föremål för ett åtal om ett så allvarligt brott.

Eftersom rättsäkerhet ska gälla även för en minister är det rimligt att Carl Bildt tills vidare inte behöver avgå. Däremot är det självklart att han inte i nuvarande läge kan fortsätta att företräda Sverige i frågor gentemot andra länder, när han själv har suttit i ett bolag som nu utreds för folkrättsbrott. "

En som fångat en viktig del av problematiken är Göran Widham, länk som talar om att man är oskyldig till dess en domstol har dömt någon för ett brott: "Väldigt få debattörer kan hålla huvudet kallt och ägna sig åt själva frågan. Det är möjligt att jag med mina gamla moderatsympatier och stora respekt för Carl Bildt gör samma fel. Det får läsaren bedöma, eller historien. Hur det än är med den saken så vill jag att alla besinnar sig och kommer ihåg att det är en människa det handlar om, inte bara en utrikesminister. En människa som just nu blir anklagad för ett mycket allvarligt brott. Carl Bildt har precis som alla andra medborgare i Sverige (ännu så länge) rätt att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats."

Mark Klamberg, länk kommer också med en viktig notering när han skriver: "Utifrån detta uppfattar jag att åklagaren ännu inte har riktat misstanke mot och underrättat någon som skäligen misstänkt. Om detta skulle hända beträffande Carl Bildt bör han överväga de politiska konsekvenserna. Än mer allvarligt vore det om åklagare i ett senare skede skulle finna tillräckliga skäl för att väcka åtal."

Naturligtvis finns det i dag inget samband mellan Carl Bildt och folkrättsbrottet. Det som finns är ett åklagarbeslut som gäller att granska bolaget Lundin Petroleum. I första hand torde man då granska anställda och först i ett senare läge tillsynsmyndigheten, styrelsen och dess ledamöter. I en oviss framtid kan det bli så att Carl Bildt kommer att granskas.

De som är ute och misskrediterar Bildt gör det dels för att skapa kortsiktiga politiska poänger dels utifrån avundsjuka.

En faktor som ligger bakom mycket av att debatten återkommer är det faktum att Carl Bildt tjänade åtskilliga miljoner på att vara styrelseledamot i Lundin Petroleum. Det har stuckit i ögonen på en hel rad vänsterdebattörer. Därför söker man med olika medel misskreditera Bildt.

Vi måste ställa oss frågan om en person som har varit politiskt aktiv får lov att lyckas ekonomiskt eller om en sådan person är "persona non grata" i politiken. För bloggen är det självklart att det krävs fler entreprenörer i politiken. Det krävs fler risktagare. Annars blir politiken ett tillhåll för dem som till varje pris undviker att misslyckas. Så bygger vi inte vårt land och välstånd.

Carl Bildt har hängts ut i flera olika omgångar av ett skäl och det är att han också visade sig vara en entreprenör. Det är inget gott betyg åt det svenska debattklimatet. Hittills har ingen lyckats leda i bevis att Carl Bildt gjort något olagligt. Det har inte inletts någon förundersökning mot honom personligen. Däremot finns det misstankar mot sammanhang där han varit aktiv.

Thomas Bodström har ett mycket svagt facit som politiker och minister hittills. Han prövar nu det gamla tricket att rikta uppmärksamheten mot andra instället för att själv granskas och flera andra vänsterbloggare gör gemensam sak med honom. De verkar alla tro att strategin att höja rösten där argumenten är svaga är ett framgångsrecept.

Bloggen tror att väljarna är klokare än så.

Andra medier: DN, Expressen, SvD

Meningarna avancerar i ranking

Ligger på plats 47 i Sverige vad gäller knuffpoäng, länk. 

På plats 46 ligger Calle Bildt. Det är riktigt kul

Tack alla medaktörer i bloggosfären !

En bra analys kräver konsekventa handlingar

Carl Bildt skriver om internet i Aftonbladet.

Analysen Carl Bildt gör om medborgerliga fri och rättigheter delar jag. 

Kampen om rätten att fritt sprida och ta del av information, framförallt via internet är central. Möjligheten till den rätten kommer att skilja rättsstater från totalitära regimer. Tyvärr närmar sig EU ett totalitärt förhållningssätt på information via internet. FRA lagen och IPRED lagstiftningen är båda lagar i en totalitär riktning.

Carl Bild är beredd att slåss för dessa rättigheter i andra länder. Det är bra.

Rätten till internet är närmast att betrakta som mänsklig rättighet. Det är bra att en ledande politiker som Carl Bildt formulerar det klart och tydligt.

För att bli trovärdig måsta Carl Bildt börja på hemmaplan, i Sverige, i Riksdagen, i det egna partiet och i regeringen.

Andra bloggar: Blogge bloggelito, Farmor Gun,  Mina moderata karameller, HAX

Carl Bildt och vokabulären

Carl Bildt har hamnat i onåd hos Ryssarna, enligt Svenska Dagbladet. De vill inte träffa honom och han är inte välkommen att besöka Ryssland. Bildt sitter därmed i samma båt som Olof Palme en gång gjorde under en lång period efter sin kritik av USAs Vietnamkrig.

Det finns några väsentliga skillnader: Ryssland är granne till Sverige. Det är inte USA. Sverige kommer inom kort tid att överta ordförandeskapet i EU. En utrikesminister som är "persona non grata" hos Ryssarna blir ett betydande problem då. Hur ska diplomatin kunna fungera? Det krävs att man kan tala med varandra.

Att vara Sveriges främste uttolkare av utrikespolitiken kräver att man kan balansera på en slak lina. Man måste vara tillräckligt tydlig och kraftfull, så man vinner respekt. Å andra sidan får man inte kritisera så hårt att andra länder inte längre vill tala med en.

Inom någon månad förväntas Sverige och Ryssland skriva under en uppdaterat handlingsplan för det eknomiska samarbetet 2009-2010. Sannolikt kommer den Svenska underskriften att vara handelsminister Ewa Björlings.

Med så frostiga relationer mellan Sverige och Ryssland är det viktigt att vi är medvetna om att Ryssland i dag är en betydelsfull handelspartner för Sverige. Ryssland tog de första halvåret i år emot Svenska varor för ett värde av 13,95 miljarder kronor. En uppgång med 30% sedan året dess för innan. Sveriges totalexport ökade under samma period med 10%.
Andra snabbväxare som Kina och Indien ökade med 20 respektive 22%. Detta gör Ryssland till den snabbast växande exportmarkanden för Sverige.

Det är viktigt att vi värnar handelsförbindelserna. Fri handel skapar avspänning. I det längre perspektivet skapar frihandeln ökad demokrati. Det gäller även handeln mellan Sverige och Ryssland.

Vi ska inte avstå från att kritisera förhållanden som vi inte kan acceptera. Detta gäller var än de uppstår. Däremot ska vi ge kritiken en sådan form att vi inte omöjliggör dialog med dem vi kritiserar. Här blir Carl Bilds språkbruk ett problem

Diktaturens mjölkkor

En gång i tiden talade Olof Palme om diktaturens kreatur. Inte hade jag en aning om vi skulle få se det uttrycket utvecklat. Nu ska vi om man får tro Carl Bildt mölka dessa kreatur också. Som foder tillhandahåller vi nyproducerat ensilage av märket FRA. Direktör Åkesson säger att det som en av hans chefer säger sker, egentligen inte sker. Herr Tolgfors svarar nyvaket att det är en självklarhet att det som sker absolut inte sker. Rapporterar gör bland annat Aftonbladet.

Eller ska vi tolka det så att FRA är den nya stora rörelsen för fri information över gränserna. Vi nöjer oss inte längre med fria rörelser av varor, tjänster och kapital. Numera står vi för fria rörelser av information. Till och med så att de berörda inte vet om att informationen sprids och till vem.

Snurrigt eller hur?

1.000 tals kapitalister har inte fel

Jag läser Leif Pagrotskys brännpunktsartikel i dagens Svenska Dagbladet. 

Det är glädjande att han så klart deklarerar sin tro på frihandeln. Han tror på vad marknadskrafterna kan åstadkomma. Det ska han ha "credit" för. 

Om man inte känt till vem artikelförfattaren var skulle man tro att huvuddelen av artikeln varit skriven av en äkta liberal. Pagrotsky är på god väg.

Han berör med sin artikel problemet med Carl Bildt som jag kommenterat i en tidigare blogpost. Det som är Bildts ideologi och det Bildt måste göra strategiskt nu för att bli EUs utrikespolitiske talesman skiljer sig kraftigt åt. Bildt prioriterar kortsiktigt. Han räknar röster. Fransmännen finns redan i båten, men nu måste Balterna och Polackerna rösta på honom. 

Då blir han mindre frihandelsvän och mer hök. Det är synd. Carl Bildt kan bättre än så.

Bästa sättet att skapa varaktig avspänning är frihandel. Hur illa vi kan tycka om Rysslands agerande i Georgien är det inte rätt väg att utestänga dem från WTO. En isolerad nation handelsmässigt har inget att förlora. En nation som är inlemmad i världshandeln kommer på sikt sakta närma sig resten av världens värderingar. På mycket lång sikt kommer man att etablera en utvecklad demokrati. 

Processen från Kol- och Stålunion till EU visar detta vad gäller relationerna Tyskland-Frankrike och Tyskland-England. Portugal och Spanien är också exempel på detta. För något decennium sedan var de länder med första klassen diktaturer. Nu är de med i det frihandelsområdet som kallas EU.

Precis som Pagrotsky säger så är de fria kapitalrörelserna det mäktigaste vapnet i dag. Det kan inte beslutas runt ett bord med politiker. Kapitalrörelserna bygger på förtroende. Rörelser in i ett land talar om förtroende och motsatt väg misstroende. 1.000 tals kapitalister har inte fel.

Vi ska naturligtvis fördöma kränkningar av internationell rätt, men frihandeln ska vi alltid slå vakt om. Det tycker nog Carl Bildt innerst inne, men det vågar han inte säga. Han har personligen för mycket att förlora på det.

Exit Bildt

Carl Bildt är som bekant vår utrikesminister sedan 2006. 

Enigt välunderrättade källor går vi nu in i det sista året med Bildt i den rollen. 

I samband med att han tillträdde lovade Fredrik Reinfeldt  honom att verka för att Bildt blir den höge representanten för GUSP, eller i dagligt tal, "EUs utrikespolitiske talesman". 

På den posten efterträder han i så fall Javier Solana. I sämsta fall ska han bli EU kommissionär och efterträda Margot Wallström, enligt Reinfeldt löfte. 

Valen hålls i juni nästa år och sedan formas den nya kommissionen och det nya EU parlamentet.

Carl Bildt hade från 1995 olika internationella uppdrag på Balkan. 

Först som medlare i den jugoslaviska kriget. Han var med och förhandlade fram Daytonavtalet under november 1995. Det avtalet undertecknandes 14 december samma år. I avtalet stipulerades att det internationella samfundet skulle utse en "hög representant" som skulle övervaka genomförandet av avtalet. Denna post hade Carl Bildt från avtalets undertecknande och fram till 1997. 

Carl Bildt var efter detta tungt meriterad. Han hade avgått som partiledare i augusti 1999. 

Han ville nu ha ett nytt tungt internationell uppdrag. USA blockerade detta. Han hade trampat Amerikanerna på tårna. Uppslag kom fram, men överallt satte USA stopp. I stället fick han en tämligen obetydlig roll som medlare av Kofi Annan. Surt tyckte räven och Bildt ännu mer.

Därefter inleder han en karriär som styrelseproffs. Lyckas mycket väl. Hade inte Svenskar varit så avundsjuka hade man applåderat. Under denna period ökade han sin personliga förmögenhet med mellan 25-40 miljoner kronor. Imponerande gjort. 

När han återkom till politiken efter valet 2006 har det lagts honom till last. Det resonemanget tycket jag är mycket tveksamt. Det är självklart att det framgång ska vara meriterande även inom politiken. Problemet är att vi i Sverige inte har en modell för oberoende förvaltning av aktier och värdpapper för höga politiker.De måste skiljas från sitt inflytande över den när de har ett offentligt uppdrag. Hade vi haft det hade Bilds aktier och optioner inte varit något problem.

Hans arbetsmetoder på utrikesdepartementet är omstridda. Ledande tjänstemän säger sig inte sällan sakna direktiv utan får läsa på bloggen i stället. I någon mån är det kritikvärdigt. Samtidigt är Bildt nytänkare. Han använder nätet för opinionsbildning på ett sätt som ingen politiker i sin generation i Sverige. 

UD som organisation har nog en del att lära av sin chef där. Metoderna kan kanske förfinas, men det finns möjlighet för lärande här 

Det som däremot börjar bli ett problem är att Carl Bildt har lärt sig läxan från förra gången. När man ska ha ett internationellt uppdrag måste gilla en. Nu måste alla tunga länder i EU gilla Carl Bildt. Han flörtar med fransmännen genom att stötta Lissabonfördraget ganska tufft. 

Land efter land försöker han att charma. Nu står de Baltiska länderna och Polen på tur. 

Genom ett agerande i olika sakfrågor som inte är grundläggande fel, men som hela tiden verkar påverkas i marginalen av hans mål om nytt jobb börjar Carl Bilds integritet kunna ifrågasättas.

En lysande ideell politisk karriär håller på att bli personligt opportunistisk. Det finns en risk att Carl Bildt i sitt regerande först tillgodoser Carl Bilds personliga intressen och sedan Sveriges. Det är illa. Då kan hans trovärdighet snabbt urholkas.

Ceasars hustru får inte misstänkas.

Kosovo och Bildt

Under rubriken öppnar exemplet Kosovo en Pandoras ask, hade radions P1 en diskussion mellan utrikesminister Carl Bildt, rysslandskännaren Malcolm Dixelius och professorn i folkrätt Inger Österdahl. 

Bildt var alert och påläst och förklarade varför Kosovo var unikt och inte skapade ett prejudikat för varje område att bilda en egen stat. Förklaringen var FNs säkerhetsråds resolution om att enhälligt tillämpa kapitel 7 i FN stadgan som behandlar fredlig lösning av konflikter

. 

Bildt sorterade ut begreppen och förklarade skillnaderna mellan Georgien-konflikten och Kosovo på ett föredömligt sätt. En  annan viktig princip var återförening av flyktingar. 

Det var härligt att höra Bildt avslappnad och övertygande.