Fackets kris

Två av Sveriges framgångsmaskiner har grus i maskineriet. Den ena är världens tidigare mest framgångsrika parti, socialdemokraterna och den andra är svensk fackföreningsrörelse.

Bland facken går det sämst för LO förbunden som återigen förlorar några tiotusentals medlemmar. 2011 var inget undantag.


På TCO sidan är bilden lite mera blandad. Unionen, polisförbundet och lärarförbundet ökar, resten minskar.






























För SACO förbunden går det däremot bra. Man ökar med 10.000 medlemmar.



De fackförbund som traditionellt stått socialdemokraterna närmast, LO och TCO går dåligt. Däremot går det bra för det mera trovärdigt oberoende SACO. Fackföreningsrörelsen har precis som socialdemokratin inte förmått att förnya sig. När förnyelsen väl kommer är det för sent.

Med den medlemsutveckling som facket som helhet har kommer på sikt den svenska modellen med avtal mellan parterna inte längre att fungera. Då blir märkligt nog fackets kris ett hela samhällets problem. Starka organisationer på arbetsmarknaden förutsätter kredibilitet och för det en hög organisationsgrad. När den når under en viss punkt är det svårt att hävda den längre.

Antingen lyfter sig då facken och lyckas vända utvecklingen eller också är det dags för en ny modell på den svenska arbetsmarknaden.

Fotnot: Tabellerna är hämtade från Medlingsinstitutets årsbok för 2011

SKFT lägger beslag på ordförandeposten i TCO för tredje gången i rad

I morgon inleder TCO sin kongress, länk.

Halv elva talar statsminister Fredrik Reinfeldt till kongressdeltagarna.

I samband med kongressen lämnar Sture Nord ordförandeskapet.

Själv kom han från kommunaltjänstemannaförbundet SKTF. Han efterträdde faktiskt en annan före detta SKTF ordförande som TCO ordförande. Det var Björn Rosengren. Om valberedningen får igenom sitt förslag efterträds Sture av en annan SKTF ordförande, nämligen Eva Nordmark, länk.

En av de frågor man kan ställa sig är hur är detta möjligt?

Tjänstemannafacket borde bestå av fler förbund än de offentliganställdas. Det gör man faktiskt också. Det märks dock inte i ordföranderekryteringarna.

Det är faktiskt över 50 år sedan TCO hade en ordförande med bakgrund i det privata näringslivet. Då var det ombudsmannen och SIF ordföranden Harald Adamsson som var ordförande i TCO.

Eva Nordmark ivrar för att facket ska föryngras. Hennes tankar rör mer att medlemmarna ska vara yngre än att förhållningssättet och arbetet i facket ska vara ungt och modernt. Inför TCO kongressen pläderar hon för tuffare regler vad gäller övertidsarbete. Man undrar bara hur hon tänker.

TCO behöver nu en ordförande som förstår det privata näringslivet och helst kommer därifrån. Man behöver dessutom någon som förstår de seniora medlemmarna. Facket har en given plattform bland de som är +55. Genom att driva denna grupps frågor framgångsrikt kan facket återvinna legitimitet även bland de yngre. För detta krävs sannolikt en annan ordförande.

Bloggen ställer sig undrande till nomineringen av den tredje SKTF ordföranden i rad som TCO ordförande. Det behövs tunga tackliga företrädare från det privata näringslivet. Här är en gyllene möjlighet. Dessutom behövs det sådana som förstår att uppskatta och företräda mera seniora medlemmar.

Andra medier: Svt, politikerbloggen

Dags att införa en lag mot Äldrediskriminering

Igår var det diskussion om äldrediskriminering hos Sveriges Kommunaltjänstemäns (SKTFs) pensionerär.

Jag höll ett föredrag på temat: Äldrediskriminering och äldremobbing.

Det talas mycket om varannan damernas. Däremot talas det mindre om att det borde vara 43 riksdagsledamöter över 70 för att motsvara denna grupps andel av befolkningen. I dag är det 14 ledamöter över 70 i riksdagen. Den äldste av dem av centerpartisten Lennart Levi. Frågan är varför vi diskriminerar seniorer? De borde vara många fler i riksdagen. 

På EU valsedlarna finns det kanske en person på valbar plats som är över 70 år.

I en undersökning jag själv var med och ledde visade det sig att 15% av de tidigare chefer över 60 år i ett stort Norskt kvalitetssäkringsföretag kände sig mobbade. De gick till jobbet, gjorde sitt jobb och höll tyst. Deras kompetens togs inte tillvara.  

Det är problemet med de äldre både i företag, fackföreningsrörelse och de politiska partierna. Samhället säger nej till de äldres erfarenhet och kompetens.  

Fackföreningsrörelsen är värst man har ofta inskrivet i stadgarna att pensionärsmedlemmar inte får vara med och påverka. Man vill i de närmaste ålägga dem att närvara vid meningslösa kafferep i stället. Detta kallar TCOs Sture Nord för kamratföreningar, länk. Det är direkt kränkande för denna medlemsgrupp.

Samtidigt åker man snålskjuts på den doping dessa medlemmar innebär på medlemstalen. Om dessa röstlösa medlemmar inte räknades in skulle medlemstalen i TCOs medlemsförbund var 10-25% lägre, länk. För hela TCO utgör pensionärsmedlemmarna 13%. I SKFT är pensionärerna 20% av medlemmarna

Efter lagen mot kollektivanslutning är det nu dags för en lag mot åldersdiskriminering.

Andra bloggar: Politikerbloggen, Per Ankersjö, Hanna Wagenius,

Andra media: DN,

Har han gjort bort sig nu igen?

Nu visar Sture Nord på hur orimligt hans resonemang om de ojämlika medlemskapet i facket är. Jag förstår att han är irriterad över mitt inlägg på politikerbloggen. 

Sanningen är att han är tagen på bar gärning.

Den 25 september uttalar sig TCO om studenternas villkor. 

Har studenterna inom TCO fått ett demokratiskt inflytande över innehållet i uttalandet? 

Svaret är nej. 

På samma sätt är det med pensionärerna som heller inte får vara med och bestämma om TCOs pensionärspolitik. Nej, den har TCO-tjänstemännen och den högsta ledningen utformat. Nord säger att de som är närmast berörda ska få påverka fackets åsikter. Det gäller tydligen inte i verkligheten. 

 

Nord talar sig varm för en demokrati där alla som betalar får vara med. När avgiftens storlek ska ha betydelse för rösträtt eller ej är han ute på djupt vatten. Enligt Nord innebär demokrati att den som betalar en låg avgift inte ska ha rösträtt. Den tillkommer enbart den som betalar en högre avgift.

Jag som trodde att han siktade på att bli minister om socialdemokraterna vann valet.

Sture Nord försvarar inte en man - en röst

Sture Nord, TCOs ordförande överger principen - en man en röst. Rösträttsrörelsen hade en gång som slagord "en man en röst ett gevär". Socialdemokraterna tryckte på tungt för att öka rösträtten till att gälla alla. Detta var i början av 1900-talet var det bara cirka 8% av den manliga befolkningen som hade rösträtt. Nu är det 2000-tal och den principen gäller tydligen inte, enligt Nord.

I en debattartikel på politikerbloggen pekar jag på att fackföreningarna har avskaffat allmän rösträtt i den egna organisationen. De har infört ett speciellt pensionärsmedlemsskap. I fackföreningen Unionen innebär detta att pensionärer enbart har förslagsrätt och inte rösträtt.

I SKTF innebär det också ett B-medlemskap utan möjlighet till verkligt inflytande. Pensionärer är t.ex inte valbara till förtroendeuppdrag. I andra sammanhang talar SKTF om social ekonomi (dvs arbete som inför inom ramen för t.ex ideella- eller, kooperativa organisationer). Det som gäller för arbetsgivarna gäller tydligen inte internt, enligt SKTF.

Med sämre ekonomi och svårt med aktiviteten är det underligt att pensionärerna inte får aktivera sig. De skulle kunna bidra. I stället för anställda skulle pensionärerna kunna bidra ideellt om de fick. Förbunden går också miste om de äldres erfarenhet och kompetens. Genom bestämmelser skapa man ett "brain-drain".

TCOs ordförande försvarar ordningen i en kommentar till min artikel. Han säger" Alla som arbetar inom ett fackförbunds verksamhetsområde är välkomna som aktiva, fullbetalande medlemmar, med rättigheter som alla andra. Däremot finns i flera förbund särskilda pensionärsverksamheter, som de pensionerade medlemmarna själva driver. Den verksamheten gäller inte löner och villkor eller arbetstider på jobbet. Vi är intresseorganisationer, där den vägledande principen är att medlemmar som berörs också ska bestämma om sina villkor genom avtal etc. Det kallas demokrati"

Sture Nord talar om pensionärsverksamheten och påstår att den är skild från förbundens verksamhet. Det stämmer inte. Pensionärsmedlemmarna arrangerar dem inom förbundens ram. Det är en integrerad del av många TCO förbunds verksamhet.

Han säger vidare att den verksamheten inte gäller löser och villkor eller arbetstider. Vem avgör vad en medlem ska få ha rösträtt om. Är det Sture Nord? Så borde i vart fall inte vara. Genom detta uttalande kringskär han pensionärerna ännu mer. Han påstår faktiskt att pensionärerna inte har yttranderätt i vissa frågor. Det kan man knappast kalla demokratiskt. Får de ha åsikter om pensioner? Får de åsikter om pensionsålder? Får de ha åsikter om pensionsavtal?

Sture Nord bortser från den grundläggande principen för ett samhälle eller en organisation. Det är principen en man (eller kvinna) - en röst. Denna grundläggande princip skapar det demokratiska samhället eller den demokratiska organisationen. Oavsett hur stor eller liten avgift man betalt. Nord kanske menar att de som betalar högre skatt ska ha fler röster i riksdagsvalet.

Sture Nord måste välja fot. Antingen har pensionärmedlemmarna samma rättigheter som andra medlemmar eller också får man avskaffa pensionärsmedlemsskapet. Då följer man upp rösträttsrörelsens gamla principer. Då står Sture upp för gamla ideal.

Jag kan inte se det på något annat sätt än att han är påkommen med hela handen i syltburken.

Jag försöker inte partipolitisera. Jag försöker försvara värden som jag trodde var demokratiskt allmängods. Så är det uppenbarligen inte för Nord. Annars får TCO förbunden sluta med att inkludera pensionärsmedlemmarna i medlemstalen. Det är falsk marknadsföring.

Det är enda sättet att återskapa demokratin i facket.

Undrar vad liberala debattörer som Johan Ingerö, Henrik Alexandersson eller Johan Norberg tycker om åldersdiskriminering?

Åldersdiskriminering i facket

Läs gärna min debattartikel på politikerbloggen i dag, om pensionärsdiskriminering i facket.

Har facket pensionärerna med bara som ett sorts anabola stereoider för medlemstalen?

TCOs psykosociala miljö

TCO bildades 1944. 

Under huvudddelen av av sin livstid har organisationen haft manliga ordföranden. Under åren 1994-99 hette ordföranden Inger Olssson, om nu någon minns henne. Efter henne kom Björn Rosengren som fick sluta på grund av sin allt för grabbiga attityd, däribland ett beramat klubbesök. Som efterträdare kom hans adept Sture Nord. 

TCO har varit pådrivande i att skapa en god psykosocial arbetsmiljö. Genom avtal och i rapporter har man utvecklat kunnande och kompetens på arbetsmarknaden kring detta viktiga område. 

Nu visar det sig att den psykosociala arbetsmiljön på TCOs eget kansli är dålig enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Det är illa. Dags att föregå med gott exempel