Maud Olofsson på politikerpuben

Så var det dags för Maud Olofsson att bli utfrågad av politikerbloggens, länk politikerspub på restaurang Victoria i Kungsträdgården. Frågorna rörde allt från centerns ibland diffusa profil, till Maud Olofssons ledarskap. Mindre rörde frågorna vilket politik som centern vill föra.

Partiledaren kontrade med att berätta att hon levererat. Bland annat har det genomförts 172 åtgärder som har förbättrat för företagare. Det är en åtgärd i veckan. Ett riktigt bra facit.

Svensk bilindustri var ett fokus frö utfrågarna. Det rörde sig mycket om Volvo, SAAB och dess ägare.

På frågan om varför centern kan upplevas som otydlig sa Maud Olofsson att det berodde på att hon tvingats fokusera på att rädda Sverige. Då har partipolitiken kommit i skymundan, menade hon. På samma sätt blev det denna kväll. Frågorna var antingen på övergripande krisledningsnivå eller överdrivet banala och små. Partipolitikern Maud Olofsson fick lite plats.

Trots förutsättningarna var Maud Olofsson slagfärdig och ibland humoristisk. Hon gör inte längre någon hemlighet av att hon är drivande, otålig och stark. Hon står upp för den sidan av sig själv och erkänner den. Det gör att hon känns genuin.

För att centern ska lyckas i valet krävs att partipolitikern Olofsson får träda i förgrunden och räddaren av Svensk industri får träda i bakgrunden.

Här ligger en inte obetydlig del av centerns utmaning i valrörelsen.

Lars Ohly: med rätt att visera biljetterna på det röd-gröna tåget

I kväll var det dag för politikerpub eller utfrågning av den före detta konduktören och numera vänsterledaren Lars Ohly (eller Åhhly som han själv föredrar att kallas), länk. Att kliva in i restaurang Victoria i kungsträdgården var som att träda in i en tid som flytt. I baren satt Jörn Svensson och det kändes som att många av de närvarande satt och väntade på en kommande revolution. I vart fall kommer man inte nöja sig med mindre än en rejäl vänsterrevansch.

Budskapet från denne vänsterman är kärvt och tydligt. Rut och Rot-avdragen ska bort. Skatterna ska höjas. Regeringsarbetet ska vara vänsterideologiskt. Den som inte löst bilett på detta vänstertåg efter valet får stiga av. Ohlys biljettvisering är stenhård. Detta bör hans regeringssystrar vara medvetna om.

Trots de ideologiska budskapen såg inte Ohly något fel i att själv opereras på privatsjukhuset Sofiahemmet. Inte heller var det något problem för honom att tjäna sexhundratusen när han sålde sin bostadsrätt. I hyresrätt ska medlemmarna bo. Ledaren bor som han vill och var han vill.

Socialdemokratiska och miljöpartistiska väljare ska inte bara se på sina "egna" partiers program. De bör noga granska vänsterns program också. Politiken kommer nämligen inte att ligga så långt från vänsterns. Frågan väljaren bör ställa sig är inte om han kan vara nöjd och leva med miljöpartistisk politik eller socialdemokratisk politik. Den korrekta frågan är om han/hon kan uthärda att leva med en vänsterpolitik.

Även om denne man är charmig och det visade han i debatten, så är han lika flexibel som ett X2000 tåg i full fart. Lars Åhhly kommer inte att nöja sig med 5,6% av inflytandet. Han kommer att ställa krav på mycket mer. Det var klara budskap från konduktören på det rödgröna tåget.

Andra bloggar: Baccus blogg, Politikerbloggen, Annie Johansson

Åldersdiskriminering i facket

Läs gärna min debattartikel på politikerbloggen i dag, om pensionärsdiskriminering i facket.

Har facket pensionärerna med bara som ett sorts anabola stereoider för medlemstalen?

Exit Bildt

Carl Bildt är som bekant vår utrikesminister sedan 2006. 

Enigt välunderrättade källor går vi nu in i det sista året med Bildt i den rollen. 

I samband med att han tillträdde lovade Fredrik Reinfeldt  honom att verka för att Bildt blir den höge representanten för GUSP, eller i dagligt tal, "EUs utrikespolitiske talesman". 

På den posten efterträder han i så fall Javier Solana. I sämsta fall ska han bli EU kommissionär och efterträda Margot Wallström, enligt Reinfeldt löfte. 

Valen hålls i juni nästa år och sedan formas den nya kommissionen och det nya EU parlamentet.

Carl Bildt hade från 1995 olika internationella uppdrag på Balkan. 

Först som medlare i den jugoslaviska kriget. Han var med och förhandlade fram Daytonavtalet under november 1995. Det avtalet undertecknandes 14 december samma år. I avtalet stipulerades att det internationella samfundet skulle utse en "hög representant" som skulle övervaka genomförandet av avtalet. Denna post hade Carl Bildt från avtalets undertecknande och fram till 1997. 

Carl Bildt var efter detta tungt meriterad. Han hade avgått som partiledare i augusti 1999. 

Han ville nu ha ett nytt tungt internationell uppdrag. USA blockerade detta. Han hade trampat Amerikanerna på tårna. Uppslag kom fram, men överallt satte USA stopp. I stället fick han en tämligen obetydlig roll som medlare av Kofi Annan. Surt tyckte räven och Bildt ännu mer.

Därefter inleder han en karriär som styrelseproffs. Lyckas mycket väl. Hade inte Svenskar varit så avundsjuka hade man applåderat. Under denna period ökade han sin personliga förmögenhet med mellan 25-40 miljoner kronor. Imponerande gjort. 

När han återkom till politiken efter valet 2006 har det lagts honom till last. Det resonemanget tycket jag är mycket tveksamt. Det är självklart att det framgång ska vara meriterande även inom politiken. Problemet är att vi i Sverige inte har en modell för oberoende förvaltning av aktier och värdpapper för höga politiker.De måste skiljas från sitt inflytande över den när de har ett offentligt uppdrag. Hade vi haft det hade Bilds aktier och optioner inte varit något problem.

Hans arbetsmetoder på utrikesdepartementet är omstridda. Ledande tjänstemän säger sig inte sällan sakna direktiv utan får läsa på bloggen i stället. I någon mån är det kritikvärdigt. Samtidigt är Bildt nytänkare. Han använder nätet för opinionsbildning på ett sätt som ingen politiker i sin generation i Sverige. 

UD som organisation har nog en del att lära av sin chef där. Metoderna kan kanske förfinas, men det finns möjlighet för lärande här 

Det som däremot börjar bli ett problem är att Carl Bildt har lärt sig läxan från förra gången. När man ska ha ett internationellt uppdrag måste gilla en. Nu måste alla tunga länder i EU gilla Carl Bildt. Han flörtar med fransmännen genom att stötta Lissabonfördraget ganska tufft. 

Land efter land försöker han att charma. Nu står de Baltiska länderna och Polen på tur. 

Genom ett agerande i olika sakfrågor som inte är grundläggande fel, men som hela tiden verkar påverkas i marginalen av hans mål om nytt jobb börjar Carl Bilds integritet kunna ifrågasättas.

En lysande ideell politisk karriär håller på att bli personligt opportunistisk. Det finns en risk att Carl Bildt i sitt regerande först tillgodoser Carl Bilds personliga intressen och sedan Sveriges. Det är illa. Då kan hans trovärdighet snabbt urholkas.

Ceasars hustru får inte misstänkas.