Hänt i VärmdöLångt utanför den stora staden Stockholm fanns en gång en liten kommun som hette Värmdö. Den lilla kommunen växte och så småningom var den lilla kommunen inte så liten längre.
Den lilla kommunen fanns ett litet, litet kommunalråd som hette Nilsson. Han var inte lika liten som Pippis apa herr Nilsson, men innerst inne kände han sig lika liten som herr Nilsson. Han gjorde allt för att inte känna sig liten. Enda gången det var skönt att vara liten var när han skulle lägga sig i sin säng som han kallade för den rosa docksängen.
Han vankande i kommunens korridorer och en dag var det val. Efter det blev han blev inte bara kommunalråd. Han blev kommunstyrelsens ordförande. Ack så fint det var.
Fortfarande kände han sig liten, trots att han blivit en stor politiker nu. Hur han än vände och vred sig var känslan där av att känna sig liten.
En dag tänkte han att kanske kommer jag att känna mig större om jag gör en stor omorganisation. Han tänkte och tänkte, men inga stora tankar kom. Då kallade han in sig egen lilla brevduva. Nu var brevduvan omskolad och han hade till och med bytt ras. Han hade blivit människa och faktiskt chef. När nu Nilsson kunde bestämma över någon kände han sig i vart fall i bland lite större. Det var inte många stunder det kändes så, men ibland.
Den omskolade brevduvan och den lille Nilsson planerade. När de planerade kände de sig båda större och för en stund försvann känslan helt av att vara liten. Då kom på den geniala idéen att allt blir lite större om man sätter ett pris på det. Brevduvan sa vi kallar det för att leka affär.
Överallt ska det finnas någon som säljer och alltid någon som köper. Genialt, sa Nilsson och kände sig för en stund lite större. De vände upp och ned på allt de kunde. Allt gjordes för att hela organisationen skulle få leka affär.
Tidigt började de som skulle leka affär att bli oroliga för att det inte fungerade. Det fanns andra perspektiv än att leka butik. Det ville inte herr Nilsson höra talas om och den omskolade brevduvan höll med. Han började faktiskt likna en uggla med sina hoanden för att understödja Nilsson.
Så en dag ville inte Nilssons lekkamrater leka med Nilsson mer. Han fick ta sin lilla rosa docksäng och lukta på sina blommor och jag tror att det gör han nog ännu.
I stället för den lilla Nilsson kom den store Buddha. Han kände sig sällan liten. I stället ville han vara vän med alla.
Nu vet de flesta att den som är vän med alla att de får lite gjort för den mesta av tiden går åt till att vara vän med alla. Det blev ganska vänligt, men det hände förskräckligt lite. Någon sa att Buddha satt och mediterade. Andra sa att han bara ville undvika bråk.
Den fina organisationen som kallades butik, fungerade ganska dåligt utom där man skulle räkna rörlängder och administrera folks skit.
Nu kom Buddha och hans vänner på att leka butik fungerade inte så bra. Så man beslöt sig för att avskaffa den. Den omskolade brevduvan sa att man skulle avskaffa butiken på det områden där det fungerade. Då skulle nämligen eländet bli lika stort över allt och inte som nu variera. Buddha tyckte inte att det som den omskolade Brevduvan sa lät bra, men han ville ju vara vän med honom så han sa inte emot.
Så nu återstod butiksleken bara där den inte fungerade. Det var kanske inte så klokt att göra så, men eftersom mång tyckte det var en bra lösning just då accepterade Buddha.
Så nu väntar alla på när idén om att leka butik ska försvinna helt.
Buddha själv undrar om det skulle kunna bli ett sätt att vara vän med alla och det vill han så gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar