lördag 5 september 2009

Medborgarna är inte en samling offer som ska tas omhand

Annie Johansson skriver om kärnan i liberalismen, tron på den egna förmågan, länk. Det får inte förväxlas med egoism. I stället är det en fråga om att människan, individen har förmågan att ändra sitt liv.
Människan är inte ett offer - den är en agent i sitt eget liv.
I allt väsentligt har människan möjlighet att göra egna val.
Detta är motorn i en dynamisk ekonomisk utveckling. Idén som statlig stimulans liknar doping. Det ger kortsiktiga effekter, men de långsiktiga kan bli förödande.

Liberalism främjar faktiskt verklig empati och solidaritet

Om det sedan är Lotta på Bråkmakargatan, Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga som ska vara förebilden kan vi diskutera.
Jag tror att dessa tidiga litterära förebilder tilltalar oss på olika sätt, men de visar alla på att vi kan, vi har möjligheten.

De är viktiga för att inte förlora tilltron.

Andra medier: DN,
Andra bloggar: Opassande, weconverse, jmw,

5 kommentarer:

Thomas de Ming sa...

Frånvaro av regler är också en reglering! Att som politiker inte sätta upp ramar som reglerar för agerande på marknaden innebär i sig en typ av reglering. Man främjar nämligen ganska ensidigt rörligheten för dem som har näsa för affärer och som därför strävar efter temporära monopol (d v s att vara så stark på marknaden så att inga konkurrenter har en chans). Detta betyder att det byggs upp strukturer i samhället som motverkar friheten. Ökade inkomstskillnader ökar spänningarna mellan människor. Vi får fler inhängnade bostadsområden, fler övervakningskameror och människor känner sig mer ofria.

Frånvaro av frihet förhindrar solidaritet! Människor som inte upplever att de har saken i egna händer blir ännu mer egoistiska och börjar utnyttja systemen för egen räkning. De formella positionerna i samhället blir till maktpositioner och ingen vågar riktigt lita på andra människor när man ska samarbeta utanför de mer formella strukturerna. I skuggan av de formella strukturerna frodas den "svarta ekonomin" med olika ömsesidiga beroenden. Känslan av intressegemenkap utanför den egna sfären är väldigt låg.

Min slutsats är att solidaritet och frihet är beroende av varandra, inte något som utesluter varandra. Man får inte frihet genom att helt släppa den politiska styrningen. Man får inte solidaritet genom att styra för mycket.

Vore spännande att se vad som skulle hända om de som förespråkar liberalisering började fundera på hur solidariteten skulle bidra till friheten. Det skulle vara lika spännande om de som vill skapa regler för solidaritet började fundera på hur en känsla av frihet hos medmänniskorna skulle kunna främja en ökad intressegemenskap.

Andrine Winther sa...

Har precis postat ett inlägg om samma text men med helt andra perspektiv. www.andrinewinther.blogspot.com

Lars-Erick Forsgren sa...

Ett bra och riktigt inlägg. Men Thomas deM:s komplettering är viktig! Och indirekt definierar den i vart fall delar av social-liberalismen. Som Gunnar Helén uttryckte det: Frihet i gemenskap.
Marknaden tjänar oss bra, men bara så länge vi (våra styrande ombud) sätter upp regler som förhindrar monopol. Det har inte lyckats så bra i Sverige.
Marknaden vill ha konkurrens, dvs kunderna vill det och i viss mån många producenter. Men det ligger i företagandet att det vill nå allt större vinster och då inte i första hand genom effektivitet utan genom att skapa monopol för det egna företaget.

Så, för att en marknadsekonomi, som skapar välstånd och frihet, ska överleva så måste den regleras för inte ta död på sig själv!

Peter sa...

Thomas de Ming:
"Frånvaro av regler är också en reglering"

Jämför den kristna klassikern
"Ateism är också en tro",

och favoriten
"Att inte samla frimärken är också en hobby."

Frånvaro av regler är bastillståndet - liksom frånvaro av politik är ett bastillstånd. Tyvärr har vi i Sverige ingen tradition av att ifrågasätta på vilka områden politiskt fastställda regleringar kan vara moraliskt försvarbara. Är det t.ex. försvarbart att ta upp skatt för att bygga en hockeyrink? Eller för att bjuda alla kommuninvånare på en Thailandsresa?

Thomas de Ming sa...

Peter, tack för ännu fler exempel :-) Dock är jag tveksam till om frånvaro av något kan vara det du kallar "bastillstånd" (eller så är det bara så att jag inte helt förstår din definition av detta begrepp). Ovasett vilket tillstånd vi efinner oss i så finns det alltid olika "krafter" som s a s reglerar förutsättningarna. Kan tänka mig att redan Neandertalarna och Cro Magnion fick navigera i en mix av direkta och indirekta regler för att deras sociala samhällen skullekunna fungera. Jag håller med dig om att det kan vara viktigt att ofta undersöka antaganden om vilka regler som bäst fyller sitt syfte vid varje givet tillfälle. Att elitförbunden i olika sporter ökar sina krav på utformningen av sportarenorna och profileringshungriga lokalpolitiker sedan lockas att satsa ännu mer av våra offentliga medel i dessa arenor känns naturligtvis väldigt konstigt om man tänker på att våra barn ofta får trängas i för små skollokaler.

Lars-Erick, jag är inte så bevandrad i olika "ismer" men jag håller förstås med i det du skriver..:-)