söndag 11 oktober 2009

Skolan: det räcker inte med enbart piskor

Skolminister Jan Björklunds recept för en bättre skola rör sig tyvärr i en riktning. Han talar uteslutande om kontroller, krav och disciplin.

Det är viktigt att mäta vad skolan skapar. Tyvärr är de mätinstrument som används för detta ganska smala. Skolan ska självfallet förmedla kunskap, men skolan har också ett hälsomål. Eleverna som lämnar skolan ska må bra och ha redskap för att kunna vidmakthålla hälsan.

När vi ser på ohälsan i samhället ser vi att psykisk ohälsa i dag är tre gånger vanligare är på 1980 talet.

Vilket ansvar för denna utveckling har skolan?

För egen del tror jag att skolan måste bli bättre på att möta eleverna där de står. Den gamla idén om enhetsskolan börjar bli förlegad i sin nuvarande utformning. Enhetsskolan skapade en struktur där i princip alla skulle gå i skolan under ett garanterat antal år. Det var bra.
Det som blivit utvecklingen av enhetsskolan är att alla elever ska ha samma undervisning och samma krav. Det är denna idé som är ett av skolans största problem. Skolan måste möta eleverna mycket mer individualiserat.

Det ökade antalet friskolor har till viss det skapat förutsättningar för detta. Det räcker inte. Samhället bör skapas förutsättningar för nivågruppering på ett helt annat sätt än vad som sker i dag. Å ena sidan måste skolan vara en spjutspetsskola för dem som vill och har begåvning.
Å andra sidan måste skolan kunna vara den trygga hemvisten som gör att ungdomar ges förutsättningar att bokstavligt klara livet och vara psykiskt friska. Naturligtvis ska även dessa senare elever kunna ställa kravet att de har grundläggande kunskaper och färdigheter.

Det börjar bli dags för en skoldebatt och åtgärder på skolans område som går utöver kunskapskontrollen. Vi måste också ha ett förebyggande hälsoperspektiv i skolan.

En central uppgift för skolan måste vara att alla elever ska ha en kunskapsgaranti som motsvarar godkänd kurs i alla kärnämnen. Denna garanti bör kunna åberopas under en mycket längre tid än fram till 20 års ålder.
Detta ska kunna gå att genomföra samtidigt som skolan ska kunna stimulera de högpresterande på helt andra sätt än i dag.

Å ena sidan måste skolan samordna sig med socialförvaltningarna så att vård och skola blir effektivt samarbetande. Å andra sidan måste skolans pedagogik och arbetssätt utvecklas för att producera morgondagens spjutspetskunskompetens.
Det borde inte finnas någon motsättning i detta.

2 kommentarer:

Kenneth Ehrnstedt sa...

Intressant inlägg om än lite intetsägande i mitt tycke, mer frågor än svar.

Vem är skolan i dina ögon?
Vad betyder en skola för alla?
När har skolan lyckats?

Att skolan ska mätas är en självklarhet men mätningen blir ju bara ett självändamål om det inte finns en konsekvens av att inte ha nått målen.

Och vad ska då målen vara?
Höga betyg för alla ?
Hur man tar hand om högpresterare?
Hur man tar hand om lågpresterare?
Hur man hanterar barn med särskilda behov?
Hur bra lärare man har?
vilken vinst man gör?

Vore intressant att höra en mer substantiellt utvecklad tanke från
dig?

stefan mårtensson sa...

Tack,
ska återkomma i ett senare blogginlägg om detta