Rimligt med socialdemokrati på strax under 30%

27,2% för Mona Sahlin, länk, länk och 29,2 för Fredrik Reinfeldt. Just nu är spänningen kring om sverigedemokratena blir vågmästare eller ej.

I Norge har den socialdemokratiska motsvarigheten Arbeiderpartiet länge varit i storlek med höyre. I Danmark fick socialdemokraterna i valet 2007 25,5%.

Egentligen borde det inte vara så underligt att den svenska socialdemokratin blir ett 25-30% parti. De svenska socialdemokraterna är inte på något sätt överlägsna sina skandinaviska kollegor. De är ganska lika. Den socioekonomiska strukturen har många likheter.

Det som egentligen varit förvånande under många år är att moderaterna haft så mycket lägre siffror än sina skandinaviska kollegor.

Socialdemokratins kris är mycket mer än Mona Sahlins. I grund och botten är det bristen på storstadsförståelse som nu slår igenom. Med Göran Johansson i Göteborg fanns det en motvikt till rikssocialdemokratins oförståelse för de stora städerna. Nu är han borta från den aktiva politiken. Det finns ingen ledande socialdemokrat som slåss för bättre storstadsvillkor.

Socialdemokratin har allt för sent insett att all business is local.

Mona Sahlin pratar som en förortsböna, omger sig med rådgivare som är storstadsbor. Trots detta förmår hon inte inse eller tillgodose storstädernas behov. Det är en gåta. Kanske ligger här en av de stora problemen för Mona Sahlin. Hon är inte en och samma utifrån och in.

Å ändå är fasaden storstadens. När man tittar i biografin är hon född i Sollefteå. De tio första åren präglar henne till glesbygdstjej. Föräldrarna var ledande socialdemokrater som inte hade någon storstadsförståelse. Så det är inte underligt att Mona Sahlin saknar den. Hon är en landsortstjej i storstadsförpackning.

Under hennes uppväxt var det en annan naturaliserad Stockholmare som förde storstadens talan. Det var John-Olle Persson som omkom i en flygolycka 1989. Han lyckades förena dalmålet med att slåss för Stockholm. Kanske låg hans trovärdighet i att han inte försökte bli mer Stockholmare än han verkligen var. Det skiljer honom faktiskt från Mona Sahlin.

Fredrik Reinfeldt däremot är Stockholmare. Han är född i Österhaninge. Visserligen har han bott på flera olika platsen, men basen för honom är storstaden. Kanske är detta en av förklaringarna till hans framgång. Den tidigare elevrådsordföranden på Tibble gymnasium förstår storstadens människor. Han är genuin i sin storstadsapproach.

Valet den 19 september avgörs i storstäderna. De stora vinnarna kommer att vara moderater och miljöpartister. Frågan är bara hus stora vinster man kommer att göra. Socialdemokratin kommer att minska den 19 september. Det man måste fokusera på är att minimera förlusterna. Det gör man bäst genom att mobilisera soffliggarna. Frågan är bara om de i storstaden har något skäl att lämna sofflocket som de hyser socialdemokratiska sympatier.

Carlsson och Sahlin ute och cyklar

Ingvar Carlsson och hans tänkta efterträdare som inte blev det Mona Sahlin skriver i dag en debattartikel, länk.

Det fanns skäl varför Mona Sahlin inte efterträdde Carlsson. Emellan kom Göran Persson, som inte undertecknat artikeln. Så småningom blev hon efterträdare till Persson som ordförande i socialdemokraterna. Fortfarande ha hon inte efterträtt vare sig Carlsson eller Persson som statsminister och det finns skäl till det också.

Den bärande idén i artikeln är att upphöja pension till uppskjuten lön som en högsta sanning i socialdemokration. Problemet är bara är att socialdemokratin har aldrig tidigare i ord levt som om pension är uppskjuten lön.

ATP systemet som höll på att knäcka samhället ekonomiskt var en socialdemokratisk konstruktion. Idén var enkel. Senare generationer betalar för tidigare generationers pensioner. Om systemet ska fungera krävs att ett antal matematiska antaganden stämmer. Efter ett antal tiotal år gjorde de inte det. Då fanns det tre alternativ:

1. Fortsätta med ATP och Staten går bankrut.

2. Vänta till när ATP fonderna var tömda och att det inte bli några pensioner alls.

3. Att skapa ett nytt system som innebär att var och en i allt väsentligt tjänar in till sin egen pension.

Tursamt nog gjordes en uppgörelse mellan samtliga riksdagspartier för att rädda både samhällsekonomin och pensionerna. Den utgick från punkt 3. Det var något helt annat än när ATP infördes. Då var det hård politisk strid.

Pension är en sorts inkomstförsäkring och ingenting annat. Det vet både Ingvar Carlsson och Mona Sahlin. Pensionen eller utbetalningarna från inkomstförsäkringen är beroende avhur mycket som betalats in för en person och hur pengarna har förvaltats.

Förvaltningen sköts av AP fonder och försäkringsbolag. I ett sådant bolag satt Vanja Lundby-Wedin och sov när man beslutade om villkoren för vdn. Hennes sömn innebar att var och en av hennes medlemmar fick lite mindre i avtalspension än vad de skulle fått om hon var vaken.

Sedan kan de som inte tror på staten och parterna på arbetsmarknaden skapa andra försäkringslösningar, mer eller mindre formaliserade. En av de mera formaliserade är privata pensionsförsäkringar.

Samhället har ett övergripande behov att så många som möjligt ska ha incitament till att bidra till det gemensamma mest möjligt för var och en. Ett sådant incitament är att ingen ska behöva betala mer är 50% i skatt av vilken inkomst det må vara. Därför ska det vara lönsamt att stanna kvar i jobb efter det att man uppnått pensionsåldern. Dessutom ska det alltid vara mera lönsamt att leva på lön än vilken typ av försäkring vi än talar om. Arbetslinjen måste vara den övergripande i hela samhällsbygget.

Vad så gäller pensionärerna beskattas de för hårt i dag. Där har Sahlin och Carlsson rätt. Det får lösas genom att man justerar skatterna för pensionärerna. Det är en helt annan sak än de blå dunster som man i debattartikeln söker slå i Svenska folkets ögon.

Andra medier: Expressen,

Andra bloggar: Proffstyckarna

Almedalen: Socialdemokraterna- ingen rök utan eld

Nu konstateras det igen de två största hindren för socialdemokratin är: Mona Sahlin och skattehöjarpolitiken, länk. Ökad progressivitet i skatteskalorna har ett antal negativa effekter. Den kanske viktigaste är att det blir dyrare att skapa tillväxt för privata aktörer. Det kommer att krävas högre avkastning för att våga satsa för privat kapital. Det är självklart att det är ett hot mot en gynnsam utveckling av samhället. Detta ser väljarna. De reagerar genom att sannolikt rösta med fötterna.

Socialdemokraterna är ett parti i djup kris. Ledarskapets trovärdighet har eroderat. Den svagaste länken i det rödgröna samarbetet är den starke mannen. Han, Lars Ohly har mycket skickligt utnyttjat situationen. Resultatet är en närmast -70 talsmässig retorik som inte fungerar på 2010 talet.

Socialdemokraterna har blivit det storstadsfientliga partiet genom en sparskatt i polemiken kallad skatt på förmögna kombinerad med höjda fastighetsskatter.

Margot Wallström kallas nu in för att förstärka Sahlin. Det räcker inte. Negativa kampanjmetoder, länk förmår inte släta över det stora problemet. Socialdemokratin är i behov av en extrem makeover. Man får vänja sig vid att vara ett parti i storlek med de andra stora. Tiden som störst är över.

Kvällens tal kommer inte att ha potential att vara talet som vänder från negativt till positivt. Talet kan mer eller mindre skickligt minska skadorna.

Andra medier: DN, DN,

Andra bloggar: Opassande

Några reflektioner kring den senaste opinionsundersökningen

Gårdagens opinionsundersökning visar flera saker. En av dem är att Svenskarna inte vill ha det samhälle som stinsen och kommunisten Lars Ohly vill skapa.

Man är heller inte intresserad av chockbeskatta storstadsborna. Skatt på förmögna eller som det borde heta sparskatt eller som det påminner om hundskatt i kombination med höjda fastighetsskatter är inget som väljarna vill ha. Sammanfattningsvis är väljarna klokare än vad de rödgröna trodde.

Nu är detta inte ett valresultat. Det understryker bara att vi går ett jämt val till mötes.

För miljöpartiet borde detta vara en mindre katastrof. Man har chans att bli ett 10% parti, men har valt fel sida och riskerar därför att inte få något reellt politiskt inflytande. Språkrören Wetterstrand och Erikssons fingertoppskänsla i politiken borde kanske diskuteras lite djupare.

Att nervositeten inom socialdemokratin ökar på riksplanet är påtaglig. Order kris används allt oftare. Mona Sahlins ställning som ledare är ohotad fram till valdagen. Därefter går hon en oviss framtid till mötes.

Ledande socialdemokrater har lämnat partiarbetet på riksplanet eller funderar på det. Kent Härstedt tror inte att det finns något att hämta för socialdemokraterna under nästa mandatperiod. Därför blir han sannolikt kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg. Magdalena Andersson, mångårigt aktiv i den ekonomiska politiken för socialdemokraterna är nu överdirektör på Skatteverket. Det finns många fler exempel.

Till detta kommer att de lokala avdelningarna distanserar sig från riksorganisationen. Man klarar sig bättre på egen hand.

Socialdemokraterna är i kris på riksplanet.

Det är klart att det svider för socialdemokraterna när Fredrik är populärare än Mona och dessutom är större än Mona.

Välförtjänt säger bloggen.

Andra medier: Expressen, SvD

Harriet från verkligheten är Sveriges svar på Joe the plumber

Mona Sahlin och hennes kompis den store arbetarledaren från SJ, Lars Ohly lovar att alla som jobbar deltid att de ska få jobba heltid, länk. Frågan är bara hur det ska fungera i verkligheten?

Deltidsjobbande Harriet från Norrtälje ställde den frågan. Hon vill inte jobba heltid. Om någon på hennes jobb som arbetar deltid vill jobba heltid finns risken att hon blir uppsagd.

Det är befriande med människor från verkligheten som ställer de självklara frågorna.

Andra bloggar: Ola Möller, Mark Klamberg

Andra medier: Aftonbladet

Förtroende för ledarna är viktiga indikationer för att bedömma valutgången

Aftonbladet publicerar en ny undersökning om väljarnas förtroende för partiledarna, länk. Mona Sahlin får siffror som borde göra socialdemokraterna oroliga.

Politiska ledare som har stort förtroende hos väljarna gör att partiet vinner större framgångar än annars och lågt förtroende för partiledaren innebär många förlorade röster.

Väljarnas låga förtroende för Göran Persson i förra valet gjorde socialdemokraterna till förlorare. Det stora undantaget var Göteborg. Göran Johansson hade mycket större förtroende än sitt parti och det gjorde att socialdemokraterna i Göteborg fick sitta kvar vid makten.

För fyra år sedan hade Göran Persson förtroende hos 33% av väljarna och Fredrik Reinfeldt hos 43%. Maria Wetterstrand hade i mars 2006 förtroende hos 22% väljarna och Maud Olofsson hos 29% av väljarna.

Fredrik Reinfeldt har i dag förtroende hos 56% av väljarna. Maud Olofsson har förtroende hos 34% av väljarna. Maria Wetterstand har förtroende hos 55% av väljarna.

Mona Sahlin har bara förtroende hos 28% av väljarna. Hon ligger således ännu sämre till än vad Buffel-Persson gjorde inför förra valet.

För Maria Wetterstrand är förtroende enormt stort. Även Maud Olofsson har anledning att känna sig nöjd. Utgångsläget är faktiskt bättre än inför förra valet.

Andra bloggar. Per Ankersjö

Sahlins huvudvärk

Nu stuvar socialdemkraterna om. Marita Ulfskog blir en exportprodukt till EU parlamentet, enligt politikerbloggen.
Som ny partisekreterarkandidat seglar Peter Hultqvist upp. Han är förmodligen ett bra andrahandsval om inte Göran Johansson kan tänka sig den posten.

Spekulationerna kring utfallet av stolleken blir kommer att öka inför valet.

Gubbhyllans innehåll: Bo Ringholm och Pär Nuder måste också placeras.
En landshövdingepost för Ringholm ligger när till hands.

Nuder däremot blir svårare att placera. Export till EU-parlamentet vore drömsitsen för Mona Sahlin. Problemet är att Nuder säkert tackar nej till det. Statsrådspost skulle kunna vara en möjlighet. Då blir balansgången: inte för viktig och heller inte för perifer.

Tåget med utrikesministertaburetten har nog gått. Det mesta talar för att vi kommer att se Nuder med titeln, generaldirektör framöver. Ambassadör i FN skulle kunna vara en möjlighet om socialdemokraterna vinner valet.

Annars får han väl ringa Björn Rosengren och höra om Stenbeck behöver hans tjänster. Det brukar vara lönsamt.
Han lierar sig nu med Småländska landskapsarvets räddare och Ulrika Messing som styrelseledamot i Kosta Boda.
Så varför inte?

Exit Johansson

Göteborg har trots vad Göteborgarna själva säger minskat i betydelse sedan Ostindiska kompaniet lade ned sin verksamhet år 1814. Storhetstiden för Göteborg överensstämmer med storhetstiden för det Svenska Ostindiska Kompaniet. 

Under mitten av 1700-talet representerade ett fartyg 85% av Sverige BNP. Ett svårslaget rekord. 

En som försökt återupprätta Göteborg och lyckats bra som befälhavare är kommunalrådet Göran Johansson. Ett sällsynt handlingskraftigt och förnuftigt kommunalråd. 

Han är en man som är större än sitt parti. Detta gäller definitivt i Göteborg och ibland i Sverige. Han har skapat mötesplatser i Göteborg. Han har en sällsynt stor integritet och har ofta tänkt själv och skapat stora rubriker.

Johansson har personligen sett till att staden fått flera stora idrottsevenemang. Göteborg har under honom blivit Sverige arrangemangshuvudstad. 

Nu lämnar han som kommunalråd. En av Sverige viktigaste och mest framgångsrika opinionsbildare och politiker drar sig tillbaka från Göteborgs stad. Johansson gör det på topp. Senaste valresultatet i Göteborg var en personlig triumf för honom själv. I resten av landet gick socialdemokraterna tillbaka, men i Göteborg gick man framåt.

Han är 63 år och kommer knappast att pensionera sig. Frågan är om han förverkligar sitt "hot" att bli socialdemokraternas partisekreterare. I vart fall lär han fortsätta vara en av Mona Sahlins närmaste rådgivare. Annars skulle landshövdingeposten passa honom väl. 

Däremot lär han inte gå över till ett PR-företag i första taget.

Johansson är till utseendet inte helt olik Norges mest framgångrika skeppsredare John Fredriksen. De är båda extremt handlingskraftiga och har gjort en klassresa som heter duga. Johansson är absolut den charmigare av de två. Om de skulle slå sina påsar ihop skulle Skandinavien få en oslagbar duo. Nu tror jag att det bara blir en tanke, men den kittlar.

Efterträdarfrågan är intressant. Den kommer att vara föremål för mycket spekulationer den närmaste tiden. 

Många kommer att ropa på en kvinna som efterträdare. 

En som dock får anses vara vara favorit i sammanhanget är Carl-Johan Korsås. Han är för närvarande koncernchef för Fastighets AB Framtiden som ägt av Göteborgs stad. Korsås har arbetat nära Johansson och kombinerar folklighet med handlingskraft. 

Han har arbetat i kanslihuset och som kommundirektör i Ystad och Jönköping.

Han flyttade tillbaka till Göteborg för ett år sedan. Kanske ett tecken i tiden?

Frågan är bara: vill han?

Politikerbloggen och Göteborgsposten skriver om avgången