FRA shopen öppnar igen

Regeringen meddelade i samband med riksmötets högtidliga öppnande att man kommer att lägga fram ett förslag som ger säkerhetspolisen och rikskriminalpolisen möjlighet att beställa signalspaning av FRA, länk,  länk, länk. Detta innebär att den så kallade FRA shopen öppnar igen.
Förslaget har väckt stort motstånd. Bland annat datainspektionen och advokatsamfundet har kritiserat förslaget. Det gör att vanliga hederliga svenskar kan övervakas i onödan. Yrkesgrupper som journalister och advokater riskerar att inte kunna leva upp till sin meddelarskydd/tystnadsplikt. Ett klart brott mot Sveriges grundlagar.

I den så kallade FRA kompromissen ingick att FRA shopen inte skulle öppnas igen. Nu sker detta genom en överenskommelse mellan moderater och socialdemokrater. Många liberaler talar om svek. Även bloggen håller med.

Regeringen på fildelarjakt

Regeringen vill göra det enklare att jaga fildelare på nätet, länk.
Operatörerna ska bli skyldiga att lämna ut ip-adresserna för alla typer av brott.
Tidigare krävdes det fängelse i straffskalan för att ip-adresserna skulle kunna lämnas ut.
Regeringen försöker rättfärdiga förslaget  genom att man vill komma tillrätta med nätmobbingen. I sig en vällovlig tanke, men det verkliga skälet är fildelarna.

Idén om att tvinga nätoperatörerna att lämna ut ip-adresserna påminner om att ge polisen rätt till telefonavlyssning generellt.

En Alliansregering kan bättre än så här 

Datalagring + INDECT, vi får hoppas att det aldrig blir sant

Hur stor ska de privata sfären vara för den enskilde medborgaren?

Ofta har vi diskuterat om den ska vara stor eller liten. Med datalagringsdirektivet går den mot att bli så liten att vi kan böja tala om närmast obefintlig. I en artikel på DN debatt diskuterar Christian Engström och Mikael Nilsson problemen med direktivet.

Man skriver så här: "Vad det handlar om är att data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Det är en uppenbart politisk fråga som rör hela svenska folkets rätt till privatliv."

I princip alla svenskars elektroniska fotsteg ska arkiveras.

Till detta kommer ett annat skrämmande EU projekt, INDECT. Henrik Alexandersson, länk skriver i en bloggpost om proektet så här: "Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register, data mining och övervakningskameror som använder ansiktsigenkänning i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om medborgarna och samtidigt följa och övervaka dem när de rör sig i vårt samhälle.

Det har hänt en del på senare tid. Vi kan börja med några nedslag i den information som finns på Indects egen hemsida. Där talas bland annat om...

Insamling och analys av innehåll på nyhetssidor, bloggar och forum. (D4.1) Nya metoder för "relationship mining", det vill säga att bygga och analysera avancerade sociogram. (D4.2) Nya avancerade metoder för beteende-profilering. (D4.3)

Så vi får alltså: De nationella registren (i förekommande fall även avlyssning) + EU:s 18 register över medborgarna + kameraövervakning med ansiktsigenkänning i realtid + input om vad media och medborgarna skriver om på nätet + uppbyggnad av nya, avancerade sociogram + beteendeprofilering av de registrerade och övervakade medborgarna."

Skrämmande är det minsta man kan säga.

Om kombinationen av dessa EU-projekt införs är begreppet personlig integritet ett minne blott.

Politikerkompetens: Låt mig läsa vad du skrivit så kan jag säga vem du är

Göran Widham lyfter fram okunskap och inkompetens som ett problem i det politiska ledarskapet. Som ett sätt att får en uppfattning hur det står till med kompetensen kan man läsa vad våra folkvalda skriver. Vi får tyvärr säga i den mån de skriver överhuvudtaget. Det finns faktiskt en del som aldrig lyfter pennan. Bara detta är i sig värt en reflektion.

Vad berättar det om vederbörande?

Tillbaka till Widham, länk som har analyserat ett stycke text om internet, sociala medier och dataspel av folkpartiriksdagskvinnan, Solveig Hellqvist.

Hon skriver bland annat så här:

"Det intensiva spelandet eller genom att fastna på sociala sajter innebär även en risk för ointresse för andra fritidsintressen och vänner och försämrar förmågan att knyta sociala kontakter. Det finns också barn som enbart ser ryggtavlan på den förälder som ständigt sitter vid datorn och saknar därmed värdefull gemenskap med föräldern. Idag finns även en oro hos arbetsgivare att personalen ägnar sin tid åt sajter och Internet i stället för att arbeta med de uppgifter som är satta att göra.

Eftersom dataspelsbranschen har vuxit och förväntas växa ännu mer är det viktigt att den särskilt betraktas utifrån ett barnperspektiv. Det är t ex angeläget att det förs en diskussion med barn, ungdomar och föräldrar kring innehållet i spel och sajter. De kan innehålla såväl kvinnoförakt, våld och övergrepp som främlingsfientlighet och maktförhållanden. Denna arbetsuppgift skulle kunna ligga på skolorna i samarbete med socialtjänsten. Det är också viktigt att branschen själv tar ett ansvar genom att vara ”självsanerande”. Utgångspunkten bör vara att våld inte är eller skall vara underhållning för barn. Det finns de facto undersökningar som konstaterar att människor blir negativt påverkade av tv- eller dataspel. Det vore också tragiskt om vi som vuxna förmedlar att livets mening enbart handlar om datorer och Internet."

Fördomarna haglar och vart tog den liberala samhällssynen vägen?

Det är inte underligt att oupplysta politiker kan kläcka ur sig sådant som detta. Ines Uusman visste att veta något om internet. Det var visst en modefluga. Detta sagt i maj 1996.

Som vi alla vet har ju internet upphört att existera sedan länge.

Politiske beslutsfattande ska självklart bygga på fakta och inte fördomar. Vad gäller internet, personlig integritet och upphovsrätt är det allt för sällan som besluten är kunskaps och evidensbaserade.

Vad vi som väljare kan göra är att kolla vad våra politiker skriver. Efter en sådan läsning det blir de säkert lättare att sätta ett kryss för en bra person och politiker.

Andra bloggar: Scaber Nestor, Opassande, Johanna Sjödin,

Riskdagen: varning för tsunamin!

Det är lättare att skydda sig mot den typen av tsunami som finns på sjön än av de lagar som stiftas av riksdagen och som skapar en tsunami mot integriteten. Det är slutsatsen av den artikel som docenten Lars Melin skriver i SvD i dag, länk.

Effekten är att det inte finns något utrymme för eget omdöme och ansvar.

I det långa loppet är det illa för ett samhälle.

Det borde utfärdas en tsunamivarning för riksdagen.

Andra bloggar: Peter Andersson, Henrik Alexandersson,

Andra medier: SvD,

FRA: Sista Sovjetstaten

Björn Rosengren sa en gång att Norge är den sista Sovjetstaten. Nu reagerar till och med denna stat på utvecklingen i Sverige. Man misstänker att Norska medborgare bli övervakade via Sverige.

Det Norska samhället protesterar mot det elände svenska politiker ställt till med, länk.

Kanske är det så att Sverige har övertagit epitetet och numera är Sverige den sista Sovjetstaten.

Vid skampålen står ett antal politiker som accepterar en utveckling som folket inte vill ha.

En bieffekt av lagen kan bli minskat ekonomiskt utbyte mellan Sverige och Norge.

Kan det va´ en slogan: Stöd FRA lagen och säkerställ en sämre tillväxt!

Andra bloggar: Opassande, Rick Falkvinge Jens O, Anders Lindbäck,

Andra medier: Aftonbladet,

Politikerna agerar som i vilda västern.

Många politiker verkar se sig som nutidens cowboys. Det gäller att lägga under sig mera land, virtuellt och reellt. Ett nytt och ännu inte erövrat land ligger framför dem. Här finns bara de regler som invånarna i denna värld har. Det händer mycket och förändringens vindar blåser snabbt och ombytligt. Vi talar naturligtvis om internet.

Farmor Gun reflekterar i detta sammanhang över att många vill lägga under sig internet, länk.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Ann Mari Fransson tillsammans med ett antal andra företrädare för nätoperatörer om att politikerna vill göra caféägare som tillhandahåller trådlösa nätverk ansvariga för vad kaffedrickare gör på nätet, länk. Artikelförfattarna upplever det som om politikern vill skjuta budbäraren (det vill säga deras företag).

Artikelförfattarna skriver: "Tänk dig att Posten måste ta ansvar för att dess kunder inte skickar skadligt material, att kaféägare måste ta ansvar för gästernas samtal, eller att Vägverket skall ansvara för vad bilisterna gör på vägarna och stänga vägar där brottslingar kan tänkas fara."

Ännu så länge går gränsen vid det trådlösa nätverket. Caféägaren kan faktiskt redan i dag ställas till ansvar för vad cafégästen gör enligt IPRED lagen.

Vi läser samtidigt att medborgarna blir allt mera tveksamma till samhället s tvångsmedel, länk.

Det artikelförfattarna i Svenska Dagbladet pekar på innebär i längden att samhället kommer att bestå av ett antal angivare.

Är det ett sådant samhälle vi vill ha, vare sig det är virtuellt eller reellt?

Har Göran Hägglund blivit internetliberal?

Göran Hägglund går till storms mot storebror i en debattartikel i Dagens Nyheter, länk. Han går också till storms mot de tendenser som finns individuellt inom var och en av oss.

Det är vällovlig och intressant. Stundtals är det faktiskt underhållande och välskrivet.

Menar han verkligen vad han skriver om att storebror ska kuvas, har det skapats ett helt nytt liberalt kraftfält inom Svensk politik.

Han avslutar sin debattartikel med följande och tänkvärda ord:

"Ytterst handlar detta om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga.

Vi i alliansen talar mycket och gärna om frihet från höga skatter och regleringar, och det ska vi göra. Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.

Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."

Som konsekvens av denna insikt är det en självklarhet att kristdemokraterna drar tillbaka sina idéer om en lag om civilkurage. Jag förutsätter att Hägglund nu kommer att gå ut och förkunna att kristdemokraterna är mot FRA lagen. Det räcker att hänvisa till det artikelcitat jag refererat ovan för det nya ställningstagandet.

Om Hägglund inte är beredd att omsätta de ideer han har om personlig integritet och rätten till privatliv i handling framstår han som en tom tunna. Som bekant är det dessa som skramlar mest.

Jag kan inte annat än hålla med Johan Ingerö, länk som citerar Hägglund artikel. "Jag tycker mig se en växande klyfta mellan folk och etablissemang. Om jag har rätt så är det i grunden ett demokratiproblem. För om allmänheten upplever att den offentliga debatten envist kretsar kring perifera frågor, då vänder man den ju ryggen." Precis som Ingerö säger jag "Exakt, Men här brister tyvärr Hägglunds artikel, ty han nämner själv inga verklighetens folk-frågor." Jag skulle vilja säga att han ägnar sig inte heller åt en välbehövlig självkritik vad gäller politikerna klåfingirghet på internet och de oproportionerliga rättigheter som upphovsrättsindustrin fått genom IPRED-lagen

Är Hägglund däremot beredd att skydda anonymitet på internet, rätten till att vistas på internet, intellektuell allemansrätt osv är jag den förste att välkomna Göran Hägglund bland internetliberalerna.

I annat fall blir han för mig bara en simpel bondfångare.

Andra bloggar: Anders Widen, Feldermania, Johan Norberg, Badlandshyena, Ledarbloggen, Neoblogg, Johan Ingerö,

Regeringen försöker bryta mot Europakonventionen med uppsåt

Sverige har undertecknat ”Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna” I den står bland annat följande:

Artikel 8 - Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och

familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna

rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett

demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens

säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd

eller till förebyggande av oordning eller brott eller till

skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och

rättigheter."

Enligt ett antal jurister bryter även det förslag till FRA som just nu utskottsbehandlas mot Europakonventionens artikel 8 som jag refererat ovan. Juristerna intervjuas på dn.se, länk

Liknande lagstiftning i Tyskland och England har prövats mot konventionen. Dessa båda länder fällts och fått ändra sin lagstiftning så att den inte bryter mot konventionen.

I fallet Sverige verkar regeringen ånga på och riskerar därmed att bli stämda i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Ett domslut som fäller Sverige gör att lagstiftningen måste ändras. Det är ingen bra reklam för Sverige eller för Alliansregeringen.

Mänskliga rättigheter borde vara en paradfråga för Sverige. Låt dem fortsätta vara det. Då återstår bara en möjlighet; riv upp, gör om , gör rätt.

Andra bloggar: Mark Klamberg, Opassande, Anders Widén, HAX, Hanna Wagenius, Farmor Gun, Oscar Fredriksson, Jinge,

Freedom not fear måste gälla för alla i samhället

Läs Oscar Fredrikssons anförande vid manifestationen Freedom - Not Fear, länk.

Passar samtidigt på att återigen publicera min bloggpost om socialtjänsten, integritet - effektitivtet som ansluter till Oscars resonemang.

Här är några korta axplock ur det senaste liket ur regeringens garderob med integritetskränkande lagar. Utredningen heter Socialtjänsten, integritet – effektivitet” och har SOU nummer 2009:32.

Utredningen föreslår att ” lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska upphöra att gälla och ersättas med två nya lagar – lagen (2009:000) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och lagen (2009:000) om Socialstyrelsens behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.”

Man anser inte att det är nödvändigt att stärka utsatta människors rätt till integritet. I stället säger utredningen lakoniskt:

”Begreppet ”ömtåliga förhållanden” infördes genom den tidigare socialtjänstlagen (1980:620). Begreppet omfattar – utöver vad som omfattas av känsliga uppgifter – även andra uppgifter som kan anses vara kränkande för den personliga integriteten, t.ex. familjeförhållanden och försörjningsförmåga. Vi har inte funnit skäl att utvidga begreppet känsliga uppgifter eller skäl att reglera detta begrepp särskilt. Vi har i stället ansett att bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204), sekretesslagen (1980:100) och våra nya föreslagna lagar om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten utgör ett tillräckligt skydd för den enskildes personliga integritet i dessa delar.”

Utredningens andra förslag till lag är i allt väsentligt detsamma vad gäller syfte och integritet, varför jag inte särskilt kommenterar det utan följer lagtextförslaget till lagen om personuppgifter inom socialtjänsten.

”§1…Syftet med lagen är att ge den som bedriver verksamhet inom socialtjänsten rätt att behandla personuppgifter effektivt samtidigt som enskilda skyddas mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan behandling.”

Borde det inte vara ärligare och kalla lagen för lagen om fattighjon. Någonstans borde mänsklig värdighet för de mest utsatta väga tyngre eller i vart fall lika tungt som effektivitet. Synen på dessa mest utsatta påminner om när man auktionerade ut behövande till lägsta kostnad. Det var faktiskt också en form av effektivitet.

Ett samhälle som säger sig vara humant måste väga olika behov mot varandra och främst de grundlagskyddade rättigheterna. Då kan inte bara effektivitetskriteriet vara ett skäl för att inrätta en lag vad gäller personuppgifter för de som behöver samhällets stöd. Snarare måste samhället säkerställa dessa människors värdighet, genom att ha rätt till en personlig integritet.

Det måste vara utgångspunkten också i lagtexten och inget annat.

”§2 Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag får utföras även om den enskilde motsätter sig sådan behandling. Detta gäller inte om annat framgår av denna lag eller av annan lag eller förordning.”

Här slår man fast att som hjälpbehövande har man i princip inga möjligheter att hindra att integritetskränkande uppgifter registreras och dessutom lagra dem på data

Utredningen fortsätter: ” Behandling av känsliga personuppgifter

9 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som anges i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får sådana uppgifter behandlas om de förekommer i en ansökan, anmälan eller handling som kommer in i verksamheten.”

Sista stycket ger möjlighet till att registrera vad som helst om de kommer in i en ansökan eller och håll nu i er ”handling som kommer in i verksamheten”. Det innebär att anonyma skvallerbrev kan vara en grund för att registrera sexuell läggning eller politisk tillhörighet.

Utredningen gör en så yvig lag att grundlagarna sätts åsido för de mest utsatta. Lagen borde i stället haft integriteten som utgångspunkt och reglerat de specialfall där det är helt nådvändigt att registrera politisk tillhörighet. Det borde vara få fall. Nu gör man precis som i FRA fallet. Fångar alla fiskar och släpper sedan ut de man inte är intresserad av.

10 § Uppgifter som avslöjar ras, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller sexualliv får inte användas som sökbegrepp.”

Utredningen säger tidigare på sidan 22 följande: ”Uppgifter om en persons etniska ursprung, politiska åsikter och hälsa får emellertid användas som sökbegrepp.”

Så det är fritt fram att använda svartskalle, negerdjävel som sökbegrepp. Moderatsvin, sossedjävel, liberalisthora och centerextremist är också möjliga sökbegrepp. Detta går fint att kombinera dessa med sjukdomar. Här har vi möjligheter som döv liberalisthora, svartskalle med högt blodtryck osv.

Nej det är dags att sätta stopp för denna typ av mycket tveksam lagstiftning.

Även de sämst ställda i samhället har rätt till ett värdigt liv, åtminstone medan de lever.

Andra bloggar: Oscar Swartz, Erik Hultin, Centerpartiets integrationsnätverk,

Ett nytt lik har fallit ur regeringens garderob med integritetskränkande lagar

Här är några korta axplock ur det senaste liket ur regeringens garderob med integritetskränkande lagar. Utredningen heter Socialtjänsten, integritet – effektivitet” och har SOU nummer 2009:32.

Utredningen föreslår att ” lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska upphöra att gälla och ersättas med två nya lagar – lagen (2009:000) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och lagen (2009:000) om Socialstyrelsens behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.”

Man anser inte att det är nödvändigt att stärka utsatta människors rätt till integritet. I stället säger utredningen lakoniskt:

”Begreppet ”ömtåliga förhållanden” infördes genom den tidigare socialtjänstlagen (1980:620). Begreppet omfattar – utöver vad som omfattas av känsliga uppgifter – även andra uppgifter som kan anses vara kränkande för den personliga integriteten, t.ex. familjeförhållanden och försörjningsförmåga. Vi har inte funnit skäl att utvidga begreppet känsliga uppgifter eller skäl att reglera detta begrepp särskilt. Vi har i stället ansett att bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204), sekretesslagen (1980:100) och våra nya föreslagna lagar om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten utgör ett tillräckligt skydd för den enskildes personliga integritet i dessa delar.”

Utredningens andra förslag till lag är i allt väsentligt detsamma vad gäller syfte och integritet, varför jag inte särskilt kommenterar det utan följer lagtextförslaget till lagen om personuppgifter inom socialtjänsten.

”§1…Syftet med lagen är att ge den som bedriver verksamhet inom socialtjänsten rätt att behandla personuppgifter effektivt samtidigt som enskilda skyddas mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan behandling.”

Borde det inte vara ärligare och kalla lagen för lagen om fattighjon. Någonstans borde mänsklig värdighet för de mest utsatta väga tyngre eller i vart fall lika tungt som effektivitet. Synen på dessa mest utsatta påminner om när man auktionerade ut behövande till lägsta kostnad. Det var faktiskt också en form av effektivitet.

Ett samhälle som säger sig vara humant måste väga olika behov mot varandra och främst de grundlagskyddade rättigheterna. Då kan inte bara effektivitetskriteriet vara ett skäl för att inrätta en lag vad gäller personuppgifter för de som behöver samhällets stöd. Snarare måste samhället säkerställa dessa människors värdighet, genom att ha rätt till en personlig integritet.

Det måste vara utgångspunkten också i lagtexten och inget annat.

”§2 Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag får utföras även om den enskilde motsätter sig sådan behandling. Detta gäller inte om annat framgår av denna lag eller av annan lag eller förordning.”

Här slår man fast att som hjälpbehövande har man i princip inga möjligheter att hindra att integritetskränkande uppgifter registreras och dessutom lagra dem på data

Utredningen fortsätter: ” Behandling av känsliga personuppgifter

9 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som anges i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får sådana uppgifter behandlas om de förekommer i en ansökan, anmälan eller handling som kommer in i verksamheten.”

Sista stycket ger möjlighet till att registrera vad som helst om de kommer in i en ansökan eller och håll nu i er ”handling som kommer in i verksamheten”. Det innebär att anonyma skvallerbrev kan vara en grund för att registrera sexuell läggning eller politisk tillhörighet.

Utredningen gör en så yvig lag att grundlagarna sätts åsido för de mest utsatta. Lagen borde i stället haft integriteten som utgångspunkt och reglerat de specialfall där det är helt nådvändigt att registrera politisk tillhörighet. Det borde vara få fall. Nu gör man precis som i FRA fallet. Fångar alla fiskar och släpper sedan ut de man inte är intresserad av.

10 § Uppgifter som avslöjar ras, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller sexualliv får inte användas som sökbegrepp.”

Utredningen säger tidigare på sidan 22 följande: ”Uppgifter om en persons etniska ursprung, politiska åsikter och hälsa får emellertid användas som sökbegrepp.”

Så det är fritt fram att använda svartskalle, negerdjävel som sökbegrepp. Moderatsvin, sossedjävel, liberalisthora och centerextremist är också möjliga sökbegrepp. Detta går fint att kombinera dessa med sjukdomar. Här har vi möjligheter som döv liberalisthora, svartskalle med högt blodtryck osv.

Nej det är dags att sätta stopp för denna typ av mycket tveksam lagstiftning.

Även de sämst ställda i samhället har rätt till ett värdigt liv, åtminstone medan de lever.

Andra bloggar: Henrik Alexandersson, Per Ankersjö, Centerpartiets integritetsnätverk,Oscar Fredriksson, Conny T, Alliansuppropet, Klibbnisse, Helen Törnqvist

FRA debatten: det krävs fler hormoner

Kanske är det så att bloggen är en hormon.

Ordet hormon kommer från grekiskans hormon och betyder pådrivare.

Man kan också se bloggen som en hormon som för vidare ett budskap från en cell till en annan.

Visste du förresten att alla flercelliga organismer och växter producerar hormoner?

Utan hormoner upphör faktiskt livet.

Sedan är det en annan sak att man kanske inte uppskattar hormonens budskap.

Varför blir människor ofta förbannade på budbäraren och inte det missförhållande man försöker uppmärksamma?

Någonstans tror jag H C Andersson visar på det i sagan om "Kejsarens nya kläder". Man ser men vill ändå inte se. Det är först när ett barn ropar i slutet av sagan som invånarna tvingas ta konsekvenserna av det man ser.

I andra fall är det frågan om synen på en auktoritet som inte får rubbas. Ett exempel på detta var när en journalist avslöjade president Francois Mitterands utomäktenskapliga barn. Journalisten tvingades i landsflykt av uppretade fransmän.

Auktoriteten är ibland satt på en pidestal som man inte ska skaka på.

Valet av ton i ett avslöjande kan man alltid diskutera.

Jag säger inte att bloggar är ofelbar. Jag säger inte att denna blogg är ofelbar. Däremot är det så att fler uppmärksammar satir än vanlig prosa. Det ser jag på besöksstatistiken. Förpackningen måste vara sådan att budskapet sticker ut i mediebruset.

När det gäller FRA debatten krävs det fler hormoner. Det finns ett antal mycket nyttiga sådana.

Två av de mest framstående är Henrik Alexandersson och Mark Klamberg, men det finns många fler.

Nu drar det ihop sig till slutbehandling av FRA lagen i version 2.0. Då behövs alla hormoner.

Även här är det många medborager och politiker som agerar som folket i "kejsarens nya kläder". Inte kan det vara så illa som att...

Vi har motstånd mot att ta in obehagliga budskap. Många vill inte tro det värsta.

När Jan Guillou avslöjade IB tillsammans med Peter Bratt påstod faktiskt makten i början att de ljög. När väl avslöjandet hade skett så inleddes en av efterkrigstidens värsta politiska rättegångar. Jan Guillou dömdes till 10 månaders fängelse för spioneri!

I häktningsframställan skrev åklagaren om Guillou att han: "obehörigen anskaffat uppgifter om rikets försvarsverk och befordrat dem till tryck [...] i en del fall har därvid rikets försvar åsamkats icke obetydligt men och i andra fall synnerliga men [...]".

Han tillbringade 5 månader i isoleringscell på Långholmen.

Tyvärr sattes inte Jan Guillou i fängelse på 40 eller 50-talet. Året var 1974.

FRA lagen skapar ett samhälle som är mycket värre än det Guillou avslöjade. Problemet är bara att allt för många är godtrogna inför en lag med så långtgående konsekvenser för den enskilde. Rättssäkerhetsgarantierna är även i det reviderade lagförslaget slag i luften.

De räcker inte

När Mark Klamberg ställer frågan om det parlamentariska systemet i Sverige klarar av att hantera FRA frågan, länk är det ett större skrik än det som barnet hade kring den nakne kejsaren.

Frågan är bara om vi orkar ta in budskapet?

Vad gäller FRA lagen har jag samma åsikt som jag många gånger tidigare upprepat:

Det finns tyvärr bara en sak att göra: riva upp, göra om och göra rätt.

Tyvärr stoppar inte eländet med FRA lagen. Nu kommer ett nytt Orwellianskt lagförslag från

socialtjänstdatautredningen, länk.

Många av de lagar som stiftas i dag har sitt ursprung i vad som hände i dag, den 11 september 2001. I vår iver att hindra nya terroristattacker får vi inte skapa ett samhälle som inte längre är värt att leva i. Ett samhälle som inte respekterar integriteten är ett sådant.

Brottslingar ska alltid kunna efterspanas, men inte ett helt folk.

Andra bloggar: HAX, HAX, Oscar Fredrikssson,

Andra medier: Aftonbladet, SvD,

Bra debattartikel av Maud Olofsson

Maud Olofsson har skrivit en bra debattartikel på Svenska Dagbladets brännpunkt, länk.

Hon gör bland annat en klar markering om att centern prioriterar integritetsfrågorna.

Det är bra.

Andra bloggar: Oscar Fredriksson, Per Ankersjö, Johan Westerholm, Helen Törnqvist

Stockholmsprogrammet: Falkvinge har delvis rätt

Rick Falkvinge har rätt när han säger att vi bara kan kritisera det som verkligen sägs av EU vad gäller Stockholmsprogrammet, länk. Dessvärre är det bara en del av sanningen.

Visst gäller att vara upprörd över det som är upprörande. 

Samtidigt är det centralt att veta vilken grundinställning olika aktörer har till internet. Det avgör vad dessa personer (politiker) är beredda att vidta för åtgärder mot (för) nätet. 

I min bloggpost i går visade jag på hur Beatrice Ask ser på internet, länk. 

Det är också värt att ta med i argumentationen om Stockholmsprogrammet. Debatten rör sig om mer än det utsagda. Den rör sig också om hur olika aktörer ser på internet som fenomen och synen på människorna där. Det avgör om dessa politiker är beredda att skydda eller bekämpa människorna på nätet.

Storebrors ökade nyfikenheten föder kraften i ett nytt 68

Expressen har i dag en artikel med rubriken "Nu vill EU kunna följa dig i detalj", länk. Debatten om det så kallade Stockholmsprogrammet i EU har börjat. 

Återigen ser vi en storebror som inte accepterar gränsdragningen mellan individ och samhälle. Hotet mot de liberala friheterna kommer just nu från moderaterna. 

De hävdar att i brottsbekämpningens namn måste gränsen förflyttas till nackdel för den enskilde. Det implicita hotet består av mer eller mindre virtuella terrorister.

Ett samhälle som byggt upp strukturer med personnummer gör det lätt att kartlägga medborgaren in i minsta skrymsle och rörelse. Samhället blir inte tryggare om enskilda laglydigas minsta rörelser kan kartläggas. I stället skapas en revolt mot detta storebrorssamhälle. 

Studentrevolten 1968 var en reaktion mot överheten. Det var mot den ungdomarna, studenterna protesterade. Om hotet var reellt eller ej kan man diskuteras. Om revoltens mål och syften var legitima kan man diskutera. Inte desto mindre mobiliserades hundratusentals direkt, säkert miljontals indirekt. 

Genom en närmast total oförståelse för individen rättigheter håller en folklig resning med större kraft än 1968 på att födas. Den här gången är det inte studenterna som leder upproret. Den här gången är upprorets krav odiskutabelt legitima: slå vakt om den enskildes privata sfär. 

De som leder  upproret är internetanvändarna. De är många fler än hundratusentals. De är värt att hålla i minnet.

Integritet: Bejaka Dacken i dig

Det pågår en kamp mellan de som önskar försvara sin integritet och dem som önskar att storebrors inflytande ska bli större. En av dem som refererar den kampen är Mina Moderata Karameller.

Integritetskämparna har på sin sida innovatörerna och internetfilosoferna. Det gör att de kan läsa terrängen och klarar kampen mot en i vanliga fall övermäktig stormakt. På ett sätt påminner kampen om Davids kamp mot Goliath eller om man så vill om USAs krig mot Vietnam. Man kan tycka vad man vill om vietnamesernas dåvarande samhällssystem. det är inte poängen. De försvarade sin suveränitet. På samma sätt kan man ha synpunkter på vissa tendenser på internet. Det försvarar inte att man kränker medborgares rättigheter på internet.

Debatten i bloggosfären rör sig just nu om två företeelser. Den ena är medborgarnas rättmätiga kamp för att beskydda sig mot storebror och de andra är det sk Stockholmsprogrammet. 

Det blir tydligt att det Stockholmsprogrammet kan bli ett nytt EU dirigerat hot mot integriteten och rättssäkerheten. Läs gärna den moderate riksdagsmannens Karl Sigrids reflektioner om programmet, länk. 

De modborgare som önskar skydda sig mot storebror är kreativa. Ett av de redskapen kallas Ipredator. Nu verkar detta redskap vara färdigutvecklat och klart för användning. Vi kan kalla Ipredator för ett frihetsredskap på internet. 

En sak som verkar skilja gamla tiders frihetskamp från den nya tidens är att frihetskämparna har mycket mer sofistikerade vapen är storebror. Han har enbart skräcken och styrkan att lita till. Så var det inte förr. Då hade storebror övertaget på alla fronter.

Nils Dacke gjorde uppror mot Gustav Vasas överförmynderi. Den kampen tog många år att kväsa. I dag är det många självständiga och ibland samarbetande som gör uppror mot Ask och Barosso. Vasa kuvade inte Smålänningarna han såg bara till att de stannade kvar som svenskar. På samma sätt kommer det att gå för Ask och Barosso.

Personlig integritet: Har Göran Hägglund läst bibeln?

Fyra musketörer drar en lans för personlig integritet i dagens DN debatt, länk. De är: Per Ankersjö, centerpartist, Camilla Lindberg, folkpartist. Dessutom finns hör och häpna en kristdemokrat materialiserad i den avgående EU parlamentarikern Anders Wijkman bland undertecknarna. De siste av musketörerna är Mattias Söderhielm. Alla försvarar den de gamla riddaridealet genom att dra en lans för att försvara integriteten. 

Att en liberal centerpartist ifrågasätter om minsta möjliga personlig integritet går på andra sidan om FRA lagen är bra. Som jag tolkar artikelförfattarna är FRA lagen 2.0 som de uppfattat den inte förenlig med minsta acceptabla personlig integritet i Sverige. Det är bra att Alliansföreträdare tar ton och säger ett välbehövligt nej till den den reviderade lagen innan konsekvenserna är utredda. Dock hade jag önskat att man var ännu tydligare. 

En förutsättningen för att Alliansen segrar i valet 2010 är att Allianspartierna är tydliga med att storebror inte får växa mer. Då måste FRA tyglas. FRA lagen måste skydda vanliga laglydiga medborgare mot storebrors allt mer långtgående intresse av deras legitima förehavanden. 

Ett problem i Alliansen är kristdemokraterna. Göran Hägglunds moraluppfattning om fildelning och integritet är svår att förstå. Jesus tog från de fattiga och gav till de rika. Göran Hägglund gör tvärt emot. Man undrar om denne man läst sin bibel?

Det krävs en väckelse inom kristdemokraterna.

Den väckelsen måste försvara människan mot storebror.

Artikeln i DN kan vara en start på en sådan väckelse. Den måste väcka alla Alliansens partier. Det räcker dock inte med ord. Folket kräver handling. 

Andra bloggar: Per Ankersjö, Lakes lakonismer, Oscar Fredriksson, Hultins tankegång, Centerpartiet på Kungsholmen, Helene Törnqvist, Mina moderata karameller, Farmor Gun,

Dick Erixsson,

FRA lagen: Vem vill sitta i en bil med Bodström bakom ratten?

Thomas Bodström är sannolikt den ende svenske bilist som med samma kraft hävdar att det är bra med både höger- och vänstertrafik. Det gäller i vart fall vara hans tolkning av trafikreglerna om man överför den från hans syn på hur FRA-lagsfrågan ska lösas. Det är därför inte underligt att den röd-gröna motionen om FRA-lagen både säger ja och nej till signalspaning i kabel. Så tolkar i vart fall jag oppositionens gemensamma motion, länk i anledning av regeringens förslag till reviderad FRA lag, länk. 

Precis som för passageraren i Bodströms bil så blir medborgaren rädd och osäker när Bodström håller i taktpinnen. 

Integritet det ska vi ha säger Bodström, men vi ska också ha omfattande och bred signalspaning. Konsekvensen blir precis som i fallet med Bodström som chaufför att det förr eller senare sker en rejäl krock. Någon kommer att skadas. Frågan är bara vem?

Det väsentliga är att den som ett ögonblick trodde att oppositionen var en bättre garant för personlig integritet har nu fått svaret. Oppositionen är sannolikt en sämre garant för personlig integritet. Det som är alarmerande är att regeringen är dålig, kanske mycket dålig på att försvara den personliga integriteten.

Effekten blev enkel och förutsägbar. Många väljare sökte sig därför till piratpartiet i EU valet. 

Både regering och opposition ställer försvarets behov mot den laglydige medborgarens legitima rätt till en personlig sfär. 

Där verkar försvarets behov som alltid dra det längsta strået. 

Att man sedan kan diskutera hur effektiv en omfattande signalspaning är tycks inte bekomma politikerna. Problemet är att terrorister inte är en särskild ras av människor. De är precis som vanliga människor. Signalspaning mot ett speciellt mål, en misstänkt är däremot sannolikt effektiv. Då är den dessutom rättssäker eftersom en domstol gett tillstånd till spaningen.

Internet måste få vara den frizon det är i dag. Då passar inte signalspaning á la FRA 2.0 in.

Inser inte regeringen och oppositionen det finns risken att vi får minst ett, kanske två missnöjespartier i riksdagen efter nästa val.  

Andra bloggar: Tomas Melin, Mark Klamberg, Mattias Bjärnemalm, Henrik Alexandersson, Henrik Alexandersson, Magnus Andersson, Per Ankersjö, P J Anders Linder,

Ask och Wallmark slår ett slag för storebror

Beatrice Ask och Hans Wallmark skriver i dag en artikel på moderaternas hemsida, länk.

Fokus i artikeln är problemen med internet, trots att rubriken lyder: "Möjligheter och problem med nätet". Narkotikaförsäljning på nätet i kombination med traditionell postbefordran är ett extra stort problemområde.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till artikeln. Ska man skratta eller gråta?

Om vi granskar problemet med narkotika, såvitt man inte är drogliberal. Vi bortser från detta just nu. 

Narkotikan är ett problem. Vilket är den överlägset största distributionskanalen? 

Sannolikt är detta det svenska gatu- och vägnätet. För att komma tillrätta med den distribution som sker av narkotika krävs sannolikt väg- och gatuspärrar, gärna bemannande med beväpnade soldater. Vi kan heller inte bortse från att langare kombinerar fortkörning med langning. Bilar vars hastighet styrs av vägverket kan här vara en möjlighet, men jag ser inget av det hos artikelförfattarna. 

Inte heller kommer det ett mera genomarbetat förslag för gatu- och vägövervakning. I London finns ett mycket stort antal övervakningskameror. Detta är kanske något att ta efter?

De gatu- och vägspärrar som skulle vara mest effektiva för att hindra spridningen av narkotikan hör jag heller inget om. I sammanhanget bör kroppsvisitering av samtliga som har åkt båt och flyg från utlandet övervvägas, givet att Ask och Wallmark har denna oro. Kombinationer av olika distributionsmedel är alltid farliga.

Proportioner och proportionalitet är oftast mycket klädsamma. Alla distributionsmedel kan användas för syften som inte är önskvärda. Det försök till att rättfärdiga det som många uppfattar som rättsövergrepp på nätet saknar proportion  och sans.

Efter denna tendentiösa debattartikel blir det svårt att ha tilltro till moderaternas vilja att behålla ett fritt internet. 

Det finns alltid argument till att minska den enskildes privatzon i förhållandet till samhället. Traditionellt har socialisterna i modern tid varit mest angelägna om att begränsa den enskildes rättigheter.  De konservativa har däremot historiskt begränsat individens frihet i hög grad. 

Hos de nya moderaterna finns det risk att det sämsta från dessa världar kombineras.

Argumenten för begränsningar av den enskildes friheter skiftar från narkotika till terrorister och barnpornografer. 

Vad frågan handlar om är den grundläggande inställningen till de liberala friheterna på nätet. Med sådana debattartiklar som Ask och Wallmark presterar blir motsättningen mellan den virtuella nationen och nationalstatsnationen tydligare, länk.

Det kan vara så att Ask och Wallmark vill tydliggöra gränsen mellan konservativa och liberaler. Copyriot är inne på den linjen, länk. Han hänvisar till hur de tyska kristdemokraterna ifrågasätter det fria internet, länk.

Jag tror att Asks och Wallmarks artikel får en bestående effekt. 

Den är inte att ifrågasätta internet. 

Den är att ifrågasätta legitimiteten för nationalstaten Sverige och dess regerings- och parlamentsledamöter.

Andra bloggar: ettotygsfunderingar, lisamagnusson, claescratz,

Internetinvånare och eller Svensk?

Per T. Ohlsson skriver i dag en intressant krönika i Sydsvenskan, länk.

Utgångspunkten är piratpartiets framgångar och det ökade fokuset på integritetsfrågor. Slutsatsen från Olsson är att det är starkare strömningar för ökad integritet än vad man i förstone utläser i opinionen. Dessutom ställer han frågan om staten är att lita på i morgon. 

Osäkerheten om vilken staten vi i morgon är inte obetydlig. Den kan vara god, men den kan likaväl vara ond

Det har skett ett uppvaknande hos flera partier vad gäller integritet och upphovsrättsfrågor. Frågan är bara om det är varaktig? 

Ibland får man uppfattningen att uppvaknandet är av övergående karaktär.

 

Lite grand verkar det som om vissa partier tror att upphovsrätt och integritet är modeflugor. Detta har i grunden att göra med hur man ser på internet. Ser man internet som en isolerad företeelse i livet stämmer det. 

Å andra sidan kan man se internet som ett fenomen som i grunden ändrar vår livsstil. 

När charterresorna började gå till all världens hörn började folk resa mer. Andra typer av flygbolag gjorde resandet i större delen av världen till en reell möjlighet. 

Detta kan man se som en isolerad semesterföreteelse. 

Det är också möjligt att betrakta detta som en ändring av kulturmönstret. De flesta inser att den senare hypotesen verkar vara den riktiga.

Tyvärr verkar allt för få politiker inse att internet i grunden ändrade vår livsstil. Med en förändrad livsstil följer också att nya frågor kommer i fokus. De två mest närliggande frågorna är de om hur mycket storebror ska få veta om mig och min tillgänglighet till information (i ett brett perspektiv). I motsats till dem som tror att dessa frågor försvinner ur medborgarnas medvetenhet tror jag att internet skapar nya frågor. 

Den stora filosofiska frågan som internet ställer är om medborgarskapet. 

På ett sätt är internet en ny dimension av nationisidén. På internet är jag i Sverige, men ändå inte. 

Den virtuella dimensionen saknar den typ av gränser som nationalstatsidén bygger på. 

I förlängningen uppstår frågorna om var ska jag betala skatt för transaktioner på nätet. Ännu lite längre bort kommer frågan om var ska jag betala skatt för intäkter som uppkommer i den virtuella världen. 

Är det så att jag överhuvudtaget ska betala skatt så som nationalstaten önskar?Internetinvånaren är född utan att vi lagt märke till det. Vad vi ser är de första frågorna som denna människa ställer. 

Det närmast en självklarhet att internetinvånaren vill ha ett större fritt rum. Statens skyddbehov uppfattas inte längre som lika viktiga.

Jag tror inte att nationalstatsidéen hade uppkommit i en värld där internet redan fanns. 

Nu finns nationalstatsidéen och den möter en verklig och samtidigt reell värld på internet. Detta är en ny polaritet i samhällsdebatten, både nationellt och globalt. 

Nord-Syd dialoger och konflikter är vi vana vid. 

Virtuella "nationer"-Nationalstaten är en ny typ av konflikt.

Det är inte alldeles givet att nationalstaten är vinnare i den dragkampen. 

Andra bloggar: minamoderatakrameller, farmorgun, erikjosefsson, sagorfrånlivbåten, henrikalexandersson, hannawagenius, oscarswartz, deshiraflankör, copyriot, badlandshyena, neo, 

Andra medier: SvD, Expressen, SvD, Aftonbladet, Expressen,