Trist jubileum

I dag och i morgon är det precis ett år sedan FRA lagen röstades igenom. Sverige blev lite mer likt gamla DDR. Ytterligare en bit i övervakningssamhället fogades till de tidigare. Vi fick var och en lite mindre frihet. Det är värt eftertanke och reflektion. Motståndet däremot det fortsätter.

Alliansens partier har alltid framhållit sig som garanter för rättssäkerhet och yttrandefrihet. Tyvärr minskades förtroende för att partierna lever upp till detta genom det felaktiga beslutet.

Ett antal politiker bär ett stort ansvar för det inträffade. Bland dem kan nämnas: Thomas Bodström som initierade lagstiftningen och som därefter bara populistiskt hängt med i opinionsströmningarna. Andra som förtjänar negativ uppmärksamhet är Mikel Odenberg, tidigare försvarminister, av sin syster den tidigare biskopen i Lund Christina kallad "Babyface" och naturligtvis nuvarande, Sten Tolgfors. Beatrice Ask, den ständige lågpresteraren i regeringen var med om att driva igenom även detta tokiga beslut.

Beslutet om FRA lagen är framförallt ett steg bland flera som visar att politiken vare sig går i takt med teknik eller opinion. Lagar som IPRED och datalagringsdirektivet visar att Sverige är på fel väg i integritets- och upphovsrättfrågorna. Fokus måste vridas från att supporta gårdagen till att lägga grunden för en morgondag som både är entreprenörsinriktad, länk och tillgodoser nya affärsmodellers behov.

Politiken har allt för mycket vad gäller nätet blivit ett foderbord för dinosaurier i stället för att främja nya livsformer.

Nu gäller det för liberalerna i valet att ta strid för de nya livsformerna och förklara varför dinosaurierna ändå kommer att dö.

För pådrivare på industri- och näringslivsssidan som Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA gäller det att bekänna färg: dinosaurkramare eller framtidsfrämjare. Initivativet kring entreprenörsskap kan vara ett steg i rätt riktning, länk.

Nu gäller det att våga trycka på för framtiden i flera dimensioner.

Det är upp till bevis för både liberaler och näringslivets opinionbildare!

Andra bloggar: HAX, Johan Hedin, IDG, HAX, Farmor Gun

En ambassadör för digital allemansrätt har landat

Lawrence Lessig är en man att lyssna på vad gäller upphovsrätten. Han är till exempel en av upphovsmännen till creative commons, länk.

Läs gärna DNs artikel om juridkprofessorn från Stanford, som kommer till Sverige för att tala om nätet, kreativiteten och upphovsrätten, länk.

Fotnot: Bilden kommer från Dagens Nyheter

Internetinvånare och eller Svensk?

Per T. Ohlsson skriver i dag en intressant krönika i Sydsvenskan, länk.

Utgångspunkten är piratpartiets framgångar och det ökade fokuset på integritetsfrågor. Slutsatsen från Olsson är att det är starkare strömningar för ökad integritet än vad man i förstone utläser i opinionen. Dessutom ställer han frågan om staten är att lita på i morgon. 

Osäkerheten om vilken staten vi i morgon är inte obetydlig. Den kan vara god, men den kan likaväl vara ond

Det har skett ett uppvaknande hos flera partier vad gäller integritet och upphovsrättsfrågor. Frågan är bara om det är varaktig? 

Ibland får man uppfattningen att uppvaknandet är av övergående karaktär.

 

Lite grand verkar det som om vissa partier tror att upphovsrätt och integritet är modeflugor. Detta har i grunden att göra med hur man ser på internet. Ser man internet som en isolerad företeelse i livet stämmer det. 

Å andra sidan kan man se internet som ett fenomen som i grunden ändrar vår livsstil. 

När charterresorna började gå till all världens hörn började folk resa mer. Andra typer av flygbolag gjorde resandet i större delen av världen till en reell möjlighet. 

Detta kan man se som en isolerad semesterföreteelse. 

Det är också möjligt att betrakta detta som en ändring av kulturmönstret. De flesta inser att den senare hypotesen verkar vara den riktiga.

Tyvärr verkar allt för få politiker inse att internet i grunden ändrade vår livsstil. Med en förändrad livsstil följer också att nya frågor kommer i fokus. De två mest närliggande frågorna är de om hur mycket storebror ska få veta om mig och min tillgänglighet till information (i ett brett perspektiv). I motsats till dem som tror att dessa frågor försvinner ur medborgarnas medvetenhet tror jag att internet skapar nya frågor. 

Den stora filosofiska frågan som internet ställer är om medborgarskapet. 

På ett sätt är internet en ny dimension av nationisidén. På internet är jag i Sverige, men ändå inte. 

Den virtuella dimensionen saknar den typ av gränser som nationalstatsidén bygger på. 

I förlängningen uppstår frågorna om var ska jag betala skatt för transaktioner på nätet. Ännu lite längre bort kommer frågan om var ska jag betala skatt för intäkter som uppkommer i den virtuella världen. 

Är det så att jag överhuvudtaget ska betala skatt så som nationalstaten önskar?Internetinvånaren är född utan att vi lagt märke till det. Vad vi ser är de första frågorna som denna människa ställer. 

Det närmast en självklarhet att internetinvånaren vill ha ett större fritt rum. Statens skyddbehov uppfattas inte längre som lika viktiga.

Jag tror inte att nationalstatsidéen hade uppkommit i en värld där internet redan fanns. 

Nu finns nationalstatsidéen och den möter en verklig och samtidigt reell värld på internet. Detta är en ny polaritet i samhällsdebatten, både nationellt och globalt. 

Nord-Syd dialoger och konflikter är vi vana vid. 

Virtuella "nationer"-Nationalstaten är en ny typ av konflikt.

Det är inte alldeles givet att nationalstaten är vinnare i den dragkampen. 

Andra bloggar: minamoderatakrameller, farmorgun, erikjosefsson, sagorfrånlivbåten, henrikalexandersson, hannawagenius, oscarswartz, deshiraflankör, copyriot, badlandshyena, neo, 

Andra medier: SvD, Expressen, SvD, Aftonbladet, Expressen,

The Pirate Bay målet en svensk Dreyfus-affär

Det var länge sidan det utbröt demonstrationer efter ett domstolsutslag i Sverige. 

Nu har det skett efter utslaget i the Pirate Bay målet. 

Samtidigt ansluter sig allt fler till Piratpartiet, länk

Nu har Piratpartiet minst 23 610 medlemmar. Det är fler än folkpartiet. Den stora ökningen skedde inom 36 timmar från det att domen i the Pirate Bay målet hade avkunnats.

När den franske officeren Alfred Dreyfus skickades till Djävulsön reagerade inte många direkt. En som gjorde det var Emil Zola. Under perioden 1894-1906 var affären hett stoff i fransk inrikespolitik. Piratpartiet fångar upp folkets oro över domen och vad som håller på att ske med internet, länk. Där påminner man om Zola. Man står upp mot ett övergrepp. Det tog tid för de etablerade partierna att reagera i Frankrike. Det verkar vara på samma sätt i frågan om upphovsrätt och fildelning i Sverige

För någon vecka sedan skrev jag i en bloggpost att tillgången till internet är en grundläggande mänsklig rättighet. Jag blev kritiserad för det. Sanningen är att allt fler upplever att det är så. Många anser att de kan använda internet för eget bruk i mycket större utsträckning än vad politikerna förstår. Ett av användningsområdena är fildelning för privat bruk.

Piratpartiet är mycket bättre organiserat inför EU valet än vad Junilistan var. Den 11 februari 2004 hade junilistan 6 medlemmar. Vid valet i juni 2004 hade man 14,5%. Piratpartiet har en mycket starkare organisation, många fler medlemmar och en helt annan möjlighet att mobilisera på EU-valdagen. Trots detta verkar inte de liberala krafterna i regeringen se allvaret i detta. 

Rick Falkvinge talar på Medborgarplatsen efter domen, länk. 

Liberalerna i Centerparitet och Folkpartiet är däremot tysta. 

Jag tror inte att man tar folkets ilska på allvar. Det kan straffa sig.

Andra bloggar: Anna Troberg, Signerat Kjellberg, Magnus Andersson, Henrik Alexandersson, Hanna Wagenius, Bojeruds betraktelser, Per Ankersjö

Hjälp liberalismen sjunker

Så här kan det gå om Beatrice Ask får fortsätta.

Tipstack till Henrik

Andra bloggar: Mark Klamberg, HAX, Opassande, Scaber Nestor, 

IPRED:Forskning tillbaka till medeltiden utan musik

Alliansregeringen har profilerat sig som forskningsvänlig. 

Med den ena handen har lagt fram en forskningsproposition som ska ge större ekonomiska resurser till vetenskapen. Den andra handen inför  IPRED lagen. En viktig konsekvens av denna lag är att forskningen får mindre reella resurser.

Det motsäger regeringens mål om bättre forskning. Regeringen blir därför inkonsekvent i sitt förhållningssätt tillforskningen.

Nu stänger KB sina öppna nätverk för forskare. Skälet till detta är IPRED lagen. Nästa institution  att stänga sin öppna nätverk kan vara Karolinska Institutet, Sveriges högst rankade universitet. Övriga universitet och högskolor kommer sannolikt följa efter, för att inte riskera miljonskadestånd.

Henrik Alexandersson reflekterar och rapporterar om vilka konsekvenser IPRED lagen får för delar av forskningen, länk. Det är illa nog att lagen kränker rättsäkerheten grovt, länk.

I debatten om forskningens resurser är pengar en del. Det finns ett flertal andra faktorer av gör om det blir bra forskning, som tillgång till skickliga och dedicerade forskare, appartur, forskningemiljöer, osv.

En nyckelfaktor är naturligtvis möjligheten att ta del av andras forskning. Ju lättare det är, dess högre effektivitet. På samma sätt som "egen" forskning också tillgängliggör digitalt. Genom att åstadkomma så hög transparens som möjlig kan forskaren enklare referera till annan forskning, lättare verifiera eller falsifiera vetenskaplig hypoteser. Utbytet blir snabbare mellan forskarna och kvaliteten höjs. 

Internet är på många sätt ett av de största resursbidragen till forskningen i modern tid. 

Långt större än någon miljard hit eller dit från regeringen.

IPRED-lagen gör att forskningen tvingas tillbaka  långt tillbaka i tiden, effektmässigt. Forskarna hindras att arbeta rationellt. Hur många som kommer att lida smärtor i onödan eller dö på grund av denna lag vet vi ännu inte. Mindre effektiv forskning fördröjer möjligheten att rädda liv.

Att säkerställa upphovsrättsindustrins  intäkter verkar tyvärr vara viktigare än att rädda liv genom forskning. Den prioriteringen har med all sannolikhet ingen som helst folklig förankring. 

God forskning kräver i stället en intellektuell allemansrätt. Skriv på uppropet, länk.

Forskningen kräver en intellektuell allemansrätt. Den räddar liv.

Andra bloggar: Christian Engström, kulturbloggen, HAX, Anna Troberg, bloggtidningen, Satmaran,

Digital Intellektuell allemansrätt II

Stefan Stenudd skriver om intellektuell allemansrätt, länk. Han påpekar det outtalade, individens positioner har flyttats tillbaka. Samhället tillåter numera den enskilda att ha en liten, allt för liten privat sfär. 

Internet blir ett sätt att ta tillbaka en del av det förlorade utrymmet för individen. Det blir som Stenudd skriver inte så mycket att röja ny terräng för den enskilde. 

Mattias Bjärnemam berättar spännande om utvecklingen av begreppet digital allemansrätt, länk.

Sedan finns det speciella karakteristika på internet som gör att nya dimensioner tillkommer. Hastigheten, är en sak. Internet gör att åsikter kan delas, kritiseras och förädlas så mycket snabbare i dag. Internet är för hastigheten av åsiktsbildningen mycket mer än vad CNN var för hastigheten för TV mediet. En annan viktig faktor är kostnaden. Det kostar inget för att etablera sig på nätet med en blogg. Dessutom finns inga frekvenser som ska auktioneras ut. Internet är helt enkelt mera jämlikt. 

Därför gäller det som vi alla vet att hålla storebror borta från internet. Storebror sitter inte med armarna i kors, på EU planet och i riksdagen vässar han pennan för att utöka sin sfär. Det sker på din bekostnad.

Nu är vi uppe 700 underskrifter. Det behövs fler som skriver under och kräver att det införs en lag om intellektuell allemansrätt. Skriv under här, länk. Läs mer om uppropet här, länk.