Procenten Helge

Svenska Dagbladet har en artikel om taxfreesprit i dag. Nu menar man nog inte taxfree-sprit utan sprit som säljs till ett lägre pris med ett annat lands skatt. Kunden köper egentligen billigt utomlands helt enkelt, fast det sker på charterplanet.

Det man ondgör sig över i artikeln är att spriten åker lika långt som resenären, dvs tur och retur.

Det blir en förfärlig massa kilometer det. Klart att miljön skulle må bättre av att man fick ut sin påse när man landade. Åter igen är det EUs regler som sätter stopp för att göra det mest klimatvänliga. Även om det gör 1% högre bränsleförbrukning är den procenten värd att spara.

Det enkla borde vara det rätta - att få den köpta spriten vid hemkomsten.

Något för våra svenska EU parlamentariker att ta upp och förändra.

Dags för fitness studio?

Som vi tidigare har ondgjort oss över så kostar den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU mycket. 

I år är EUs totala budget 1 137 miljarder kronor. Av budgeten går 502 miljarder kronor (44,2% enligt EU upplysningen) till CAP som står för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Som om detta inte skulle vara nog går 16 miljarder kronor till subvention av mjölkprodukter. 

Svenska Dagbladet anmärker i dag mycket riktigt att en stor del av subventionerna går till att producera all för fettrik mat. Detta för höga fettintag gör att 13.000 EU medborgare dör varje år. I studien Svd refererar till att man då inte räknat med de 12 "nya medlemsländerna". Då hade resultatet blivit ännu värre. 

Minskningen av jordbrukssubventionerna och den gemensamma jordbrukspolitiken kommer inte att ändras förrän tidigast 2013. Så blir det eftersom Frankrike och Tyskland träffade ett avtal om att behålla stödet på dagens nivå till dess. 

Det är hög tid att EU förbereder sig för fitness. Den nuvarande EU politiken är bokstavligt talat livsfarlig. En bra start för ett sunt EU är att avskaffa huvuddelen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013

Solzjenitsyn är död

En av de stora har gått ur tiden.  Författaren Alexandr Isajevitj Solzjenitnsyn är död. Han var född 1918 av var under 1900 talet en av de stora ryska frihetkämparna, stabilt förankrad i de Ryska traditionen. Han fick Nobelpriset i litteratur 1970.

Författarskapet inleddes som lägerfånge i Gulag, där han förde anteckningar som så småningom resulterade i debutromanen "En dag i Ivan Denisovitjs liv" som utkom 1963. Många är vi väl som minns de starka beskrivningarna av lägerlivets fasor. Den sk "fisksoppan" där man var lycklig om man fick ett fisköga är en litterär följeslagare för livet. 

Många läsvärda verk har skapats av hans penna.

Det är kanske framförallt frihetskämpen vi minns. Han fick sitt Nobelpris och det blev stora protester från de dåvarande Sovjetiska myndigheterna. 1974 gick han därför i landsflykt till USA. Efter Sovjets sammanbrott flyttade han tillbaka till Ryssland.

Friheten behöver sina ikoner. Människor som personifierar och som visar på de personliga konsekvenserna av att den finns och inte finns. Människor som vågar förmedlar sina egna erfarenheter av förtrycket, trots riskerna. Då förmår vi verkligen sätta värde på friheten.

Det pris som Solzjenitsyn fick betala var högt. Trots landsflykten och myten om den kreativitetsdöd som Nobelpriset innebar producerade han litteratur ända fram till  mitten av 1980 talet.

Han var aktiv i den Ryska inrikespolitiken. Som dissident, författare och intellektuell  förstod Ryssland han att vägen mot demokrati och frihet skulle ta tid, men han insåg att den var nödvändig.

Politikens gränser

Hur många myndigheter går att lägga ned?

-Är det 50, 100 eller 150? DN har hela listan.

Johan Ingerö har en poäng i att lägga ned myndigheter förändrar inte attityder och förhållningssätt.

Jag håller med honom om att första steget är politikernas attityd. Men även vår egen som väljare. Det är viktigt gå från offer för politiken till att se att jag  kan förändra. Valet är mitt var jag lägger förändringsfokus.

Myndigheter kan inte ersätta personlig kontakt med väljarna. Allt för många lokalt, regional och central valda förtroendemän rör sig i snäva kretsar inom det egna partiet.

Traditionen med att knacka dörr eller att skaka hand kan vi fnysa åt, men det visar på en kontakt. Numera är väl interaktivitet ledordet. Nätet har faktiskt gjort det lättare att kommunicera och inter-agera med väljarna, om man vill. Allt för få politiker tar chansen att möta sina väljare på det sättet. 

De andra frågan rör vad ska myndigheter och politiken reglera?

Var går gränserna för politikens reglering?

Där saknar vi i dag tydliga gränser. Normer som skapas i samhället upprätthålls lättast i personliga möten, man och man emellan. Sen kan politiken vara en del av attityd- förändringsarbetet, men det behövs inte myndigheter till det. 

Processer sköts bäst i mänskliga möten och inte i stela strukturer. 

Där förlorade samhället mycket dynamik under 60,70 och 80 talet.

Alliansen har gått till val på symbolfrågan om mindre regleringar. 

Regeringens företrädare och riksdagsledamöterna borde koppla samman det med  vilken grundläggande syn man har om politikens gränser, var människor själv kan råda, vilka sektorer som är fredade.

Då hade vi aldrig fått FRA lagen eller förslaget om lagstiftning om civilkurage.

Kräftor

Då är det snart dags för årets kulinariska upplevelse. Kräftfesterna börjar närma sig. 

Tasteline har varit ute och testat. Resultatet är att flera sorter är oätliga. 6 av 16 kräftsorter fick ingen poäng. I toppen ligger Vätternkräftor och Smålandskräftan med 6 respektive 5 poäng.

Som vanligt det finns inga genvägar. Kvalitet kostar.

Det som är spännande med Smålandskräftan är att det är ett relativt litet entreprenörsföretag på några få år etablerar sig med en topp produkt. Som på så många andra ställen i vårt samhälle ser vi att utvecklingen har förflyttat sig från de stora företagen till de medelstora eller små. Huvuddelen av alla sk "gasellföretag" är medelstora eller små. Där har vi tillväxten.

 

Åter till kräftorna.

Nu är det dags att under veckan testa Vätternkräftorna mot Smålandskräftorna. Är de värda 150 kronor mer per kilo?

Vilka kommuner har ordning på ekonomin?

Dagens Industri publicerade den 28 juli en lista på de  kommunerna som har bäst och sämst ekonomi.

Läs artikeln här

 

Bästa kommunerna är: Säter, Värnamo och Skellefteå.

Sämsta kommunerna är: Värmdö, Hofors, Jokkmokk.

På dödskallelistan finns Hallsberg.

Intressant läsning för dig som väljare.

Tidningen säger att de som är sämst kan bli bäst på 5-20 år om de bestämmer sig för det och vidtar krafttag.

Vattenfalls huvudkontor

Jag kan inte låta bli att ta upp det. Det retar mig på något sätt.

Med bästa kontors- och affärsläge ligger huvudkontoret till statliga Vattenfall.

Adressen är: Sturegatan 10, mitt i Stockholm. Tvärs över gatan mot Telia, förresten.

Huvudkontoret låg tidigare i det långt mindre fashionabla Vällingby. Förklaringarna till flytten är säkert många och fantasifulla många. 

När kvartalsrapporten presenterades den 30 juli var det ingen som frågade. Rörelseresultatet var 6,3 miljarder på en omsättning på 35,3 miljarder. Inte illa.

För mig blir det en fråga om principer. Vattenfall ägs av Sveriges folk. Då måste ledningen vara sparsam och effektiv. Jag kan inte se att det vare sig är sparsamt eller effektivt att välja bland de sannolikt högsta hyrorna i Stockholm och Sverige. 

Maud Olofsson bör ge de statliga bolagen direktiv om att inte lägga sina huvudkontor på de bästa och dyraste lägena. 

Sparsamhet bör vara en dygd även i statliga företag. Eller hur Lars G Josefsson, vd på Vattenfall.