lördag 2 augusti 2008

Politikens gränser

Hur många myndigheter går att lägga ned?
-Är det 50, 100 eller 150? DN har hela listan.

Johan Ingerö har en poäng i att lägga ned myndigheter förändrar inte attityder och förhållningssätt.
Jag håller med honom om att första steget är politikernas attityd. Men även vår egen som väljare. Det är viktigt gå från offer för politiken till att se att jag  kan förändra. Valet är mitt var jag lägger förändringsfokus.

Myndigheter kan inte ersätta personlig kontakt med väljarna. Allt för många lokalt, regional och central valda förtroendemän rör sig i snäva kretsar inom det egna partiet.
Traditionen med att knacka dörr eller att skaka hand kan vi fnysa åt, men det visar på en kontakt. Numera är väl interaktivitet ledordet. Nätet har faktiskt gjort det lättare att kommunicera och inter-agera med väljarna, om man vill. Allt för få politiker tar chansen att möta sina väljare på det sättet. 

De andra frågan rör vad ska myndigheter och politiken reglera?
Var går gränserna för politikens reglering?
Där saknar vi i dag tydliga gränser. Normer som skapas i samhället upprätthålls lättast i personliga möten, man och man emellan. Sen kan politiken vara en del av attityd- förändringsarbetet, men det behövs inte myndigheter till det. 
Processer sköts bäst i mänskliga möten och inte i stela strukturer. 
Där förlorade samhället mycket dynamik under 60,70 och 80 talet.

Alliansen har gått till val på symbolfrågan om mindre regleringar. 
Regeringens företrädare och riksdagsledamöterna borde koppla samman det med  vilken grundläggande syn man har om politikens gränser, var människor själv kan råda, vilka sektorer som är fredade.

Då hade vi aldrig fått FRA lagen eller förslaget om lagstiftning om civilkurage.

Inga kommentarer: