lördag 6 december 2008

IPRED: numera mera lönsamt för ägarna att processa än sälja

Jag gjorde en liten rundtur i upphovsrättslagen (1960:729). Förra gången besökte jag § 53.
Nu är det dags att besöka § 54: 

Denna paragraf behandlar vilket skadestånd som upphovsrättsinnehavaren kan få från den som bryter mot lagen. 

Underlag för domstolens beräkning är:
Grundläggande: upphovsrättsinnehavaren ska ha skälig ersättning för det (illegala) utnyttjandet av upphovsrätten.

Dessutom ska upphovsrättsinnehavarens ha ersättning för en "sorts skada". Beräkningen av denna "skada" ska ta hänsyn till följande:
1. Utebliven vinst för upphovsrättsinnehavaren.
2. Den vinst som den som begått intrånget fått.
3. Skada på verkets anseende (på grund av intrånget)
4. Bedömning av vilket värde det har för upphovsrättsinnehavaren av att intrånget inte skett. Alternativt en ersättning för sveda och verk.

När man beräknat skadeståndet storlek gäller inte antingen eller. Här gäller både och.

Ersättningen består av skälig ersättning för utnyttjandet av upphovsrätten dvs någon sorts royalty. Dessutom ska upphovsrättsinnehvaren ha ersättningen enligt punkt 1+2+3+4+5.
När detta räknats samman får man det belopp som ska betalas till upphovsrättsinnehavaren.

Flera av punkterna lämnar den som gjort "intrånget" inför ett mycket stort godtycke. 
Hur beräknar man till exempel skada i anseende som beror på intrånget? 
För att göra sådana beräkningar krävs jurister från gamla DDR eller Sovjetunionen. Bakgrundslitteratur är lämpligen Kafka. På liknande sätt förhåller det sig med punkten 5. 

Jag tror att många våldtäktsoffer skulle önska att skadeståndet skulle beräknas genom en teorietiks beräkning av värdet som det skulle ha om man inte hade blivit våldtagen. Skadestånden skulle sannolikt 10 till 100-faldigas. Så är det inte för våldtäktsoffren.  De brotten har mycket lägre skadestånd än nedladdning av musik på nätet. Då och först då är det money, money, money i ther rich mans world.
Stora skadestånd är förbehållna upphovsrättsinnehavarna. 
Detta blir en helt galen värld.

I detta fall går man betydligt längre än vad skadeståndsrätten vanligen går. Upphovsrättinnehavaren får i det flesta fall betydligt mer i skadestånd än vad normala royaltyintäkter skulle ge. 

Upphovsrättsinnehavaren får ett intresse av att intrång sker. Detta eftersom betalningen då blir mycket högre.

Dessutom är beviskravet lågt ställt. Det krävs inte vett och vilja (uppsåt). Det räcker med att intrånget sker av oaktsamhet.

Upphovsrättsinnehavarna bör om de är smarta sluta sälja och fokusera sin verksamhet på rättsprocesser. Intäkterna där är betydligt högre än på marknaden.

Gud bevare oss för ett sådant samhälle.
Ställ Ask vid skampålen.

Gammelmedia: Svd, DN,

Besserwissrar utvecklar energitekniken

Regeringens stimulanspaket rosas av många. 
Besserwissrarnas tvärsäkra råd om vad som bör göras utvecklar en energi som om den kunde utvinnas skulle kunna ersätta hela den Svenska kärnkraften.

Sanningen är att det finns ett litet empiriskt (vetenskapligt) stöd för vad som är framgångsrik finanspolitik. Detta skiljer finanspolitiken från penningpolitiken där det finns mycket forskning som kan ge vägledning i hur man bör agera. Finanspolitiken är komplex och olika åtgärder kan inte sällan motverka varandra. Genom sin komplexitet är det är det svårt att isolera en faktor och kunna förklara vad den ger för effekt.

Några reflektioner kan dock vara på sin plats. 
Arbetslinjen är sannolikt en framgångslinje. Ju fler som hålls kvar i jobb dess bättre. Man kan överväga grepp som att tillfälligt öka kostnaden för att säga upp personal. Marginalnyttan för uppsägningen minskar då.
Kostnaderna för arbetskraften bör minskas. Här kan en tillfällig kraftig sänkning av de sociala avgifterna vara ett grepp att pröva.

Infrastruktursatsningar är bra. Givet att de har en bra kvalitet. De har ett värde även efteråt. Problemet är dock som exempelvis Svd framhåller att de finns för få sådana projekt i pipeline. 

Lars Calmfors är kritisk till regeringen enligt Svd. 
Han utgår från sanningen att ett "gammalt" jobb är billigare att bevara än att skapa ett helt nytt. Generella konsumtionsstimulanser ger ett nytt jobb per 4 miljoner kronor, enligt ekonomiprofessorn John Hassler, vid institutet för internationell ekonomi. Det ger dålig effektivitet.  De båda professorerna verkar vara överens om att det är bättre att öka stödet till kommunerna så de avstår från uppsägningar.

Socialdemokraterna vill ha mer stimulans. Ett exempel på detta är Johanna Graf, oppositionsråd i Solna. Från liberalt håll ifrågasätts effekterna av åtgärderna. 
Ett exempel på detta är marknadsliberalen. 

På ekonomistas diskuterar Martin Florén dagens kris jämfört med -90 talskrisen. Det är värt att hålla i minnet att dagens kris är mycket mer av en internationell kris än -90 talskrisen. Den var till stor del ett Svenskt fenomen. 
Det är relativt lite vi kan göra åt omvärldsförutsättningarna själva.

På det stora hela är kanske ett begränsat paket med de ingredienser som presenterats som ett ROT avdrag inte allt för illa

IPRED återinför stupstocken

Regeringen har nu lagt fram IPRED lagen.
En viktig del av lagen kommer till genom att man ändrar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729)
En lydelse har skapats i § 53. Det är bland annat i de nya underpunkterna §53b -§53h. Där kommer en viktig del av striden att stå. 

Det är viktigt att alla och envar sätter sig in i vilket samhälle vi skapar genom denna lag.

Jag har gjort några reflektioner om § 53.

I paragraf §53b inför regeringen möjlighet att lagföra någon när det gäller "fråga om försök" eller "förbereder intrång".

Detta är en betydande utvidgning av upphovsrätten. 
Alla och envar inser att det kommer att uppstå gränsdragningsproblem. Så som det är nu krävs ett fullbordat brott. Nu blir det olagligt att försöka och förbereda sig.
Om jag gör en parodi på Arn-filmen skulle det av upphovsrättsinnehavaren kunna uppfattas som försök till intrång. 
I vart fall hindras den kreativa utvecklingen bara genom denna utvidgning.

Enligt § 53c räcker det att upphovsrättsinnehavaren visar "sannolika skäl" för att någon gjort intrång för att man ska få tillgång till IP numret.

Enligt underpunkten 1 i denna paragraf kan upphovsrättsinnehvararen få tillgång till IP numret till den som medverkar till "brottet". Även här talar vi om att lagen är otydlig. Den öppnar möjligheter till till att en stor mängd aktörers identitet kan efterforskas. 
Innan en praxis är fastlagd finns det risker för ett rent vilda västern.

Förutsättningen för att IP numret ska kunna efterforskas är det skett i kommersiell skala. Även här kommer det att ta tid innan praxis kommer att fastställa vad det innebär i praktiken.

Som vanligt ska man upphovsrättsinnehavaren kunna få ut uppgifterna till någon som försöker göra en upphovsrättsintrång som är i "kommersiell skala" och den som medverkar till detta försök. De som vågar göra någonting nu vet jag inte om den är född.

I § 53d införs vissa mindre begränsningar i upphovsrättsinnehvararens rättigheter.

I § 53 f sägs det att den som en har fått sitt IP nummer utlämnat av till exempel ett webhotell eller en nätleverantör ska få veta det tidigast en månad efter det att upphovsrättsinnehavaren fick uppgiften. Redan här skapas ett underläge för den enskilde.
Lika rätt inför lagen avskaffas här. Det är illa.
 
I § 53g inskränker man den enskildes rättigheter enligt personuppgiftslagen.
Vilka konsekvenser det får i praktiken kräver en längre utredning.

I §53h återinförs stupstocken. Den som har begått detta "brott"eller som medverkat till "brottet" ska bekosta information om domen i målet. Detta gäller även vid försökt till upphovsrättsbrott. Medeltidens stupstock ska uppenbarligen återinföras.

Detta är skrämmande läsning. 
Det som står i lagtexten är inte förenligt med en rättsstat.
 
Gammelmedia: Svd, Aftonbladet

fredag 5 december 2008

Dags att fundera om vem som är chefens chef?

Nu har jag talat med Stefan Dozzi. 
Jag ville kontrollera min minnesbild av vad beställarkontorets chef sa till kristdemokraten Stefan Dozzi. Citatet finns refererat i en bloggpost i går.

Först är Dozzi lättad över att svensk kultur ska fortsätta i traditionella, invanda mönster. Lätta teaterviskningar tycker han är okey. Däremot verkar han mindre förtjust över att ljudligt bli hunsad och svuren till.  Dessutom på ett offentligt möte. Jag håller med honom till fullo.

På min direkta fråga om jag mindes rätt så blir jag korrigerad.
 
Det exakta citatet ska vara följande: "Ni är ju för fan inte kloka i huvudet".
Detta är det exakta citatet på budskapet från Monica Fransson till Stefan Dozzi. 

När hon sa detta tittade hon först på Peter Bondesson, folkpartiet. Därefter tittar hon på Hans Lindqvist, Värmdöcentern och låter blicken gå vidare till Lars Bryntesson, socialdemokraterna. Till sist hamnar blicken på Stefan Dozzi, kristdemokraterna.

Hennes huvudrörelsen är sannolikt inte medicinskt betingad. Den verkar i stället vilja förstärka irritationen mot de politiker som vill konkurrensutsätta upphandlingen av vårdboendet Ljung.

Det förekommer uppgifter om att Monica Fransson också har efterforskat om vilka medarbetare som talat med pressen i detta ärende. Är så fallet har hon definitivt passerat en gräns. 

Det är dags att kommundirektören Magnus Hedenfalk tar tag i ärendet.

Svar till Fredrik

Jag har har riktat några raka frågor till Fredrik Sneibjerg om hans partikollega Peter Bondesson. En av mina frågor rör sig om hur  Fredrik som ordförande i folkpartiet kommunicerar med nämnde Bondesson. Fredrik svarar i en bloggpost i dag.

Tack för ditt svar Fredrik!

Inledningsvis vill jag bara meddela att Fredrik fick höra texten på bloggposten muntligt innan den lades ut. Han tyckte själv att det var viktiga och allvarliga frågeställningar jag tog upp i den. Han kunde dessutom instämma i mycket av vad jag skrev i den.

Min kritik har mindre att göra med idiom och uttal. Peters skånska är väl bevarad. Den klingar ibland som ett porlande, kylt vitt vin som söker sig ned i vinglaset. 
Lyteskomik är det minsta jag försöker bedriva.

Däremot har jag svårt att följa med i tankegångarna när Peter Bondesson talar. Det är ofta svårt att förstå vad han syftar till och menar. Det saknas inte sällan en röd tråd eller om man så vill en dito blåklintsfärgad tråd. 

Peters ledarskap i grundskolenämnden har inte varit av den karaktären att han förärats lagerkransar. Från många håll förmedlas känslor av besvikelse på honom som person som hans ledarskap. Jag har själv kritiserat honom för en bristande vision av vad han vill åstadkomma.'

Ledarskap är en svår konst. Folkpartiet centralt har varit ett parti som haft litet eller minimalt tålamod med sina företrädare som inte har presterat. 
I Värmdö verkar man ha hela änglakörers tålamod.

Vad är humanism? Är det att stillatigande undvika att ta upp svåra frågor. Ofta kallar man det för att inte såra någon. 
Är det att vara rak och tydlig och dela med sig av sina upplevelser? 
När jag skrev bloggposten kände jag vånda. Samtidigt är jag tydlig med mitt eget ansvar. Att jag själv är feg som inte delar det jag upplever. 
Jag är glad att Fredrik reflekterar över det allvarliga budkskap som jag har.

Mitt budskap är ju också att tystnaden och tisslandet och tasslandet bakom ryggen kan upplevas som mobbing. Det vill jag undvika och bekämpa. 
Ett rakt möte mellan två ärliga människor är något annat. Det behöver inte betyda att man är enig. Däremot kan det klargöra gränser.

Lite pittoreskt blir det när Fredrik sätter etiketten populist på mig. Själv upplever jag mig varken som populist eller opportunist. 

Att det jag förmedlar på bloggen kan vara obekvämt har jag däremot stor respekt för.

Trevlig helg Fredrik!

Politiskt ansvar

Hanna Wagenius tycker att det måste utkrävas ett politiskt ansvar för IPRED lagen.
Någon måste avgå.
Jag kan inte annat än hålla med henne

torsdag 4 december 2008

Stoppa IPRED lagen

Det blir kosmetiska förändringar i IPRED lagen rapporterar Svd.
Regeringen har hävdat att man är tvungen att lagstifta mot fildelningen enligt ett EU direktiv.
Det är fel. HAX visar i en bloggpost på varför.

Att lagen är kontraproduktiv visste vi redan. Den är dessutom omodern redan när den läggs fram som Mina Moderata karameller påpekar. Det är många som delar Christian Engströms uppfattning om att lagen inte bara är dålig. Den är usel. Några kritiska infallsvinklar levereras av opassande.

En som kritiserar lagen från ett juridiskt perspektiv är Mårten Schultz.

För mig blir lagen ett hårt slag mot en av de grundläggande principerna i det liberala samhället. Det är bara staten som stå för den polisiära makten. Inga privatpoliser är tillåtnas.

Det andra stora invändningen är att lagen konserverar föråldrade affärsmodeller. Vinnarna är inte kreatörerna utan förlag och andra rättighetshavare. Därigenom hotar lagen både konstnärlig och kommersiell kreativitet.

Nu får vi se hur debatten kommer att gå.
Mycket talar för att lagen kommer att stoppas efter en mycket hård debatt.
Lagen gynnar inte regeringen