Svar till Fredrik

Jag har har riktat några raka frågor till Fredrik Sneibjerg om hans partikollega Peter Bondesson. En av mina frågor rör sig om hur  Fredrik som ordförande i folkpartiet kommunicerar med nämnde Bondesson. Fredrik svarar i en bloggpost i dag.

Tack för ditt svar Fredrik!

Inledningsvis vill jag bara meddela att Fredrik fick höra texten på bloggposten muntligt innan den lades ut. Han tyckte själv att det var viktiga och allvarliga frågeställningar jag tog upp i den. Han kunde dessutom instämma i mycket av vad jag skrev i den.

Min kritik har mindre att göra med idiom och uttal. Peters skånska är väl bevarad. Den klingar ibland som ett porlande, kylt vitt vin som söker sig ned i vinglaset. 

Lyteskomik är det minsta jag försöker bedriva.

Däremot har jag svårt att följa med i tankegångarna när Peter Bondesson talar. Det är ofta svårt att förstå vad han syftar till och menar. Det saknas inte sällan en röd tråd eller om man så vill en dito blåklintsfärgad tråd. 

Peters ledarskap i grundskolenämnden har inte varit av den karaktären att han förärats lagerkransar. Från många håll förmedlas känslor av besvikelse på honom som person som hans ledarskap. Jag har själv kritiserat honom för en bristande vision av vad han vill åstadkomma.'

Ledarskap är en svår konst. Folkpartiet centralt har varit ett parti som haft litet eller minimalt tålamod med sina företrädare som inte har presterat. 

I Värmdö verkar man ha hela änglakörers tålamod.

Vad är humanism? Är det att stillatigande undvika att ta upp svåra frågor. Ofta kallar man det för att inte såra någon. 

Är det att vara rak och tydlig och dela med sig av sina upplevelser? 

När jag skrev bloggposten kände jag vånda. Samtidigt är jag tydlig med mitt eget ansvar. Att jag själv är feg som inte delar det jag upplever. 

Jag är glad att Fredrik reflekterar över det allvarliga budkskap som jag har.

Mitt budskap är ju också att tystnaden och tisslandet och tasslandet bakom ryggen kan upplevas som mobbing. Det vill jag undvika och bekämpa. 

Ett rakt möte mellan två ärliga människor är något annat. Det behöver inte betyda att man är enig. Däremot kan det klargöra gränser.

Lite pittoreskt blir det när Fredrik sätter etiketten populist på mig. Själv upplever jag mig varken som populist eller opportunist. 

Att det jag förmedlar på bloggen kan vara obekvämt har jag däremot stor respekt för.

Trevlig helg Fredrik!