I Sverige blir andelen äldre allt större. Den del av befolkningen som ska säkerställa välfärden blir allt mindre. För ett antal tiotal år sedan var det 10 personer som arbetade per pensionär. Om något tiotal år är den siffran alarmerande mycket lägre. Det talas om 2-3 personer per pensionär.
Det utsätter samhället för spänningar och problem. Det blir svårt för samhället att leva upp till sina skyldigheter gentemot medborgarna.
En av konsekvenserna av detta är naturligtvis att alla system där samhället intecknar framtida generationers arbete för att säkerställa välfärd måste ses över. I de flesta fall bör dessa system ersättas med premiereservsystem. Det är försäkringslösningar där den generation som ska dra nytta av systemet också fullt finansierar detta.
Det andra konsekvensen är naturligtvis att öka arbetskraftsutbudet. Där är arbetskraftsinvandring en bra lösning. Det är ett bra sätt att ge samhället ny arbetskraft och nya impulser som skapar en kreativ dynamik. Riskerna för dumping av löner är spöken på ljusa dagen. Fördelarna för samhället med arbetskraftsinvandring är mycket stora för samhället.
Det är viktigt att fördomarna och rädslan inte får styra utan att vi bygger våra åsikter om detta på logik och rationalitet.
Den tredje konsekvensen är naturligtvis att de som kan bör arbeta. Det regeringen kallar för arbetslinjen, men det tar jag som en självklarhet.
Däremot tror jag vi ska se över regler som i praktiken tvingar äldre att sluta arbeta. Det bör vara möjligt att kunna arbeta i det jobb man har till åtminstone 70 års ålder. Åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden måste bort.
Det finns regler som bör ses över här för att underlätta ett ökat arbetskraftsutbud.
Den kris som vi är inne i nu med ökad arbetslöshet förändrar inte det långsiktiga problemet. Sverige har för få människor i arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar