Dags för ny nödlandning med SAS

Marknadsekonomi är ganska enkel. Den som erbjuder tjänster eller produkter som marknaden vill ha tjänar pengar, överlever och utvecklas.

Den som inte gör det går under.

De som inte vill acceptera verkligheten försöker ofta formulera olika fantasifulla förklaringar till varför de gör som de gör. Egentligen borde de bara gör det marknaden, i detta fall resenärerna kräver.

SAS tillhör denna senare kategori. Nu gör man en liten anpassning. Fortfarande kommer den anpassningen att visa sig inte räcka. Skälet är att SAS har en majoritet statliga ägare från tre länder.

Hur ska politiker våga marknadsanpassa ett bolag som tillkom då världen såg helt annorlunda ut?

Det passagerarna vill ha är lågpris. Det serverar inte SAS. Det finns för många dyra flygbolag och allt för få billiga. För att komma ned till lägre priser måste kostymen radikalt minskas. Det vill inte facket. De vet också att de har strypgrepp på bolaget genom att de politiska ägarna inte vågar göra det rätta. Det blir miljard efter miljard i stöd. Officiellt kallas det för nyemissioner. I praktiken är det dock statsstöd.

Regeringen borde omgående sälja sina aktier i SAS. Sedan får marknadens aktörer avgöra om det finns plats för SAS, i vilken kostym det nu än blir. Då, men inte förr finns i vart fall möjligheten för SAS att överleva

Andra bloggar: Henrik Alexandersson,

Andra media: Svd, DN