"I de slösaktiga kommunerna har utgifterna i viss utsträckning gått till simhallar, campingplatser, bowlinghallar och liknande, som Timbro nyligen visat. I stor utsträckning har dock pengar gått till mer byråkrati.
En studie från IFAU bekräftar att kommuner i snitt inte har använt ökade statsbidrag till att anställa fler inom barnomsorgen, skolan eller äldreomsorgen. Istället har antal tjänstemän svällt inom den centrala kommunala administrationen. Helt i strid med de argument som användes för expansionen." och fortsätter:
"De slösaktiga kommunerna är också de som har svårast att få budgeten att gå ihop i kristider, och det trots att staten sköter huvuddelen av de sociala skyddsnäten. I sämre tider använder de hellre osthyveln på anslagen till skolor och vård- enheter än att skära i administrationen."
Tyvärr finns det mycket sanning i vad artikelförfattarna skriver, men det finns inga incitatment för att trimma byråkratin. Det är sannolikt en av förklaringarna till den felaktiga utvecklingen. Den högsta kommunledningen sitter ofta långt ifrån verksamheterna och har lättare att se den centrala administrationens behov än verksamheternas. Köp-sälj organisationer har i vissa fall inneburit extra organisationssteg, dubbelarbete, oklara ansvarsförhållanden och lägre effektivitet. Vad effekten blivit för medborgarna, de som betalar vet vi inte.
I vissa kommuner har kommundirektörernas makt ökat på bekostnad av det politiska inflytandet. Effekten har inte sällan blivit bristande kostnadskontroll.
Det är dags att det skapas ett kommunalt effektivitetsindex så det går att jämföra olika kommuner och hur effektiva de är med våra skattemedel.
Det är ett viktigt underlag för att avgöra vem eller vilka man ska rösta på i nästa kommunalval.
Andra bloggar: den hälsosamme ekonomisten, marknadsliberalen, mitt i steget, Farmor Gun, ledarbloggen unt, ledarbloggen,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar