Samtidigt finns den sociala ekonomin som en resurs. Frivilligarbetet ignorerades av socialdemokraterna och gjordes till framförallt kommunala uppgifter. Det var i många avseenden en olycklig utveckling. Det blev en återvändsgränd. Frivilliga och ideella organisationers arbete gjordes onödigt, bland till och med icke önskvärt. Lagstiftning blev viktigare än enskildas engagemang. Kostnaderna sköt samtidigt i höjden.
I debatten om den sociala ekonomin står socialdemokraterna för att underskatta dess kraft och effektivitet gentemot kommunalt drivna verksamheter. Å andra sidan står Alliansens partier för att underskatta dess kraft gentemot privat drivna verksamheter.
Båda positionerna är olyckliga.
Det är hög tid att föra in den social ekonomin och frivilligarbetet i debatten om "value for
the money" inom den kommunala sektorn. Det perspektivet har vare sig Svd, Timbro eller Sveriges kommuner och landsting tagit ännu.
Andra media: Svd, DN
1 kommentar:
Det grundläggande irrationella hos hela det nuvarande sociotekniska systemkomplexet, är att det mer och mer och mer har blivit baserat på helt absurda varurelationer!
Det mest absurda hos kanske bortåt 90 % av dagens jobb pratas det inte alls om!
Dessa absurda jobb producerar och marknadsför inte bara löjliga och onödiga produkter, utan ett mycket, mycket större antal människor är involverade direkt eller indirekt för att stödja, skydda och bevara strukturen för alla dessa gigantiska varuflöden fram och tillbaka och tvärs över kontinenterna!
Med totaloptimerad logistik och struktur hos de sociotekniska systemen där inte minst Internet ingår, som på enklaste sätt möjliggör förhandsbeställningar av varuflöden från "jord till bord" och från "skog och grus till hus" och allt övrigt väsentligt och önskvärt, så skulle arbetskostnaderna för detta kunna reduceras till det försumbara. Behoven av transfereringar, subventioner och omfördelning mellan alla arbetsföra och friska, skulle därmed också bli försumbara, och resuserna i övrigt användas där de verkligen behövs.
Ekonomin bör då kunna till väsentlig del hållas igång genom att vi byter en myllrande mångfald av fysiskt aktiva upplevelsebaserde tjänstemixer med varandra, där alla i alla åldrar umgås med varandra och har det trevligt. Likväl som det går att mixa ihop ett nära nog obegränsat antal olika matupplevelser, så bör detsamma gälla för hälsobringande och engagerande upplevelsemixningar. En stor del av den omsesidiga äldreomsorgen bör helt natirligt kunna ingå i upplevelseekonomin.
Skicka en kommentar