Ett OS som lämnar en besk eftersmak i munnen

Vancouver OS är snart över. När femmilen på skidor är slut och slutsignalen i hockeyfinalen har ljudit är det sportsliga över. Detta har varit ett OS som kan bli en vattendelare. Det kan vara det OS då man devalverade värdet till skräpvaluta för alltid. Vancouver OS blev på många sätt ett evenemang som präglades av bristande respekt för yttrandefriheten.

De sportsliga framgångarna lämnar jag utanför denna betraktelse. Jag fokuserar i stället på den bakomliggande filosofin och dess uttolkande. Sannolikt är det denna som mest avgör om spelen överlever eller inte. Vi kan bara titta på exemplet Tiger Woods för att få bekräftelse på vad som avgör sportslig attraktivitet

Varför?

Detta var ett OS där man sökte kontrollera informationen. Till exempel fick inte de aktiva blogga. Frivilligarbetarna fick till exempel inte svara på frågor från reportrar. Det skulle göras av särskilt utsedda funktionärer. OS motståndare har hållits under stark övervakning och oproportionerlig kontroll. Detta är företeelser som stämmer mycket illa överens med de "moderna"olympiska spelens ide.

Det var tidningsmannen och baronen Pierre de Coubertin (1863-1937) som skapade de "moderna" olympiska spelen. Under 1800-talets senare del ökade intresset för antiken och de antika olympiska spelen. I denna våg blev det 1892 känt att tidningsmannen de Coubertin skulle anordna olympiska spel. 1894 bildas IOK. Coubertin var både gentlemannen och den smarte mediamannen. Denna dubbelhet har följt även den olympiska rörelsen.

Den olympiska rörelsen har ett charter eller regelverk som berättar om hur den vill vara och hur den ska agera, länk. I grunden finns sex principer som som ska vara rättesnören för den olympiska rörelsen, som finns i the Olympic Charter:

"

Fundamental Principles of Olympism

1. Olympism is a philosophy of life, exalting and combining in a balanced whole the qualities of

body, will and mind. Blending sport with culture and education, Olympism seeks to create a

way of life based on the joy of effort, the educational value of good example and respect for

universal fundamental ethical principles.

2. The goal of Olympism is to place sport at the service of the harmonious development of man,

with a view to promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity.

3. The Olympic Movement is the concerted, organised, universal and permanent action, carried

out under the supreme authority of the IOC, of all individuals and entities who are inspired by

the values of Olympism. It covers the five continents. It reaches its peak with the bringing

together of the world’s athletes at the great sports festival, the Olympic Games. Its symbol is

five interlaced rings.

4. The practice of sport is a human right. Every individual must have the possibility of practising

sport, without discrimination of any kind and in the Olympic spirit, which requires mutual

understanding with a spirit of friendship, solidarity and fair play. The organisation, administration

and management of sport must be controlled by independent sports organisations.

5. Any form of discrimination with regard to a country or a person on grounds of race, religion,

politics, gender or otherwise is incompatible with belonging to the Olympic Movement.

6. Belonging to the Olympic Movement requires compliance with the Olympic Charter and

recognition by the IOC."

Den olympiska rörelsen och dess värderingar har ändrats. Under lång tid var det till exempel inte förenligt med den olympiska idén att träna. Senare var det dispyter om professionella utövare och amatörer. Samtidigt har den olympiska rörelsen haft svårt att gå i takt med tiden. Det har lett till ett flertal kriser för rörelsen.

Nu har man med öppna ögon försökt kontrollera informationsflödet från Olympiaden. Agerandet påminner om det som upphovsrättsorganisationerna använder sig av för att stoppa fildelning. Problemet är bara att spelen blir mindre intressanta om man inte tillåter en mångfald av informationsflöden.

Bloggande aktiva skulle vara ett sätt att skapa mer dynamik och intresse. Samtidigt minskar säkert intresset bland sponsorerna om man inte har kontroll över informationsflödena.

Att frivilligarbetare inte får uttala sig är inte märkligt om man tror att det blir möjligt att den vägen bara få ut positiva budskap. Den bild som i stället skapas är av en totalitär organisation.

Den olympiska rörelsen står inför samma typ av utmaning som upphovsrättsorganisationerna. Antingen blir man totalitära och driver in pengar genom rättsmaskineriet eller också utvecklar man sin affärsmodell.

Andra bloggar: Opassande,

Andra medier: Aftonbladet, DN, SvD, SvD, Expressen