På andra sidan finns Mohamed ElBaradei, 69 år. En världskändis med erfarenheter från Irakkrisen. Han är diplomat och tidigare chef för det internationella atomenergiorganet IAEA.
Tidningarnas rubriker behandlar kampen i Egypten mellan den onde och den gode. Samtidigt är dessa ganska dåliga symboler för det som sker.
vad som gjort utvecklingen möjlig är faktiskt öppenhet. Något som vi skulle kunna beskriva som smygande öppenhet. Den är svår att sätta stopp för. Upproret i Egypten är en konsekvens av att människor kunnat använda mobiltelefoner och internet. På så sätt har man kunnat dokumentera övergrepp och driva med regeringen. Bloggare och aktivister på internet har spelat en stor roll här. Denna öppenhet har gjort att allt bredare lager av människor har kunnat skapa sig en egen uppfattning. Efter det som skedde i Tunisien ville man manifestera. Det blev något mer. Vad protesterna kommer att sluta med är svårt att säga mer exakt.
Egypten har i vart fall blivit mera kritiskt granskat än tidigare och dess styre börjar skildras mera allsidigt. Det är bra. Samtidigt finns det anledning att än mer granska EUs och USAs långvariga stöd till denna regim.
Att som Egyptens regering nu gör söka stoppa internet och stänga ned mobiltelefonnätet har bara en temporär effekt. Det vi ser är slutet på eran Mubarak. I dag går det inte längre att stoppa den fria informationsflödet. Det kan till och med som Carl Bildt menar "vara farligt". Vilket styre som väntar är däremot oklart.
Bloggen känner respekt för flertalets vilja att styra sig själv enligt demokratiska principer men är samtidigt orolig för vart samhällsutvecklingen tar vägen i Egypten. Det är ingalunda självklart att utvecklingen på lite längre sikt blir positiv. Vi får verkligen hoppas att de konstruktiva krafter kommer att vara de tongivande.
Trots alla tvivel: Vi måste i varje läge respektera alla folks självbestämmanderätt.
1 kommentar:
Vem av dom vågar "äta en rälig groda"?
Skicka en kommentar