USAs skuldklocka

USAs skuldkris

USAs lagstiftande politiker leker med elden. Man agerar som om man vore helt fri. I verkligheten är USA starkt beroende av att kunna finansiera den statliga verksamheten genom lån. Den överlägset största långivaren är Kina, länk. Man är beroende av omvärlden på ett sätt som man inte varit tidigare i historien.

Egentligen sönderfaller problemet i två delkomponenter. Den första är om omvärlden har förtroende för valutan, dollar. Den andra är om omvärlden har förtroende för USA som nation och betalare.

Kina har placerat tillgångar på i storleksordningen 2.000 miljarder dollar. Hälften är i amerikanska statspapper. Som jämförelse kan nämnas att Japan har placerat cirka 900 miljarder dollar i amerikanska statspapper. Totalt kan länderna i Asien ha investerat 3.000 miljarder dollar i amerikanska statsobligationer.

För att kunna driva nationen USA vidare krävs att någon betalar, dvs att någon är beredd att köpa amerikanska statspapper. Till viss del kan man finansiera sina behov genom att helt enkelt trycka upp nya sedlar. Naturligtvis skapar en för stor sedelmängd ett inflationstryck.

I det korta perspektivet behöver USA höja sitt skuldtak med i storleksordningen 2.700 miljarder dollar. En av stridsfrågorna är när denna "överbryggningskredit" ska återbetalas. Enligt republikanerna ska detta ske senast 2012 medan demokraterna menar att det kan vänta till 2013.

Nästa vecka planerar USA att låna upp 87 miljarder dollar i nya lån. Totalt under augusti planerar man att ge ut nya statsobligationer för 500 miljarder dollar.

Hur allvarligt läget är om skuldtaket är inte är höjt till den 2 augusti är oklart. Sannolikt klarar USA att betala sina räkningar några dagar efter den 2 augusti, länk.

En av de viktigaste förklaringarna till att förhandlingarna drar ut på tiden verkar vara att en del konservativa inte tror att USA verkligen inte kan betala om skuldtaket inte höjs, länk.

Rent ideologiskt gäller frågan om USA ska höja skatterna eller ej. Tillbakadragandet av USAs trupper i Afghanistan och Irak blir allt mer en ekonomisk fråga.

Just nu är USA i full fart mot att devalvera sitt förtroende som låntagare och riskerar att bli nedgraderat av ratinginstituten. Det ger stora negativa globala effekter.

Tyvärr är det inte bara en fråga om skuldtak. Det blir allt klarare att även USA måste börja lösa sina stora strukturella ekonomiska problem, både lagstiftningsmässigt och funtionssättet federalt och i delstaterna.

Länkar: e24.se, DN, Johan Ingerö, SvD

Efter terrorattacken i Oslo: Reflektioner kan vara både väl underbyggda och bara vara strunt

Nu vaknar debattörer som vill hitta syndabockar till terrordådet i Norge. En av dem som släppts fram i SvD, länk är en professor i socialantropologi vid Oslo Universitet vid namn Thomas Hylland Eriksson. Hans tes är att: "gettoiseringen av nätet och uppkomsten av smala subkulturer med begränsad kontakt utåt, ett recept på fragmentisering och tunnelsyn. Kort sagt ett hot mot den nationella gemenskapen."

I rubriken till artikeln talas det om att internet filtrerar fram hat.

Man kan inte annat än undra hur människor som verkar göra anspråk på bildning resonerar när man läser denna debattartikel.

Internet är varken ont eller gott till sin natur. Däremot är de människor som använder internet olika. De har olika avsikter, intressen och behov. På samma sätt förhåller det sig med posten. Den är varken ond eller god. Vad den skapar har enbart att göra med olika användares avsikter, intressen och behov. Internet däermot har skapat mycket mer av pluralism än någon annan företeelse i modern tid.

Det som möjligtvis är internets problem och även största tillgång är hur lätt det är att sprida ett budskap. Terroristen Anders Breivik använde sig av denna för/nackdel när han förmedlade sina budskap. Samtidigt har ett närmast oändligt antal människor skärskådat hans idéer. Genom att ge offentlighet har han blivit granskad och faktiskt i många avseende avslöjad.

Den som velat isolera sig har alltid haft goda möjligheter till detta. Så har det varit genom årtusenden.

Internet har faktiskt gjort det svårare att isolera sig. De sociala medierna har bidragit till detta.

Enstöringarna har var sig blivit fler eller mera isolerade genom internet. Var och en som har besökt stränga medeltida kloster kan vittna om detta, bara som ett exemple

Att agera och diskutera utifrån okunnighet är alltid problematiskt. Det gäller såväl om man heter Anders Breivik eller är professor i socialantropologi. Skillnaden är att man vanligen ställer högre krav på den senare.

Att slå vakt om det fria internet är att slå vakt om det öppna samhället!

Länkar: DN, Svensson, HAX, Svt debatt, tokmoderaten, opassande

Värmdö bäst på något!

Hänt i Värmdö

Värmdöleaks, länk publicerar siffror som visar att Värmdö kommun är löneledande när det gäller kommundirektörer i kategorin kommuner i storleken 30-50.000 innevånare i Stockholm län.

Sedan kan man diskutera om detta är bra eller dåligt.

Bloggen lutar åt det senare.

Terrorattentatet i Norge: Var är källkritiken?

Man tar sig för pannan när media refererar vad terroristen i Norge sagt eller skrivit, ibland.

Ett exempel: SvD skriver i en artikel att attentaten kostat 240.000 euro, länk. Artikeln ger verkligen bilden av att det är kostnaden för attentaten är så hög, dvs cirka 2,2 miljoner svenska kronor. I sig en stor summa. Det är ämnat att väcka en viss beundran för terroristen.

Det hade varit klädsamt om SvD och andra medier använt sig av källkritik. Är 2,2 miljoner en rimlig summa för attentatet? Sannolikt är detta en grov överdrift. Kostnaden för attentatet är säkert en bråkdel. Varför låter man inte en expert räkna på kostnaderna och ställa dessa i relation till Breiviks uppgifter. Det finns naturligtvis fler uppgifter från Breivik som borde granskas.

I en situation som denna är det viktigt att media inte blir en terrorists megafoner. Källkritik borde var än mer väsentlig när det gäller terrorister. I verkligheten ser den ut att ha försvunnit.

Det är illa för demokratin.

Länkar gammelmedia: SvD, DN, Expressen

Länkar bloggar: Maria Abrahamsson, HAX, Carl Bildt

Terrorattacken: En annan sorts manifest

En ny vecka tar sin form och början. En tyngre vecka.

Den förra veckan gav ett brutalt uppvaknande om fördomarna i vårt samhälle.

Veckan skapade en brutal och klar bild av meningslösa handlingar. Det blev en vecka som berövade ännu ett land en sorts oskuld.

Sorgen, förtvivlan och medkänslan med de som har det ännu värre har sin självklara plats denna vecka.

Samtidigt börjar det bli dags att rannsaka våra samhälleliga stereotyper och titta på de sunda och dynamiska förhållningssätten.

Terroristen är någon som är född utomlands och har en annan religion än oss andra.

-Det visar sig inte stämma. Han eller hon kan vara precis som vi. Avsaknaden av vilja att förändra genom processer ger ideer om uppmärksamhet genom extrema handlingar.

Terrorister är en särskild sorts människor som kan kartläggas via integritetskränkande system på internet.

-Det visar sig inte stämma.

Den viktigaste informationen visar sig gång efter gång finnas i öppna källor. Samhället blir inte säkrare av integritetskränkande system för övervakning. Kanske motverkar dessa helt sitt syfte. Sist och slutligen finns det ingen speciell sorts människa, homo terrorismus. De är vanliga människor som tappat känslan för var gränserna går.

Politik är inget som jag behöver engagera mig i.

-Det visar sig inte stämma. Den goda demokratin förutsätter att alla är beredda att engagera sig. Brist på engagemang och distans att ta personligt ansvar äventyrar det politiska systemet. Många välsituerade människors brist på engagemang är ett stort hot mot demokratins överlevnad och kvalitet. Fler engagerade för samhällsutvecklingen är demokratins bästa skydd.

Däremot kräver förvirrade idéer kräver friska motbilder. Det ställer krav på att fler engagerar sig och skapar dessa motbilder. Det gäller på alla nivåer i samhället. Från det lilla sammanhanget till det globala.

I mångt och mycket fångade Norges statsminister framgångsvägen genom att tala om motmedlet mot vad som skett är: mera öppenhet och mera demokrati.

Det får personliga konsekvenser för var och en av samhällets medborgare, dvs Du och jag.

Är vi beredda att ta det ansvaret?

Då blir meningsfullheten mindre i sitt omfång.

Länkar gammelmedia: GP, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet

Länkar bloggar: Tokmoderaten, Johan Westerholm, Magnus Andersson, Mina moderata karameller, HAX, Ulf Bjereld

Terroristens budskap måste fördömmas och inte bagatelliseras

Det är lätt att säga att det som har skett i Norge är gjort av en sjuk man. Då bagatelliserar man ansvaret för den som utfört handlingen och man banaliserar den förfärliga gärningen. Det som gjort det är fullt ansvarig för vad han gjort.

Därför publicerar bloggen hans manifest på youtube. Det är inte värt att bagatellisera. I stället är det värt att ta på allvar och ta ställning mot. Tankarna bakom detta dokument ska fördömmas.

Jens Stoltenbergs minnestal över offren för terrorattentatet

Nästa parti till ledarbyte

Centern byter partiledare som andra parti efter valet. Det lär bli fler, säkert två till och förmodligen tre innan nästa riksdagsval.

Först ut var socialdemokraterna. Där använde man sig av en helt sluten process. Det var i princip bara valberedningen själv som hade insyn i vad som skedde. På utsidan fanns alla andra, medlemmar, sympatisörer och press m. fl.

Nu påbörjar centern sin process, länk. Tre kandidater ställs upp på linje, länk. Därefter blir det en helt öppen process. Det känns modernt, öppet och demokratiskt. Två kvinnor och en man förs fram.

Det mesta talar för att den nya ledaren för centern blir Annie Johansson, länk även om Anders W Jonsson och Anna-Karin Hatt inte ska räknas ut i förväg.

Centerns väg för att överleva och utvecklas måste vara att värna sin borgerliga profil, men att skapa en frihetlig och liberal särprägel. Vinglande åt vänster kommer omisskännligen att bestraffas av väljarna.

Offentlighetsprincipen hotad av EU

En som inte sover trots semestertiderna är bloggaren Henrik Alexandersson. Han uppmärksammar en artikel i tidningen journalisten som berättar om att EU försöker avskaffa den svenska offentlighetsprincipen bakvägen, länk.

Citat som skrämmer lyder så här. "Säkerhetsregler för klassificerade handlingar i EU ska också gälla för svenska myndigheter. Uppgifter som klassats att vara till "endast ringa men" för EU ska inte lämnas ut. Det har regeringen gått med på. Riksdagen får kanske ta ställning."

Slösa slår till igen

Hänt i Värmdö

Den tidigare före detta fackföreningsmannen och ministern med mera, Björn Rosengren bestämde sig under sin tid som ordförande för SKTF, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund att de offentliganställda skulle bli löneledande. För honom personligen var säkert idén god. Det skapade en bild av en drivande fackföreningsman, en som verkligen kämpade för medlemmarna.

Vad händer om en kommun som arbetsgivare försöker göra samma sak med en grupp anställda?

Bloggen är inte säker på att resultatet blir lysande.

Rosengren, i sin roll som arbetsgivare har däremot inte verkat för att bli löneledande.

Nu verkar det som om Värmdö kommun har anammat Björn Rosengrens slogan som fackordförande. Chefslönerna ska upp och det rejält. Man ska bli löneledande.

16% löneökning för toppcheferna förkunnar Nacka Värmdö Posten, länk!

Många av ökningarna har att göra med nyrekryteringar. Man har höjt nivåerna och det rejält. I en kommun som har stora ekonomiska problem och dessutom betydande kvalitetsproblem blir dessa höjningar ett problem. När de som utför service får 2% extra och cheferna 16% extra skapar det slitningar. Löneökningarna kostar medborgarna cirka 1,4 miljoner om året.

Hjältarna i en kommun måste alltid vara första linjens medarbetare, de som utför servicen. Det bli svårt att förstå med den här typen av prioriteringar.

Man kunde valt en modell med att knyta chefslönerna till resultat. Det hade varit bättre.

Det är bekymmersamt är att politikerna har avsagt sig mycket av ansvaret för att markera vad som är acceptabelt. Den här typen av frågor är olyckligtvis delegerade till kommundirektören ensam. Det blir ett sätt att smita från ansvar.

Bloggen befarar nu att lönerna för den ledande hel- och deltidsarvoderade politikerna också kommer att justeras upp.

Man undrar när medborgarna kommer att revoltera?

Bloggen tror att nästa val kan ge många intressanta svar.

Skandalernas mästare har själv blivit den största skandalen

Rupert Murdoch har under de senaste 20 åren varit den obestritt största mediemogulen i världen. Han har effektiviserat tidningsbranschen genom att införa effektiv teknik. Han såg också tidigt möjligheterna med tv. Denne, från början australier som av legala skäl var tvungen att bli amerikansk medborgare. Under 1980-talet var det nämligen inte möjligt för utlänningar att äga amerikanska tv-stationer.

Samtidigt har en del av hans metoder kritiserats. Den nära kopplingen till framförallt den engelska politiken har rest frågetecken. Han och hans tidningar stödde Margareth Thatcher och sedan Tony Blair. På senare tid har han stött de konservativa. Frågan har ställts av allt fler:

-Vem granskar granskaren?

I Storbritannien fanns det fram till 1991 en stor konkurrent i Robert Maxwell. En invandrad tjeck som blev engelsman. Under kriget fick han sitt namn av sin dåvarande arbetsgivare MI6. Ganska snart byggde Maxwell upp en tidningskoncern som framstod som en stark konkurrent till Murdoch. Tidningsnamn som Mirror och förlagshus fanns i gruppen. I samband med den ekonomiska krisen i början på 1990 talet fick Maxwell problem. Han dog under mycket oklara omständigheter på sin lustjakt. Efter det upptäcktes bedrägerier och gruppen gick i konkurs. Kvar som stark medieägare i Storbritannien fanns Murdoch i ensamt majestät.

News of the World har framställts som ett av den värsta exemplen på tabloidpress. Man har sällan skytt några medel i jakt på löpsedelsrubriker. Hur långt man var beredd att gå framgick för något år sedan. Då dömdes en journalist på News of the World för att ha hackat sig in på en telefonsvarare hos en celebritet. Då slutade undersökningarna vid just journalisten.

Det skulle visa sig att tusentals blivit hackade och avlyssnade bara i Storbritannien.

Hur det ser ut i resten av världen vet vi ännu inte.

Nu är frågan vad visste den högsta ledningen och vad visste familjen Murdoch, länk, länk, länk ?

Undersökningar på båda sidor om atlanten lär ge svar på den frågan.

Paradoxalt nog kan problemen i Storbritannien bli närmast en välsignelse, rent ekonomiskt för Murdoch. Han "tvingas" lämna papperstidningsmarknaden där och möjligen i USA. Samtidigt kan hans företagsgrupp växa på de elektroniska marknaderna och inom traditionell tv. Under normala betingelser hade Murdoch aldrig kunnat lämna papperstidningarna utan många besvärande frågor. Nu lär man få rimligt betalt och fokusera på de expansiva delarna av mediemarknaden. Ett ödets ironi.

Mycket talar för att Murdoch rider ut även denna kris, men med ett smalare marknadsfokus. Det som var tänkt som en bestraffning av honom kommer sannolikt att i historiens ljus se ut som en belöning.

Fortfarande finns dock många frågor kvar att besvara.

Fotnot: Bilden till vänster föreställer Robert Maxwell och den till höger Rupert Murdoch.

Exit Högfors

Så har Högfors snart gjort sitt i politikens centrum. Maud Olofsson ska ha all heder av att hon placerade centern på sin naturliga plats i borgerligheten. Däremot kunde hon mycket tydligare markera och driva centerfrågor i regeringen. Hon bär ett inte obetydligt ansvar för att centern kravlar runt 4-procentspärren.

Samtidigt gör partiet ganska mycket för att ytterligare försämra opinionssiffrorna. Man börjar diskutera om partiet ska ingå i alliansen eller ej. Det borgerliga hemvistet borde vara en självklarhet. Samtidigt måste man bli tuffare och mera framgångsrik i att nå framgång. I fråga efter fråga har man kompromissat bort sig. Det straffar väljarna.

Hade man till exempel skött korten rätt i FRA frågan hade aldrig piratpartiet skapats. Vi talar om mellan 1-2,5% av väljarkåren.

Den blivande partiledaren Annie Johansson har förutsättningar att lyckas bättre i väljaropinionen än Maud Olofsson. Samtidigt måste hon hålla rent mot vänster i partiet. ÅsaNissemarxisterna får inte vädra morgonluft. Då är partiet definitivt dött.

Tveksamheterna kring centern tillhörigheter öppnar möjligheterna för miljöpartiet och för statsministern. Genom centerns velande kan miljöpartiet vara på väg in i regeringen. För statsministern öppnar det möjligheter. Från minoritet till majoritet. Vad som nu krävs är kanske lite tid.

Lite Almedalen

Almedalsveckan har hunnit till upploppet. Som vanligt är det en större vecka, mätt i antal seminarier än förra året.

Man undrar när konceptet faller ihop under sin egen tyngd. Samtidigt förskjuts fokus.

Från att politiken har blivit centrum är det allt mer näringslivet och intresseorganisationerna som tagit över. Partipolitiken har blivit garnityret i tårtan. Bra eller dåligt kan man fråga sig?

Allt fler företagsledare som bloggen talat med menar att "man borde vara där" eller att "i år åker jag verkligen dit". Om inte annat visar detta att opinionsbildning är en framgångsfaktor för allt fler företag. Almedalen som åsikternas Kiviks marknad behövs kanske mer för näringslivet och organisationerna är för partierna. Speciellt tydligt är detta ett mellanvalsår.

Media försöker skapa egna temata. Det kan vara allt från opinionsundersökningar om Ohlys popularitet ,till att damma frågan om vad en före detta minister gjorde på nätet, till att berätta om bakgrunden till Maud Olofssons avgång eller om vilka partier som ska vara med i Allianssamarbetet.

Partiledartalen drar kanske inte ned de stora applådåskorna i år.

Ämnena som tas upp är förvånansvärt centrala för Sveriges överlevnad. Inte minst frågan om hur lång tid av vårt liv vi ska arbeta. Här gjorde statsministern en stor insats. Han höjde sig över den politiska populismen och talade klarspråk. Det saknar man hos sådana som Lars Ohly.

Ekvationen ser samhällsekonomiskt besvärligt ut. In i arbetslivet mellan 20-25 års ålder. Ut vid mellan 60-65 års ålder. Det är mellan 35-45 år av bidrag till det gemensamma som avlönad. Samtidigt ökar medellivslängden. Nu är medellivslängden 83 år för kvinnor och 78,9 år för män. Om femtio år väntas medellivslängden vara 87 respektive 85 år.

Av dem som föddes 2000 eller senare kommer hälften att överleva sin 100 års-dag.

I värsta fall är man arbetsaktiv bara 42% av livet. Det säger sig själv att det inte fungerar. I varje fall inte om samhället ska ha det huvudsakliga försörjningsansvaret under den tid som följer efter pensioneringen. Det kan inga skattehöjningar i världen råda bot på. I det perspektivet blir faktiskt jobbskatteavdragen ännu viktigare.

Samtidigt ser vi att Sverige är åldersdiskriminerande eller kanske glorifierande av ungdomen på de äldres bekostnad. Senioritet uppskattas inte till sitt rätta värde. Här krävs en attitydförändring.

Näringslivet bör föregå med gott exempel och avskaffa regeln om att styrelseledamöter i börsbolag ska avgå vid 70 års ålder. Man bör uppmuntra styrelseledamöter att sitta så länge de har något att bidra med. Det kan vara till både 85 och 90-års ålder. För att inte tala om facket som borde bidra till en attitydförändring.

Den allmänna pensionsåldern bör anpassas till de fysiska förutsättningarna i arbetet. Generellt talar vi om en pensionsålder som kanske kommer att ligga på 70 år och med lagfäst möjlighet för den anställde att jobba upp till 10 år till, givet hälsoprövning. Samhället behöver medborgare som är beredda att bidra längre tid. Det borde vara ett rimligt krav att medborgarna om de vill dra nytta av de allmänna systemen i snitt arbetar 50% av livet. Att detta dessutom skulle skapa mening för många äldre är en mycket välkommen bieffekt.

Andra bloggar: HAX, Mina moderata karameller, Johan Westerholm