Ökad psykisk ohälsa ger flest sjukskrivningar

Psykisk ohälsa är inte bara en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i dag.
Det är den vanligaste orsaken till sjukskrivning, länk, länk.
Under en tioårsperiod har psykisk hälsa gått från att vara orsaken i 29% av fallen till att vara det i 37% av fallen.  Att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning är inget nytt.

Det berättar om arbetslivet och dess villkor. Kvinnorna på arbetsmarknaden och de något yngre löper bland de största riskerna att drabbas.

Sjukvården däremot har däremot ett fokus på somatiska kroppsliga sjukdomstillstånd.
Inom den kroppsliga sjukvården är det oftast enkelt och ändamålsenligt att göra skillnad mellan sjuk och frisk.
När det gäller psykisk hälsa däremot är denna uppdelning av lågt värde. I stället är det bättre att som vi talar om en linje med två poler, en frisk pol och en sjuk pol.  Ett sätt att mäta detta är KASAM, länk. På denna linje kan man mäta förändringar mot att bli mera frisk och att bli mera ofrisk. Idén kring detta synsätt utvecklades av läkaren och professorn Aaron Antonovsky, länk. Det är också viktigt att det objektiva tillståndet vid psykisk ohälsa, vilket i sig är mycket svårt att mäta är bara en faktor. En annan är upplevelsen hos den drabbade av ohälsan.

Att regeringens partier nu funderar på att öka insatserna i företagshälsovården är bra. Samtidigt bör utgångspunkterna vara de riktiga. Några nyckelord här är att öka kunskapen om vad som främjar hälsa i näringslivet. Hittills vet vi allt för lite. Undvika att se psykisk ohälsa binärt. Variation i psykisk hälsa varierar över tid och sammanhang.

Det ligger en fara i att fokusera på det sjuka och befästa ett antingen eller tänkande.
Här skulle Alliansregeringen inte bara kunna tillföra medel utan en viktig syn på psykisk hälsa och ohälsa. Den skulle i sig vara hälsobringande, inte minst i näringslivet.

Omsorgen om äldre måste utgå från det friska

Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm gör självkritik i en brännpunktsartikel i dagens Svenska Dagbladet. Hans skriver att de äldsta i vårt samhälle får i snitt 10 (tio) läkemedel om dagen. En fjärdedel av de äldre sväljer direkt olämpliga mediciner. De mänskliga lidandet ökas därigenom av vården i stället för tvärt om. Dagens Nyheter väckte förtjänstfullt debatten häromdagen. Som jag kommenterade i en tidigare blogpost är felmedicineringen "Vår tids ättestupa".

Som Holm säger i avslutningen av sin artikel så är det här inte bara en fråga för sjukvårdens experter. Det är en prioriteringsfråga i samhället. Hur ska de äldre leva i vårt samhälle. Vilken livskvalitet är de värda? 

När politikerna kommer in och beslutar gör man det oftast från ett sjukvårdsperspektiv. Attityden är att antingen är man frisk eller också är man sjuk. Stämmer det?

En viktig riktning inom hälsovetenskapen är salutogenesen, läran om det friska. Dess uppgift är att samla kunskap om de faktorer som håller oss friska. Forskningsområdet är litet. Ännu mindre än den forskning som sker om effektiv läkemedelsbehandling av äldre. 

Jag tror att vi måste lära oss mycket mer om vad som skapar hälsa hos äldre. Perspektivet måste ändras från antingen sjuk eller frisk, till att se begreppen frisk och sjuk på en en ändlig linje. Där går den ena riktningen mot mera frisk och den andra mot mera sjuk. En som beskriver det här förhållningssättet är salutogenesens upphovsman, den Amerikanske socialmedicinaren, Aaron Antonovsky. 

Samhällets uppgift och allas vår uppgift som har äldre i vår närhet är att bidra till att de äldre kan röra sig i riktningen mot mera frisk. 

Debatten om hur de äldre mår måste ha sin utgångspunkt i det friska och inte som idag i det sjuka. Men då måste vi satsa mer på att få kunskap om vad som ökar hälsan. Det vet vi allt för lite om.