Alf Svensson: Snille och dumhet på samma gång

Sällan har ett uttalande av en politiker varit så kraftigt korkat och snillrikt på samma gång, länk, länk, länk, länk, länk. När Alf Svensson talar om att erfarenheten måste återta sin plats i samhället är det korrekt.

Att angripa Annie Lööfs kommande partiledarskap är det både otroligt dumt och begåvat. För att det ska bli genialt också krävs det att Svensson är beredd att ta konsekvenserna av sitt uttalande.

Centern kommer helt säkert att upplevas som modernt och ungt under Annie Lööfs ledarskap. Partiet kommer att bli mera profilerat och ta strid i ett antal frågor. Man kommer att kliva fram från sin allt mer sovande position. Sannolikt kommer arbetsrätten att angripas från ett ex(in)kluderings- och ungdomsperspektiv. Man kommer också att driva frågor om platt skatt, länk. Det är bra att man gör det. Mycket talar för att centern med marginal kommer att klara 4% spärren.

För kristdemokraterna ser det ut på ett helt annat sätt. Man har en relativt ung partiledare, 52 år. På många sätt ger han inte ett intryck av att ha erfarenhet, viss charm kan han utveckla ibland. Det skapar problem.

Hans försök att tala till verklighetens folk var ett sätt att fånga upp andra strömningar i samhället. En del grumliga, en del tydliga genom att skapa motsättningar, som till exempel mellan folket i Bankeryd, där han själv bor och Stockholmarna. Försöket föll platt till marken, men visar ändå på insikt. Även kristdemokraterna måste ha mer tydliga fokusgrupper.

Vad Alf Svensson nu försöker är att göra kristdemokraterna till alla 65+ares parti. Den största folkgruppen i Sverige. Kristdemokraterna, de äldres parti står mot centerns, de yngres parti. KD talar om sänkta skatter för pensionärer. De äldre borde vara kristdemokraternas tydliga väljargrupp. Dessutom finns det många som säkert skulle attraheras av just Alf Svensson som partiledare för detta de äldres parti, kristdemokraterna. Exit Hägglund och entré Svensson skulle ha potential att göra kd till det näst största borgerliga partiet.

Om detta låg bakom utspelet från Svensson var det riktigt begåvat, i annat fall bli det nog ganska fel.

Omsorgen om äldre måste utgå från det friska

Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm gör självkritik i en brännpunktsartikel i dagens Svenska Dagbladet. Hans skriver att de äldsta i vårt samhälle får i snitt 10 (tio) läkemedel om dagen. En fjärdedel av de äldre sväljer direkt olämpliga mediciner. De mänskliga lidandet ökas därigenom av vården i stället för tvärt om. Dagens Nyheter väckte förtjänstfullt debatten häromdagen. Som jag kommenterade i en tidigare blogpost är felmedicineringen "Vår tids ättestupa".

Som Holm säger i avslutningen av sin artikel så är det här inte bara en fråga för sjukvårdens experter. Det är en prioriteringsfråga i samhället. Hur ska de äldre leva i vårt samhälle. Vilken livskvalitet är de värda? 

När politikerna kommer in och beslutar gör man det oftast från ett sjukvårdsperspektiv. Attityden är att antingen är man frisk eller också är man sjuk. Stämmer det?

En viktig riktning inom hälsovetenskapen är salutogenesen, läran om det friska. Dess uppgift är att samla kunskap om de faktorer som håller oss friska. Forskningsområdet är litet. Ännu mindre än den forskning som sker om effektiv läkemedelsbehandling av äldre. 

Jag tror att vi måste lära oss mycket mer om vad som skapar hälsa hos äldre. Perspektivet måste ändras från antingen sjuk eller frisk, till att se begreppen frisk och sjuk på en en ändlig linje. Där går den ena riktningen mot mera frisk och den andra mot mera sjuk. En som beskriver det här förhållningssättet är salutogenesens upphovsman, den Amerikanske socialmedicinaren, Aaron Antonovsky. 

Samhällets uppgift och allas vår uppgift som har äldre i vår närhet är att bidra till att de äldre kan röra sig i riktningen mot mera frisk. 

Debatten om hur de äldre mår måste ha sin utgångspunkt i det friska och inte som idag i det sjuka. Men då måste vi satsa mer på att få kunskap om vad som ökar hälsan. Det vet vi allt för lite om.

Det anemiska facket

SKTF (Sveriges kommunaltjänstemannaförbund) har haft förbundsmöte i Göteborg i helgen. Förbundet har enligt egna uppgifter 127.000 "aktiva" medlemmar. Till detta kommer 31.000 pensionärsmedlemmar. 

Totalt säger man sig ha 156.000 medlemmar. Det innebär att pensionärerna utgör 19,8% av medlemmarna.

Under rubriken SKTFs demokratiska organisation på hemsidan beskriver man strukturen. 

Man glömmer att man är den mobbande och diskriminerande organisationen. Om du är över 68 år får du inte engagera dig i SKTF. Du får inte vara en av de 127.000 som organisationen själv kallar aktiva. Du är portad. Du får inte inneha något förtroendeuppdrag i en avdelning. Varför? Lite svävande svarar man att efter ett år har man förlorat kontakten med vad som sker fackligt.

Så som det är i dag kan inte SKTF kalla sig en demokratisk organisation.

Om min mor som är 73 skulle söka medlemskap. Skulle hon (om hon beviljas medlemskap) få betala. Facket kan möjligen förhandla om hennes lön. Hon får däremot inget inflytande. Hon får inte engagera sig för påverka vad SKTF ska tycka i olika frågor.

Detta system hör inte hemma i en organisation som kallar sig demokratisk. Det vilar en skammens rodnad över dem som diskriminerar på det sättet.

En annan sak är att det är obegåvat. På förbundsmötet i Göteborg, som refereras av Göteborgsposten som talar man om att medlemstillströmning beror på ungdomar. Vad förbundet glömmer då är att antalet äldre ökar kraftigt. Antalet äldre som arbetar i någon form efter 67 blir allt större. Förmodligen ligger den stora tillväxten för fackförbund som SKTF här, men det har man inte upptäckt. Om man inte snabbt fångar in denna grupp så gör någon annan det. SKTF representerar en organisation som inte har kontroll på omvärldsförändringarna utan som gör som tidigare. Skillnaden är att man gör samma sak med dubbel kraft. 

Det är sällan ett framgångskoncept.

Förbundets ordförande Eva Nordmark är aktiv socialdemokrat. Är SKTFs behandling av äldre i linje med socialdemokraternas värderingar ska man kommunicera det. Då kommer hela den politiska kartan att ritas om. Under många år var fackets varböld kollektivanslutningen. Det förekom inte i SKTF. Denna diskriminering är fackets nya varböld.

När SKTF söker nytt blod är det inte bara unga blodgivare som behövs. Involvera de nästan 20% som inte får vara med att engagera så blir det nog blodtillförsel.

Gammal och klok

Hur ska vi kunna ta tillvara alla i politiken och framförallt de äldre?

Per Schlingmann slår ett slag för de äldre i politiken i dagens Expressen.

Det är helt riktigt som moderaternas partisekreterare säger. Det behövs fler äldre i politiken.

Det Schlingmann missar är distinktionen mellan gammal och äldre. Han talar om de gamla, men menar nog de äldre. 

I dag är medellivslängden för den som överlever födseln 78,94 år för män och 82,99 år för kvinnor. Överlever man sin 50 årsdag är blir man genomsnittligt  80,70 år om personen är en man och 84,14 år om  personen är kvinna. Lever man så länge som till 65 årsdagen lever mannen i genomsnitt 82,84 år och kvinnan i genomsnitt 85,67 år. Allt om vi får tro Statistiska Centralbyrån.  De gamla är väl i dag om vi ska vara språkligt korrekta de från cirka 80 år och uppåt.

Nu tror jag Schlingmann med gamla menar människor från 60-65 år och uppåt. Jag tror att 

65+ arna måste känna sig välkomna i samhället och samhällsdebatten. Annars riskerar vi att de bildar egna partier och med sin stora numerär kan de få ett mycket stort inflytande, vilket i sig inte är fel. Problemet är om gammal ställs mot ung i politiken.

En annan risk med äldre som inte upplever mening och välkomnande i samhället är att det skapas pensionärsligister. Exempel på detta kan vara grupper av äldre som sätter käppar i hjulet för samhällsapparaten. Där kan man tänka sig allt från grupper av äldre som överklagar politiska beslut till ligistgäng i ordets mer bostavliga betydelse. 

Att ta tillvara de äldre för att de har något att bidra med i samhället är en faktor. En annan är att de äldre måste få plats i samhällsdebatten och politiken för sin egen skull. Långsiktigt tror jag att de äldre kommer att få allt större politisk påverkanskraft och plats i de politiska församlingarna. De som långsiktigt har en sämre prognos är de yngre eftersom de blir en allt mindre grupp.

Politiken är ett av områdena där de äldre behövs. De behövs inom alla områden. En typ av organisationer som på sina håll diskriminerar de äldre är facken. 

En del fackliga organisationer, som Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund låter dem inte få ha förtroendeuppdrag efter 67 år fyllda. Däremot får dessa medlemmar gärna betala, men något inflytande får de inte. Åldersdiskriminering är något som vi måste diskutera mer och brännmärka när det sker.

Det är bra att Per Schlingmann tar upp hur äldre behandlas i politiken

Skärpning SKTF

Att facket brottas med sjunkande medlemstal är ett välkänt faktum som vi har tagit upp tidigare.

Jag läser att ett av förbunden SKTF (Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund) ska ha förbundsmöte i början av september i år. När jag går igenom handlingar och gör lite förfrågningar till förbundet får jag några intressanta informationer.

Man får inte vara aktiv längre än ett år efter man fyllt 67 år. Det innebär att man betalar en avgift till en organisation som ska tillvarata ens intressen, men själv har man förlorat sin möjlighet till inflytande eftersom man har en viss ålder och bara därför. 

Den första invändningen är att man på SKFT inte är smart. Allt fler över 67 år kommer att arbeta, i formella anställningar och under andra former. Vi kommer att se en utveckling med människor som jobbar en bra bit över 70 år och de kommer att vara viktiga för samhället. Vi vet ju att de äldre blir fler och fler och friskare och friskare. Dessa människor måste kunna påverkar sitt fack. Dessa människor kommer att hitta ett fack som ger dem rättigheter. 

En annan invändning är att det är åldersdiskriminering.

Fokus verkar ligga på unga och akademiskt utbildade. Man får tanken att förbundsledningen är rädd att dessa ska skrämmas bort av de äldre. Jag tror inte det.  Jag tror att det ser ut precis tvärt om.

Fackliga organisationer som kritiserar arbetsgivare för allehanda former av diskriminering måste först sopa rent framför egen dörr. En facklig organisation måste för att vara trovärdig vara demokratisk. Det innebär att alla medlemmar oavsett ålder kan påverka och vara valbara till förtroendeuppdrag.