Dagen Nyheter fel ute om trängselskatten

Dagens Nyheter förkunnar att 1,5 miljarder är borta i en rubrik i dag, länk.

Det stämmer naturligtvis inte.

Däremot stämmer det att regeringen har varit dålig på att förmedla utfallet av trängselskatterna. Det borde ha kunnat skötas bättre. Det krävs transparens vad gäller skatteeffektiviteten och speciellt när det gäller en skatt som trängselskatten.

Här bör infrastrukturministern Åsa Torstensson skärpa sig.

Andra medier: DN,

Surt sa räven om rönnbären

En som verkar ha hamnat på "fel håll" är Fredrick Federley när han skriver om DNs så kallade "avslöjande" om FRA debatten. Vad jag tycker om DNs artikel finns dokumenterat i en bloggpost  av i dag. När Fredrick kommenterar DNs artikel om att PR byråer som stod bakom nej kampanjen mot FRA lagen så börjar jag undra.

Fredrik skriver följande i bloggposten: "Det är bra att vi får veta hur engagerade olika byråer var i detta, att det fanns stora ekonomiska intressen som drev det framåt osv." Hoppsan,  det vore intressant att veta hur han kom fram till denna djärva slutsats.

De stora ekonomiska och maktpolitiska intressena fanns med intill visshet gränsande sannolikhet på ja sidan. Vore det inte intressant få dem granskade också, Fredrick?

Andra bloggar: Rick Falkvinge,

Omsorgen om äldre måste utgå från det friska

Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm gör självkritik i en brännpunktsartikel i dagens Svenska Dagbladet. Hans skriver att de äldsta i vårt samhälle får i snitt 10 (tio) läkemedel om dagen. En fjärdedel av de äldre sväljer direkt olämpliga mediciner. De mänskliga lidandet ökas därigenom av vården i stället för tvärt om. Dagens Nyheter väckte förtjänstfullt debatten häromdagen. Som jag kommenterade i en tidigare blogpost är felmedicineringen "Vår tids ättestupa".

Som Holm säger i avslutningen av sin artikel så är det här inte bara en fråga för sjukvårdens experter. Det är en prioriteringsfråga i samhället. Hur ska de äldre leva i vårt samhälle. Vilken livskvalitet är de värda? 

När politikerna kommer in och beslutar gör man det oftast från ett sjukvårdsperspektiv. Attityden är att antingen är man frisk eller också är man sjuk. Stämmer det?

En viktig riktning inom hälsovetenskapen är salutogenesen, läran om det friska. Dess uppgift är att samla kunskap om de faktorer som håller oss friska. Forskningsområdet är litet. Ännu mindre än den forskning som sker om effektiv läkemedelsbehandling av äldre. 

Jag tror att vi måste lära oss mycket mer om vad som skapar hälsa hos äldre. Perspektivet måste ändras från antingen sjuk eller frisk, till att se begreppen frisk och sjuk på en en ändlig linje. Där går den ena riktningen mot mera frisk och den andra mot mera sjuk. En som beskriver det här förhållningssättet är salutogenesens upphovsman, den Amerikanske socialmedicinaren, Aaron Antonovsky. 

Samhällets uppgift och allas vår uppgift som har äldre i vår närhet är att bidra till att de äldre kan röra sig i riktningen mot mera frisk. 

Debatten om hur de äldre mår måste ha sin utgångspunkt i det friska och inte som idag i det sjuka. Men då måste vi satsa mer på att få kunskap om vad som ökar hälsan. Det vet vi allt för lite om.

Lejonkung får söka nya vägar

Dagens Nyheter spekulerar i dag om att Lars Lejonborg försvinner ur regeringen i oktober. Dagens skola talar om maktkamp. Expressen skriver också om Leijonborg i dag

Rockaden man beskriver verkar högst sannolik. 

Jag tror inte man kan tala om maktkamp. Det är enklare än så. Att sitta som folkpartiledare är att sitta i en katapultstol. Utlösningsmekanismen är mycket känslig. Nyss var det Lejonborgs tur. Taburetten i regeringen hörde samman med partiledarposten. Den är borta så nu åker taburetten också. Gångjärnen till svängdörrarna i ordföranderummet är välsmorda. Detta är folkpartiets ledningsfilosofi i praktiken.

Näste man ut är: Björklund. Undrar om han får sitta över valet?

Obama är inte vald till president

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter hyllar Barack Obama.

Svenska Dagbladets  Martin Gelin skriver från konventet i Denver. Tonen i bloggen är mycket positiv. Han verkar vara en av dem som dragits med i Obama vågen. Den politiska analysen lyser nästan helt med sin frånvaro. Det blir mer ögonblicksbilder från ett sorts Kiviks marknad. Inte kvalificerad journalistik precis. 

Gelin tar en poäng när visar på en person som borde uppmärksammas mer, Montans guvernör Brian Schweitzer. Han talar om att lösa problem i samhället i samförstånd och ger konkreta exempel hur han har gjort. Han 

vågar också ta upp USAs energi och klimatproblematik. Förnyelsebar energi blir i hans mun något viktigt.

Mona Sahlins intellektuella prestationer på newsmill bloggen är i klass med Svenska Dagbladets. Hennes bloggrapporter är hittills ytliga och utan analys.

Dagens Nyheter rosar Obama och samtidigt väntar man på Barack Obamas stora tal. Ledarsidan på DN är något mer nyanserad. Där ser man att det kommer att bli en öppen fråga om vem som i slutändan tar hem spelet, Obama/Biden eller McCaine och hans vicepresidentkandidat.

Primärvalskampanjen födde fenomenet Obama. Egentligen var det Hillary Clintons nonchalans som gav Obama ett stort utrymme. Hon hade ett gigantiskt övertag i början av kampanjen och var dåligt fokuserad. Det är mer hennes brister än Obamas talanger som skapade valresultatet. 

Allt eftersom har Obama presenterat ett budskap som älskas i Europa men som inte riktigt får den stora acceptansen i USA. Obamas retorik är lysande, men räcker den? Han saknar ett riktigt hemvist, blir ofta opportunist och det kan straffa sig.

Valet av Joe Biden, en man med lång erfarenhet och med kontakter i världen har hyllats här i Sverige. Baksidan är att mannen har en tunga som glappar och grodorna vandrar i bland fram med hastigheten på en Tysk autobahn. Hillary Clinton som vicepresident hade sannolikt limmat ihop partiet på ett helt annat sätt.

18 miljoner väljare fick Hillary Clinton i primärvalen. Obama fick något fler röster, men inte radikalt många fler. Under konventet lyckades hon inte övertyga sina supporters att rösta på Obama direkt. Först efter att hon hade agerat valdes han med acklamation. Detta var med stor sannolikhet inget planerat arrangemang. Om det var det så var det korkat. Det visar på ett parti som ännu inte än enat och som kan få svårt att mobilisera i den hårda och smutsiga kampanj som väntar. Fördel demokraterna finns i sättet att använda internet som kan vara det som avgör valet till slut.

USA står i en utförsbacke om man inte lyckas vända utvecklingen. De stora strukturella problemen har lämnats olösta under Bushs regeringstid. Om USA ska kunna vända utvecklingen krävs mer frihandel. Där är det fördel McCaine. På energiområdet är det fördel Obama. 

Vi vet inte om någon av kandidaterna har kraften göra det Gordiska hugget vad gäller strukturfrågorna.

Utrikespolitiskt kommer ett USA under Obama att se till att de neokonservativa får packa sina saker och lämna det politiska inflytandet. Under McCaine är det mera osäkert vad som sker.

Obama är ännu så länge inte ens i närheten av att vinna presidentvalet. Det har tyvärr inte nått fram i svenska media. Vi är allt för fokuserade på ett demokratiskt liberalt parti. Moderater, centerpartister, folkpartister och socialdemokrater håller på Obama. Varför? Hans politik vet vi lite om och på de områden han har presenterat sig har det blivit förändringar under galgen.

Han har flyttat sig till den Amerikanska politiska mittfåran och den ligger lång till höger om den Svenska. USA är sedan flera decennier kristet värdekonservativt. Det är möjligt att man något försiktigt drar åt det liberala hållet, men det återstår att se.

Hittills är det fler frågor än svar i den Amerikanska presidentvalskampanjen.