torsdag 28 augusti 2008

Obama är inte vald till president

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter hyllar Barack Obama.
Svenska Dagbladets  Martin Gelin skriver från konventet i Denver. Tonen i bloggen är mycket positiv. Han verkar vara en av dem som dragits med i Obama vågen. Den politiska analysen lyser nästan helt med sin frånvaro. Det blir mer ögonblicksbilder från ett sorts Kiviks marknad. Inte kvalificerad journalistik precis. 

Gelin tar en poäng när visar på en person som borde uppmärksammas mer, Montans guvernör Brian Schweitzer. Han talar om att lösa problem i samhället i samförstånd och ger konkreta exempel hur han har gjort. Han 
vågar också ta upp USAs energi och klimatproblematik. Förnyelsebar energi blir i hans mun något viktigt.

Mona Sahlins intellektuella prestationer på newsmill bloggen är i klass med Svenska Dagbladets. Hennes bloggrapporter är hittills ytliga och utan analys.

Dagens Nyheter rosar Obama och samtidigt väntar man på Barack Obamas stora tal. Ledarsidan på DN är något mer nyanserad. Där ser man att det kommer att bli en öppen fråga om vem som i slutändan tar hem spelet, Obama/Biden eller McCaine och hans vicepresidentkandidat.

Primärvalskampanjen födde fenomenet Obama. Egentligen var det Hillary Clintons nonchalans som gav Obama ett stort utrymme. Hon hade ett gigantiskt övertag i början av kampanjen och var dåligt fokuserad. Det är mer hennes brister än Obamas talanger som skapade valresultatet. 

Allt eftersom har Obama presenterat ett budskap som älskas i Europa men som inte riktigt får den stora acceptansen i USA. Obamas retorik är lysande, men räcker den? Han saknar ett riktigt hemvist, blir ofta opportunist och det kan straffa sig.

Valet av Joe Biden, en man med lång erfarenhet och med kontakter i världen har hyllats här i Sverige. Baksidan är att mannen har en tunga som glappar och grodorna vandrar i bland fram med hastigheten på en Tysk autobahn. Hillary Clinton som vicepresident hade sannolikt limmat ihop partiet på ett helt annat sätt.

18 miljoner väljare fick Hillary Clinton i primärvalen. Obama fick något fler röster, men inte radikalt många fler. Under konventet lyckades hon inte övertyga sina supporters att rösta på Obama direkt. Först efter att hon hade agerat valdes han med acklamation. Detta var med stor sannolikhet inget planerat arrangemang. Om det var det så var det korkat. Det visar på ett parti som ännu inte än enat och som kan få svårt att mobilisera i den hårda och smutsiga kampanj som väntar. Fördel demokraterna finns i sättet att använda internet som kan vara det som avgör valet till slut.

USA står i en utförsbacke om man inte lyckas vända utvecklingen. De stora strukturella problemen har lämnats olösta under Bushs regeringstid. Om USA ska kunna vända utvecklingen krävs mer frihandel. Där är det fördel McCaine. På energiområdet är det fördel Obama. 

Vi vet inte om någon av kandidaterna har kraften göra det Gordiska hugget vad gäller strukturfrågorna.

Utrikespolitiskt kommer ett USA under Obama att se till att de neokonservativa får packa sina saker och lämna det politiska inflytandet. Under McCaine är det mera osäkert vad som sker.

Obama är ännu så länge inte ens i närheten av att vinna presidentvalet. Det har tyvärr inte nått fram i svenska media. Vi är allt för fokuserade på ett demokratiskt liberalt parti. Moderater, centerpartister, folkpartister och socialdemokrater håller på Obama. Varför? Hans politik vet vi lite om och på de områden han har presenterat sig har det blivit förändringar under galgen.

Han har flyttat sig till den Amerikanska politiska mittfåran och den ligger lång till höger om den Svenska. USA är sedan flera decennier kristet värdekonservativt. Det är möjligt att man något försiktigt drar åt det liberala hållet, men det återstår att se.

Hittills är det fler frågor än svar i den Amerikanska presidentvalskampanjen.


1 kommentar:

Jonas sa...

Det är mycket störande att media rapporterar så bristfälligt om McCains kampanj.

Förståelsen i Sverige för USA:s kanske nästa president blir då betydligt mindre. För krasst kan McCain mycket väl vinna en jordskredsseger.

Jag tror definitivt att Clintons analys är: Obama förlorar och hon är den enda rimliga kandidaten som kan ena partiet inför 2012. Hon förlorade slaget men satsar på att vinna kriget.