Valet vinns av bloggarna

Det sker en del spännande i Alliansen. 

I dag skriver  fyra partisekreterare på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om Alliansens bloggstrategi. I artikeln använder man ord som involvering, direkt kontakt, sänkt tröskel för engagemang, stimulera människor att agera på eget sätt och interaktivitet. 

Det är spännande att dessa ord lyfts fram. Det talar om att man är i takt med tiden med sitt tänkande. 

Det är bra. Tänkandet är helt riktigt. Om det inte finns en strategi för nätet och bloggosfären kommer valet att vara ohjälpligt förlorat. Nu räcker det inte bara med tänkande. Det krävs en del handlande också. Där kanske de största utmaningarna ligger.

Är man beredd att ta konsekvenserna av en bloggstrategi? 

Fler väljare kommer att rösta på person i stället för på parti. 

Listorna till riksdag, landsting och kommunfullmäktige kommer mer att bli av ett smörgåsbord. Välj och vraka. Effekten blir att väljarna fäller avgörandet om hur till exempel riksdagens sammansättning kommer att se ut och inte partierna. Det vitaliserar demokratin.

För att lyckas på nätet krävs också att fokus läggs på att stärka de medborgerliga fri och rättigheterna på nätet. I annat fall blir det mycket kraft och energi till nätet och dålig effekt. Kanske till och med en negativ effekt. Är man beredd till detta? 

Det tredje steget för alliansen måste vara att presentera en strategi för ännu mer öppenhet. Det krävs mycket mer av den varan inom partierna och i beslutsförsamlingarna. Jag har på denna sida propagerat för Political Open Source Management i flera bloggposter. Läs mer här, här och här. Den är en bra utgångspunkt.

Mina moderata karameller skriver om partisekreterarnas utspel. Andra bloggar som skriver om detta är: Jonas Morian, Claes Krantz. Andra är kritiska som till exempel Daniel Brahne och Anders Mildner.

De som är kritiska pekar på bland annat Alliansens brist på förståelse för detta nya medium. En annan invändning är att Alliansen inte är så interaktiv ännu att man kan klara att hantera oönskade frågor som dyker upp. Ett exempel på detta är FRA lagen och andra lagar om inskränkning av yttrandefriheten. Då måste flexibiliteten och lyhördheten öka.

Om man vill är det möjligt. Om man omvandlar tanke till handling går det.

Frågan är om man vågar?