Berts pappor vid skampålen?

Anders Jacobssons verk är betydligt mera kända än vad han själv är, länk. Det flesta av oss känner till böckerna om Sune och Bert. Vem Anders Jacobsson är det inte så många som vet.

Jacobsson är ena delen av författarduon Sören Olsson och Anders Jacobsson, pappor till en stor mängd barnböcker, någon film och musical och Sune och Bert. Jacobsson var vart fall fall relativt okänd tills för några dagar sedan. Då släcktes hans blogg ned på Alltombarn.se, länk. Skälet till detta var att han i sin sedvanliga stil drev lite med fenomenet ensamkommande flyktingar.

Nästa steg i kampanjen mot honom var att kulturjournalisten Gunilla Brodej vaknar, länk. Hon rycker ut som en företrädare för den goda smaken. I hennes artikel i tidningen Expressen skriver hon bland annat:"Sören och Anders är nu snarare reaktionära än roliga. I barnboksverkstan, på bloggar och i krönikor fortsätter de med varierande resultat att ge sitt naivt skruvade perspektiv på en knasig värld. Nu senast blev det heltokigt.

Jacobsson tycks finna bränsle till sin politiskt inkorrekta och främlingsfientliga brasa i de orättfärdigheter han mötte som barn. I Debatt berättar han hur Ville, Valle och Viktor indoktrinerade honom i irrläror om kapitalets skuggsidor: Han trodde att svenska direktörer kedjade fast sina arbetare och tvingade dem att jobba utan lön. Jacobsson är upprörd. Han "spyr över kladdiga fingrar från överheten" när det gäller kultur. I sin blogg kritiserade han en annan sorts överhet, ett system som skyddar ensamkommande flyktingbarn och som försöker ha en dialog med muslimska grupper.
Anders kollega Sören Olsson har en mer sökande hållning på sin blogg. Där återger han bland annat några ungars storögda kommentarer på kvinnor i burka: "Mamma, är det möhippa? Det var det inte. Tror jag. I så fall den tråkigaste möhippa jag någonsin sett. Inget party alls.""

Den stil som herrar Olsson och Jacobsson har kan man ha synpunkter på. Man kan ogilla deras stilistiska grepp. Däremot måste man konstatera att herrarna är utomordentligt konsekventa i sitt litterära uttryck. Personligen har jag skrattat ofta och mycket åt dessa herrars tilltag.

Det borde vara mycket svårt att kunna missförstå dessa herrar så som den sannolikt klart bildade kulturjournalisten Birgitta Brodej gör. Att hon inte gillar vad de skriver det är sin sak. Det rättfärdigar henne inte till att pådyvla dessa författare åsikter som det inte finns några belägg för att de hyser.

Debatten om framförallt Jacobsson, men i viss utsträckning Olsson väcker en hel del principiella frågor. Den visar för det första att dessvärre är inte smakpolisen död. I vart fall inte i Birgitta Brodejs gestalt eller Alltombarn.ses gestalt. De anser tydligen både att det är skäl att inskränka yttranderätten när man skämtar om fel saker och gör det på fel sätt.

För det andra är skrämmande att vi inte har kommit längre i att försvara yttrandefriheten på nätet än var Alltombarn gör. Än mer skrämmande är det när journalister som borde kunna antas vara allmänbildade saknar denna och därigenom skjuter på fel person.

Jag menar att man måste kunna skämta om allt. Det innefattar religion, politik och till och med ensamkommande flyktingar.

Det som skett med dessa båda herrar visar än en gång hur viktigt det är att slå vakt om friheten på nätet. Det fria nätet behövs för att ge andra vinklingar är de som gammelmedia ägnar sig åt. Dessutom har det som finns på nätet ett stort egenvärde.

Bloggen kan inte annat än säga: Heja Anders och Sören!

Ni behövs!

Andra bloggar: Sören Olsson

Fotnot bilden kommer från Aftonbladet och föreställer inte Birgitta Brodej. I stället föreställer den Anders Jacobsson till vänster och Sören Olsson till höger.