Hur kan man annars förklara begreppet skatt efter förmåga? I de flestas öron innebär det samma procenttal. För den som tjänar mer blir det ett större antal kronor. Så enkelt är det. Inte i Ohlys röda värld. Där innebär begreppet att den som tjänar mer också ska ha en ännu högre procentsats. Det är inte skatt efter bärkraft. Det är skatteutsugning.
Att sparskatten nu ska återinföras är ännu en seger för stinsen eller som man borde kalla honom tåggeneralen. Miljöpartiet ville inte ha tillbaka denna destruktiva skatt, men tåggeneralen Ohly får som han vill.
Begreppet övervinster återinförs. De har varit begravda i många årtionden nu. Genom denna språkliga konstruktion kan det bli full fart på allehanda godtyckesskatter. Friskolor och privata vårdcentraler står säkert på tur därefter.
En framgångsrik företagare som genererar arbeten bör förbereda flytt till något land med varmare klimat för de de produktiva. Kostnaderna för en ny regering kan uppgå till en 150.000 kronor per år för den driftige och ganska rimligt framgångsrike. Det tror jag många kommer att uppleva som ett för högt pris.
Att miljöpartiet och socialdemokraterna nu står i giv akt och säger ja och amen till de mesta som vänstern säger är skrämmande. Om de får chansen att regera kan konsekvenserna bli ödesdigra.
Slutsatsen är enkel: Det trovärdiga alternativet för Sverige heter Alliansregering
Andra medier: DN, Aftonbladet,
Fotnot: bilden kommer från Henrik Alexandersson
1 kommentar:
Skattesolidariteten hänger ju av förstklassig drifts- och ledarkompetens inom merellermindreoffentliga sektorn och dess idealt välintegrerade politiker. Att som Mårtenson i nattstånden nyliberal egoistanda indignerat avfärda den klassiska progressiva skatteprincipen är varken begåvat eller imponerande. Vill man stoltsera med sin egen brist på solidaritet är det enbart korkat och löjligt att posera som Moralens Väktare och Förorättad Oskuld; och så var det därmed.
Från det ena till det andra.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article6991533.ab
.
Den här skärpta artikeln sätter fingret på politisk bluff. Jobben jobben jobben jobben, arbetslinjen, arbetslinjen. Vad man talar tyst om är att de anställda betalar ett högt pris i form av eländiga löner och´arbetsvillkor. Jobben SKALL naturligtvis divideras med löner och arbetvillkor för att få en vettig indikator, vilket våra politiskt-mediala halvledare medvetet ignorerar i en på förhand riggat idiotiserad diskurs à la Per Gudmundsson som värst. Förakt är vad dessa paschor förtjänar.
- Peter Ingestad, radikalkonservativ
Skicka en kommentar