torsdag 8 april 2010

Upphovsrätt: Jan Rosén rosar inte marknaden

Utredningen som ska se över upphovsrätten har lagt fram ett delbetänkande länk. Sammanfattningsvis kan delbetänkandet beskrivas med orden: mycket skrik och lite ull sa kärringen när hon klippte grisen.

Mycket annat är heller inte att vänta av en person med så starka partsintressen som professor Rosén har. Han är så pass kraftigt knuten till upphovsrättsorganisationerna att han borde lämna sitt uppdrag. Då kan dessa viktiga frågor få en allsidig och mera modernt inriktad belysning.

Det förslag Rosén lämnar om att arkiv ska kunna upplåtas på nätet av tv bolag och bibliotek förutsätter att just upphovsrättorganisationerna i vissa fall ger sitt tillstånd.

Utredaren ser på sin uppgift så här: Han vill "stärka skyddet för den enskilda upphovsrättsinnehavaren, dels vill han ge större befogenheter till insamlingssällskap som Stim och Ifpi.

– I grund och botten handlar delbetänkandet om hur vi ska få till en avtalsmarknad som är aptitlig och tilltalande. Vi försöker gjuta olja på maskineriet där vi ger riktlinjer för hur avtal ska skrivas för att skydda den enskilde upphovsrättsinnehavaren, säger Jan Rosén och fortsätter:

– Men vi konstaterar också att den enskilde upphovsrättsinnehavaren inte alltid kan närvara när avtal ska träffas. Därför pratar vi om kollektiv licensiering, där insamlingssällskap kan teckna kollektiva avtal med till exempel tv-bolag eller internetsamhället."

Detta är inte den form av kejsarens nya kläder som krävs för att skapa bästa förutsättningar för utveckling och skapande verksamhet.

Utredningen blir allt för mycket bara en ytterligare partsinlaga från upphovsrättsorganisationerna. Om inte Rosén självmant lämnar sitt uppdrag borde hans uppdragsgivare Beatrice Ask befria honom från det.


Betyget blir: Icke Godkänt

Andra bloggar: Opassande, Rick Falkvinge, Jardenberg


1 kommentar:

Magnus Persson sa...

Om jag fattar din sammanfattning rätt, så känns det ungefär lika smart som att Byggnads ska bestämma vad lettiska byggarbetare i Vaxholm ska betala.

Om jag inte vill vara medlem i STIM (och det vill jag inte, med tanke på att i alla fall förr om åren innebar det att gratisdistribution av all musik man skrivit inte tilläts), så vill jag ju inte att de ska bestämma hur mina verk ska användas heller. Kan det vara så svårt att förstå?