För DN verkar det vara att även bloggare ibland får betalt för sin publicistiska gärning. Mycket suspekt speciellt i ljuset av att bloggare också är människor, länk. Någon gång kan det finnas en PR-byrå med i bilden. Att journalister får månatligt ersättning, ofta kallat lön verkar däremot vara helt i sin ordning. Detta trots att lönen ofta härstammar från annonsintäkter.
Som uppslagsverket wikipedia.org mycket riktigt anmärker i en artikel "Webbtidningarnas ankomst har gjort att scoopets betydelse har minskat, eftersom en tidning som är ensam om en nyhet förr hade ett drygt dygns försprång, medan andra tidningar idag snabbt kan citera dem".
Det avslöjande som Rick Falkvinge, länk gjorde genom överdirektören vid FRA Anders Wik klassar DN uppenbarligen som vardagsmat. Personligen tycker jag den bedriften är värd stora journalistpriset.
Wik förklarar i samtal med Falkvinge tydligt vilken typ av lagbrott det är FRA utför och varför det är ett lagbrott. Andra myndigheter som försvaret hade påstått att FRA fortlöpande har brutit mot grundlagen. Dittills hade det inte gått att få bekräftat. Nu erkänner FRA genom sin näst högste tjänsteman.
Det länge sedan avslöjandet gjordes. Det skedde den 31 maj 2008.
Att FRA sedan 1976 brutit mot grundlagen tar DN uppenbart med en axelryckning. Det är inget att följa upp.
Varför har ingen ställts till ansvar? Varför pågår ingen förundersökning mot de ansvariga?
Innan jag har ställt frågan är svaret givet. DN sysslar inte med den typen av journalistik. Den har man överlåtit till bloggosfären. Inte undra på dess framgång. Thorbjörn Larsson, tidningens chefredaktör som skulle rycka upp DN ur träsket har låtit tidningen falla allt djupare ner i det.
Trist tycker jag
Fotnot: Konstgjorda gräsrötter kallades i min ungdom för asfalt. Det asfalten skapade kallades öken. DN verkar placera sig på kartan.
Andra bloggar: Deepedition, Christian Engström, ScaberNestor, Opassande, Lakes lakonismer, Ledarbloggen,
Andra media:Dagens media,
2 kommentarer:
Ibland är du verkligen skarp. Det är bra!
Ett intressant faktum är att chefredaktörer/tidningschefer numera inte är rekryterade för att bedriva journalistik eller för att granska makten.
De ska fixa ekonomin, fixa upplagan.
De är ofta "opolitiska" i meningen att de kan leda tidningar av vilken färg som helst.
Ledarskribenter tidigare var oftast starkt ideologiska, visserligen med en viss partifärg, men ideologin och den journalistiska grundtonen att alltid granska makten fanns där mer än idag.
Idag är de antingen partimegafoner, fåniga megafoner, eller så är de vindflöjlar som bräker med för att höja upplagan eller för att smeka makten.
Den ursprungliga uppgiften har bloggarna tagit över.
Det är bara synd att inte alla människor ännu upptäckt detta och kollar upp vad som händer. I papperspressen är det ju väldigt selekterat...
Tack Lars-Erick,
Precis som du säger de intressanta ledarsidorna finns vanligtvis i bloggosfären. Nu är det vår uppgift att även få de lite äldre att inse det.
Skicka en kommentar