söndag 8 mars 2009

Till försvar för liberalismen

Fredrik Sneibjerg, ordförande för folkpartiet i Värmdö åker till det liberala riksmötet rapporterar han på sin blogg, länk.

I mitt stilla sinne undrade jag vem som anordnar detta möte. Sedan förstod jag det som jag borde förstått redan tidigare. Det är ett möte arrangerat av folkpartiet liberalerna. Under den här mandatperioden har den klassiska liberalismen nästan helt kommit bort. Det finns några få motståndsfickor med liberaler i de folkpartistiska och centerpartistiska riksdagsgrupperna. 

Det är intressant att Fredrik länkar till wikipedia och inte till folkpartiet för att informera om riksmötet. Det hade varit kul att veta vilket program man har för dessa liberala dagar. 

Initialt står det i den  wiki artikel som Fredrik länkar till att liberalism är nära förbundet med "individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati". Det är välkänt Problemet är att jag har svårt att se hur de liberala värdena har omsatts i praktisk handling under Alliansregeringen. Det är ett stort problem. 

När jag ska lyssna till Jan Björklunds tal på datorn får jag veta att det funkar enbart om jag har Microsofts programvara. Ingen valfrihet där precis. 

Såväl centerpartiet som folkpartiet har i dag ett liberalt trovärdighetsproblem. Kanske är det en av förklaringarna till varför tilltron till Alliansregeringen minskar, länk

Bristen på liberal politik kan vara en orsak till varför Allianser på riks och lokalplanet attraherar relativt sätt få ungdomar. Genom internet har vi faktiskt fått en helt ny generation liberaler. Det är kul. Nu gäller det att tillsammans med dessa ungdomar vrida samhället i en liberal riktning.

Min fråga till dig Fredrik är: 
1. På vilket sätt verkar du aktivt för att de klassiskt liberala frågorna får genomslag i praktiskt handling i riks- och kommunalpolitiken?
2. Finns det liberala frågor vi skulle kunna driva gemensamt?
3. Har du ett intresse av att föra en liberal idédebatt, exempelvis via din blogg?

Andra media: Svd,

4 kommentarer:

Anders sa...

Mitt parti, SAP, som tyvärr har haft, ibland även fortfarande har, tendenser att tro att STATEN, det är ju vi, alltså är STATEN god.

Den ovan snabbt skissade sidan av SAP tycker jag inte om. Jag är medlem för jag hyllar andra värden, solidaritet, tex, men också att vi faktiskt är socialliberaler, även kämpar hårt för demokrati.

Vad jag vill ha sagt är att mitt parti, SAP, är i oändligt stor grad beroende av att det finns äkta och tydliga liberala partier i samhället, i riksdagen.

Just nu har hela alliansen gått totalt vilse och strävar mot en mer totalitär stat än någonsin de värst Statstroende sossarna har velat eller gjort. Någonsin.

FRA är en sak. IPRED en annan, men de flätas ihop.

Man kan tro att kärnkraft enbart rör energi. Så är det inte.
Kärnkraft har ytterligare en komplexitet inbyggd i sig.
Denna teknik är så storskalig och har så storskaliga verkningar 100.000-tals år efter det att en reaktor har stängts att det krävs en storskalig stat och bevakningsapparat för att saker inte ska gå på tok.

Denna storskalighet som man tvingas välja med det energislaget är ensamt en sådan faktor som borde göra kärnkraften tveksam för varje sann centerpartist.

Nu har centerns ledning svängt i frågan.

Den sammantagna bilden av vad alliansen gör blir djupt bekymmersam.

Centern är annars, eller har varit, ett parti som ligger mig varmt och nära hjärtat, så sosse jag är.

Anders sa...

tillägg,
jag tycker även om, eller snarare innan Jan Björklund, även hyst sympatier till FP.

Värmdöbävrar sa...

Ja tyvärr blir oftast den stora staten inte den goda staten. Här krävs liberaler för att hålla staten, framförallt övervakningsstaten i schack

Lars-Erick Forsgren sa...

Idag finns inte ngt parti som självklart är liberalt.
Det var länge fp. Och en tid var c på väg dit.

Men i båda fallen har man gått vilse. Och du har helt rätt att det behövs starka liberala krafter för en sund samhällsutveckling.
Utan liberaler i riksdagen urartar lätt sossepartiet.

Min käpphäst är ju att frånvaron av tydliga ideologier hos riksdagspartierna är en stor orsak till dagens eländiga politik.