Äldreboendet Ljung: herr Borelius (m?) tar över

Hänt i Värmdö

Ordföranden i nämnden för äldre och fuktionshindrade har nu utsett högste chef för äldreboendet Ljung. Det blev en Borelius. 

Henrik Borelius  blir högste chef för det särskilda boendet. Det blir han genom att vara koncernchef för hela Attendokoncernen. Han är sannolikt moderat, precis som ordförande Pettersson. I vart fall vet vi att hans syster Maria är det. Det var inte som vi uppgav felaktigt tidigare hans fru. Vi ber om ursäkt till Henrik och tackar en av våra trogna läsare för rättelsen.

Det var charmtrollet som var handelsminister i Fredrik Reinfeldts regering under perioden 6-14 oktober 2006. Undrar om Henrik kommer att sitta på sin post för Värmdö kommun längre eller kortare tid än sin storasyster?

Vad vi vet är att nämnde Borelius har tjänat goda pengar på när Attendogruppen byte av ägare. Exempelsvis tjänade han enligt Affärsvärlden 40 miljoner kronor när riskkapitalbolget Bridgepoint köpte upp Attendo 2005, länk. Ett år senare köpte riskkapitalbolaget Industrikapital. Då tjänade Borelius ytterligare en slant. Totalt har Henrik Borelius tjänat ungefär 250 miljoner på sitt engagemang i Attende, enligt uppskattningar av Veckans Affärer, länk. Det är inget fel med det. Han ska ha all heder av att ha varit en framgångsrik affärsman.

Det som bekymrar är att affärerna med bolaget har givit konsekvser i koncernens balansräkningar. Det är ingen tvekan om att Attendokoncernen är hårt skuldsatt. Förvärven har dessutom  skett till höga priser. Betydligt högre än de som sker på marknaden i dag. Med tanke på att moderbolaget 2007 förlorade 133 miljoner hade räntekostnader på 371 miljoner är det svettigt nu.

Jag frågar mig vad som är bäst, ett personalkooperativ utan skulder eller Attendo som har 4,1 miljarder i skuld till banken och 1,9 miljarder i skuld till Industrikapital. Attendos egna kapital är i sammanhanget 380 miljoner kronor. Till personalens kapital hör också förtroendekapitalet.

När man tittar vidare på urvalet till det särskilda boendet Ljung blir det riktigt intressant. Under åren 2006 och 2007 inkom totalt 476 lex Maria anmälningar, enlig TV4:s, kalla fakta, länk. Trots detta glömmer Attendo Care att anmäla enligt lex Maria ibland, enlig Sveriges Radio, länk. 

Attendo Care har 3,2% av den totala äldrevårdsmarknaden. Rent statistiskt borde man ha 15 anmälningar på sig. Nu har man lyckats får hela 28 lex Maria anmälningar. Det är 83,8% mer än vad man rent matematiskt borde ha. Det gör Attendo Care till en av de tydliga ledarna i gruppen sämst i klasse på äldrevårdsområdet. Kan det vara ett av urvalskriterierna som gjorde att man vann anbudstävligen? I vart fall tog Attendo Care 28 poäng av 476 möjliga. Det är 5,8%.

Att sedan pensionärerna inte fick yttra sig över beslutet kan sannolikt skyllas intensiv läsning av Emil i Lönneberga. För idogt läsande av denne kommunalpolitiker i vardandes äventyr ligger säkert bakom beslutet. Vi har tidigare sett hur ledande politiker och tjänstemän i Värmdö kommun använt sig av kulturella inspirationskällor. 

Vi får förmoda att fru Petterson läst om kommunalrådet in spe Emils framfart. Däremot verkar det som om hon hämtat inspiration från chefen för det Lönneberg närliggande äldreboendet i stället för hos  Emil själv. Det kan bero på att Emil är liberal och frispråkig och det är inte Petterson. Hon säger sig ju vara konservativ.

Vi kan läsa  om beslutet i NackaVärmdöposten, länk.

Personligen är jag mer intresserad av Emils förhållningssätt. Den värdegrund han representerar gentemot de äldre delar jag. De äldre och deras anhöriga är brukare. Då måste de få säga sitt i en upphandling som denna. Annars blir det som när Palme under en tid sa att kärnkraft är för tekniskt och juridiskt komplicerat att folkomrösta om.

Jag är anhängare av att det kommer in en liberal Emil i Värdmöpolitiken eller att någon av de befintliga lokalpolitikerna verkar mer i Emils anda. Han var säkert ett kommunalråd att ha som förebild.

Då får inte Attendo Care stå ensam kvar i en upphandling som denna. Då lyssnar man till både Lina och Alfred, den egna personalen, såväl som det gamla. Då tillåter man fri konkurrens. Där vinner den som har det bästa erbjudandet.