Av de som kommit i år är 317 pojkar. Långt fler än hälften av de sökande, 224, är över 15 år gamla – varav 186 pojkar.
Den ojämna köns- och åldersfördelningen antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katastrofer."
Han fortsätter och påpekar det obehagliga: "I Sverige kan de som definieras som ensamkommande flyktingbarn, vare sig de har asylskäl eller ej, enklare få permanent uppehållstillstånd än andra – exempelvis om det saknas anhöriga i hemlandet att skicka tillbaks personen till. Följden tycks ha blivit en mångdubbling av antalet sökande med oklar ålder, bristande identitetshandlingar och svårlokaliserade släktingar."
Gudmundssons slutsats är klar: "när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism."
Det finns en risk att vi skapar ett system där relativt välbeställda i partiarkaliska samhällen kostar på sina äldsta söner en dyr flykt. På ett sätt förändrar vi spelreglerna. Det blir som om samhället accepterar de som skriker högst. I stället för att reflektera över om de som har störst behov får komma.
Jag delar Gudmundssons uppfattning om att fri rörlighet över gränserna är bra. Det är inget fel att lämna ett land för att söka en bättre framtid. Problemet är att denna utveckling bland annat håller på att bli ett obehagligt jämställdhetsproblem.
Frågan är dock om det är bra att urholka flyktingbegreppet. Jag tror precis som Gudmunsson att de i stället är olyckligt.
Andra bloggar: Alliansfritt Sverige, Merit Wager,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar