Hänt i Värmdö
Utbildningsnämnden hade sammanträde i går under ledning av Värmdös svar på Peter Sellers. Den rolltolkning han gjorde av kommissarie Clouseau gör att filmmakarna i Hollywood nu överväger en ny Rosa Pantern film. Arbetsnamnet på filmen är Rosa Pantern och makten över ledarskapet.Under nämnden behandlades den infekterade frågan om resursskolan som jag skrivit om i flera bloggposter tidigare, länk, länk, länk.
Utbildningschefen Maria Ljungkvist talade om att avskaffande av resursskolan är ett "paradigmskifte". Det hade varit klädsamt om tjänstemannen som i själva verket är en kvinna hade förstått innebörden av det främmande ord hon använde.
Innebörden av det ordet är att när det uppstått en kritisk massa av motsägelser uppkommer att en vetenskaplig revolution. En mycket betydande förändring kan uppstå. Samtidigt borde nämnda tjänstekvinna om hon förstått ordet insett att att paradigm inte är möjliga att jämföra. Detta innebär att ett paradigm inte är sannare än ett annat.
I fallet resursskolan innebär detta att avskaffandet inte är bättre eller sannare än att behålla densamma. Av sammanhanget framgick att den nämnda chefen hade en preferens för ett viss paradigm, för att använda hennes egen vokabulär. Hur paradigmet kom in där undrar man därför.
Man kan heller inte säga att förändringen är så stor att en jämförelse mellan att gå från Newtons mekanistiska värld till Einsteins relativa värld å en sidan och resursskolan å andra sidan är relevant.
Forskningen om hur man bäst hjälper barn i behov av stöd i skolan ger inga entydiga svar på hur man bäst organiserar detta arbete.
Däremot känner man till karakteristika på miljöer som främjar positiv utveckling hos barn med problembilder som finns i till exempel i resursskolan. Dessa karakteristika är ofta svåra att åstadkomma inom den traditionella klassens ramar. Att barnen i resursskolan i många fall inte har kompletta betyg berättar egentligen ingenting om effekten av skolan. Frågan är vilka resultaten skulle blivit om skolan inte hade funnits.
När frågorna om processen kring avskaffande kom upp duckade Clouseau. Han duckade så kraftfullt att de komiska effekterna verkligen förstärktes. Detta var casting när den är som bäst.
Framåt halv tolvsnåret avdömdes frågan om vem som skulle vara anordnare av verksamheten i den kommande förskolan i Charlottendal. Bengt Kleijn har varit en förespråkare för Lemshaga som anordnare. Han har haft ett starkt stöd för denna ståndpunkt i sitt parti centerpartiet.
Det har även vissa företrädare för oppositionen varit.
Kommissarien däremot har förespråkat Pysslingen. När det kom till skarpt läge visade det sig att Kleijns övertalningsförmåga var så stark att hela Alliansen gjorde hans resonemang till sitt eget. En enig nämnd beslutade att Lemshaga skulle vara anordnare inom ramen för kommunens arbete inom den sociala ekonomin.
Kommissarien däremot vara bara röd i ansiktet.
Vi kan bara hålla med dem som säger att Bondesson är på fel plats. Han behöver få en chans inom show business. Det är inte i reklamfilmerna har gör sig bäst. Det krävs större scener för denne talangfulle man.
Andra aktuella artiklar om skolan: länk,
4 kommentarer:
Dags för någon att påbörja den besynnerliga sagan om Bonden Petersson som har den märkliga egenheten att han tänker på gotländska men talar skånska så det som kommer ut blir obegripligt för alla. Han har dessutom svårt för fakta men har stor tillit till sina minnesbilder så när han vill minnas att det utlovades sol så skördar han höet varpå det kommer ihållande hällregn så all skörd möglar bort. Han har lite speciella grannar också, t.ex alven lerik som är så snäll mot alla så ingen vet om han finns eftersom han aldrig tycker något.
Eller grannen Frans P som säger en massa men det är så innehållslöst så det inte ens fastnar på papper för eftervärlden att läsa.
Jag tänkte direkt på Ernst-Hugo Järegård när jag först såg Bondesson (och det är det säkert fler som gjort), men din liknelse är ju på ett annat vis oklanderlig.
Samtidigt gläder det mig att som teaterintresserad att det finns så många referenser att ta till.
Själv väljer jag för dagen en äldre fransman än din.
Paradigmskifte var en smått fantastisk bekrivning som enbart antyder att vederbörande behöver en ny utgåva av NE. Ska man generalisera i denna fråga, vilket man bör vara försiktig med då varje diagnos och problematik är väldigt individuell, så kan man möjligen säga den här gruppen barn INTE ska utsättas för snabba förändringar eller för verksamhet som inte har en tydlig struktur.
Om tjänstemannen fattade det så skulle det möjligen vara ett paradigmskifte i detta lilla...
Och tck för dina utmärkta bloggar, inte alltid ense med dig men alltid road av läsningen.
Tack för era intressanta kommentarer.
Uppskattar verkligen era reflektioner.
Skicka en kommentar