måndag 22 juni 2009

Johan Ingerö: lite för snabbt och för ytligt

Johan Ingerö problematiserar konservatismen i en bloggpost, länk.

Han inleder med följande konstaterande: "För mig är inte konservatismen en egen ideologi." Om man ser konservatismen ur ett historiskt perspektiv är detta helt fel.
Den moderna konservatismen finner sina ideologiska rötter hos Edmund Burke som levde 1729-1797. Begreppet konservatism är något yngre och myntades på 1700-talet av Francois-René de Chateubriand.
Liberalismen uppstår också under 1700 talet. Bland dess andliga fäder kan nämnas: Adam Smith, 1723-1790, Jeremy Bentham, 1748-1832, John Stuart Mill, 1806-1873.

Utvecklingen av den unga liberalismen är på många sätt en reaktion på konservatismen. Liberalismen problematiserar och löser en del av de problem som konservatismen inte lyckats lösa. På samma sätt är den något senare socialismen en reaktion på både konservatism och liberalism. Sett ur ett historiskt perspektiv blir därför Johan Ingerös betraktelse missvisande, vilket är synd. Det hade varit intressant om han hade varit lite mera noggrann i sin research inför sin bloggpost.
Slutsatserna hade fått en helt annan trovärdighet då.

Ingerö fortsätter:"Mer representativ - tyvärr - är den liberalism som exempelvis Folkpartiets kvinnoförbund står för, senast i form av helgens utspel om tvångskvoterad föräldraledighet".
Det stämmer heller inte. Detta förslag är inte ett liberalt förslag. Det är mer ett socialistisktiskt eller konservativt inriktad förslag. Problemet är i stället att folkpartiet många avseenden lämnar en mera klassiskt inriktad liberalism och blir förespråkare för helt andra idéinriktningar. Det är viktigt att framhålla. Det blir en besvärlig glidning om man söker omdefiniera liberalismen utifrån de förslag som kommer från olika partier. Idéologin däremot är något lättare att kondensera. 

Johan Ingerö tar sedan upp kristdemokraten Ebba Bush som ett exempel på en tilltalade konservativ politiker av i dag. Han ställer Bush mot följande uttalande: "Här har vi den direkta motsatsen till radikalens reflexmässiga krav på regler, förbud, åtgärder, insatser och allt vad det kallas." 

Ingerö för in ett nytt begrepp i sin diskusson radikalen. Detta begrepp är inte satt i ett sammanhang varför det blir nästan omöjligt att veta vad Ingerö menar. Begreppet radikal kräver som jag ser det en kontext. Den skulle kunna vara liberal, konservativ eller socialistisk. Då får Ingerös mening en mening.

Det finns stråk i Johan Ingerös bloggpost som är tankeväckande, men tyvärr är det allt för lite av sammanhang och fakta bakom det han skriver. Debatten är viktig så jag hoppas han kommer tillbaka mera påläst och stringent, vilket han allt som oftast brukar vara.


2 kommentarer:

Johan sa...

Du menar Ingerö och inte Norberg i rubriken, va? Eller har jag missat någon avancerad undertext?

stefan mårtensson sa...

Stämmer, ändrat, tack