Barack Obamas installationstal får för mig överskriften "Yes we wish".Han önskar genomföra ett program, men USA är för första gången på länge beroende av andra. Han kan göra ganska lite utan att andra är villiga att hjälpa till.
I första hand är det en fråga om finansiering. Det gigantiska budgetunderskottet ska finansieras. Det nya stimulanspaketen ska finansieras. Sjukvårdsreformerna ska finansieras.
Det kräver medverkan av andra. För att kunna krävs att andra länder vill betala USAs underskott. Kineserna har på ett sätt Obamas öde i sina händer. Det gör att president Obama tvingas till en moralisk pragmatism.
Den nye presidenten markerar att han är en del i ett historiskt sammanhang. Genom sin bakgrund tillför Obama något nytt. Genom sin person förverkligar han budskapet om att alla och verkligen alla har möjligheten i USA. På det sättet håller han den Amerikanska drömmen levande och för den vidare. Här finns kanske det största värdet i installationstalet.
Klokt nog accepterar Obama i sitt tal bilden av ett USA i kris. Han försöker formulera en tredje väg. Det gör han genom att förklara att det är ointressant om man anhängare av en "big eller small government". I stället är det centrala vad den åstadkommer. Det är självklart att sticka ut hakan. Samtidigt markerar han en insikt om att han kommer att bedömas utifrån sina resultat och inte från vad han säger.
En stor del av talet ägnas åt omvärlden. Han gör gör det i flera dimensioner som de kulturella, religiösa, ekonomiska. Det blir mera mångfasetterat, intellektuellt och begåvat än hos Bush. Det är inte bara länder det gäller. Han markerar att han har en förståelse för komplexiteten i relationer. Han bryter däreigenom med sin företrädare Bushs omvärldssyn.
Den moraliska devalvering Bush genomfört av USA gör att han även på detta område numera är beroende. Här gäller det att både tidigare partners och motståndare är intresserade av att gå in i dialog med USA.
Nu när USA beredd till dialog är frågan om andra länder också är det. President Obama inser att det inte bara är att peka med hela handen.
Obama genomför ett tal som retoriskt är en västgötaklimax. Samtidigt är det välformulerat.
Miljöfrågor och klimat är nya ämnen i ett installationstal. Det kombineras med gamla välkända Amerikanska värdeord. I bästa fall var talet en markering av att USA ser att omvärlden spelar en stor roll för USAs välstånd.
Det speglar i vart fall en viktig insikt om att förutsättningen för framgång är att USA lyckas göra det i samspel i många olika dimensioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar