Castro och USA slår ett slag för fri distribution

Ett antal brev av Hemmingway läggs ut på nätet, rapporterar the Times och DN. Enligt de båda tidningarna är det 3.000 brev från andra världskriget som nu läggs ut. Hemmingway var ubåtsjägare på den tiden. Publiceringen är ett gemensamt projekt mellan hör och häpna, den Kubanska staten och USA. 

Upptiningen av relationerna mellan USA och Kina skedde med hjälp av pinginslag. Den här gången verkar vägen gå via Hemmingway på nätet. Kubanerna fann ett tillfälle i att man firade 50 årsdagen av revolutionen.

Nu väntar alla spänt på att Raol Castro och Barack Obama kommer att mötas personligen.

Innan dess tror jag att vi får se ett möte mellan utrikesminister Hillary Clinton och Casto.

För modligen suktar Bill redan efter äkta Havannacigarrer.

Initiativet visar två saker. Den ena att det händer saker mellan USA och Kuba. 

Det andra är hur man väljer att främja intresset för en av 1900 talets största författare. Man väljer inte varianten att ge ut en bok med breven. Man väljer nätet och att alla ska få fri tillgång till breven. Detta är en annan syn på upphovsrätten än vad Beatrice Ask ger uttryck för när hon presenterade IPRED lagen, enligt DN. Budordet där var att pirater skadar människor. Så resonerar tydligen inte ledande kulturbyråkrater i USA och på Kuba. Deras beslut är väl förmodligen enligt Ask bara ett "sorts lekkammar perspektiv".

Jag  kan inte annat än hålla med Oscar Swartz som i en bloggpost säger att ""piraterna" inte skadar andra människor mer än andra strukturomvandlingar." På andra sidan står Alexander Bards påstående om att ungdomarna mördat kulturen. Det har de enligt honom gjort genom fildelning. Begreppet mord har genom Bard blivit ganska utslätat. För egen del kan jag tycka att det är beklagligt. För det andra kan man undra vilken sorts liberalism som nämnde Bard företräder. 

I grunden för debatten om upphovsrätten ligger en syn på hur skapande uppstår. I den ena polen finns synen på upphovsmannen som en deprimerad ensling som skapar. I den andra finns en syn på skapande som något som sker i ett sammanhang. En bild av att skapande är ett sorts samskapande. I denna senare finns de Kubanska och Amerikanska kulturbyråkraterna. Jag tror att de de därför väljer att släppa breven helt fria och inte tal betalt för dem i bokform.

Något att tänka på för minister Ask, kanske.