tisdag 6 januari 2009

Utbildning är bra men civilkurage är bättre

Anders Widén skriver om utbildarutmaningen i en bloggpost. Hans idé är att politikerna ska ha mer kunskap om integritet. Det är bra.

Vilka blir konsekvenserna av de ny integritetskränkande lagarna?
Det är en helt central kunskap för en riksdagsledamot. Politikerna som beslutar måste åtminstone förstå den text som ska bli lag. De sitter i riksdagen som våra företrädare och inte som jurister, experter. Om de förstår borde vi också förstå. Motsatsen borde också gälla.
En lag som politikerna inte förstår borde inte få bli lag.

Detta är steg 1.

Sedan finns ett ännu viktigare steg 2. 
Att ta konsekvenserna av kunskapen. Det gäller att ha en personlig integritet och kunna stå för en linje. Där har tyvärr många politiker fallit igenom. En del politiker som surfade in i riksdagen kommer att blir bortröstade i nästa val. De stod inte upp för sina ideal. Den politiska karriären inom partiet blev viktigare än väljarna. Uppdragsgivarna är och förblir väljarna och inte partierna. Det är dags att lära den läxan.

Att sakna kunskap och göra fel är förlåtligt, men att ha kunskap och inte stå upp för en åsikt är inte förlåtligt. Här ligger fröet till politikerföraktet.

5 kommentarer:

Anders sa...

Hej! Håller helt med dig. Civilkurage är a och o. Inte bara för politiker...

Nå. Det hemska är att i detta fall kan riksdagsledamöterna inte ens visa civilkurage.

De vet ju inte om vad som sker. Jag har inte haft tid att kolla hur många som sitter i försvarutskottet, där väl FRA uppstod efter att ha uppfunnits av FRA själva.

utan att vi riktigt fattat det pågår hela tiden politiska kupper. Varje utskott pular på med sitt. Vi får åtminstone hoppas att de som sitter i utskottet är med i matschen, (Tyvärr vet jag exempel på att så inte alltid är fallet).

Hur som. 20 personer i ett utskott fäller JA, till exv FRA.

Övriga 325 i kammaren röstar sen bara som partiet har sagt....

Så har det sett ut sen vi fick enkammarriksdag.

Som någorlunda kunnig medborgare borde jag ha skrikit i saken redan 1976... Typ...

Nu står vi i den situation vi gör. vi måste rädda oss. Från FRA. FRån IPRED. Så gott vi kan.

Sen har vi att revidera riksdagens funktionssätt.

Sen kan jag bara säga så här. Civilkurage är jävligt önskvärt, men aldrig något man kan bygga in i ett politiskt system.

Antingen har en människa civilkurage, eller inte.
Antingen får man i samhället en attityd som befrämjar civilkurage, eller inte.

Samurajerna hade en form av civilkurage. Hade de felat så mycket att de drog skam över familj eller vapenbröder - harakiri. Självmord för att återupprätta äran...

Inte så dumt. Så att man fattar att man inte bör dra skam över sitt namn, sitt parti, sitt land, vad det nu vara må.

Mary sa...

Civilkurage är något som efterfrågas men inte alltid är önskvärt när det kommer till kritan. Tyvärr ser det ut så.

Jag förespråkar förstås civilkurage - starkt. Men inser att det inte är den vanligaste egenskapen vare sig i politiken eller inom arbetslivet.

Konsensus gäller i Sverige. På gott och ont

Anders sa...

Tillägg:
Man kan se ritualen kring Harakiri som ett sätt att försöka bygga in inte bara heder, utan faktiskt just civilkurage, i en kultur.

Att man verkligen står för sina ord, är fast. Och sviker man sina ord och drar skam och vanära över sig finns bara en utväg...

Olof Bjarnason sa...

Harakiri praktiseras väl fast i mindre brutal form fortfarande i japan..? Dvs. företagsledare tar verkligen ansvar på riktigt = avgår om det går riktigt uselt för företaget? Gäller det även i japanska politiken?

Anders sa...

@ Olof. Vet tyvärr inte. Du vet, jag kan bara Asien/orienten kring årtalen 1165-1227, då Djingis Khan levde:)
i allt övrigt är jag en enda stor kunskapslucka.