Några reflektioner kring Egypten

Utvecklingen i Egypten inger både förhoppningar oro, länk. Den nödvändiga urladdningen har kommit. Samtidigt kräver den sin allt för höga tribut i form av både skadade och döda. Det verkar som om de styrande söker använda paramilitära smågrupper för att skrämma och skapa kaos. En 82 årig härskare kämpar sannolikt både för sitt fysiska och politiska liv. Nu när internet fungerar igen söker han misskreditera den utländska pressen som Israeliska agenter med onda avsikter.

Det verkar dock som om Hosni Mubarak timme för timme förlorar allt mer av kontrollen. Vart utvecklingen tar vägen ligger i allt väsentligt i militärens händer. Det är i den här kontexten man får se president Barack Obamas tystlåtna och försiktiga linje, länk.

Förändringens timme är inte långt borta i detta land mättat av kultur och historia.

Landet är på många sätt det riktigt stora kontrasternas. Sida vid sida kör oxkärror och Ferraris i centrala Kairo.

För egen del har jag många spännande upplevelser i Egypten. Att bevista exercis med det första egyptiska kamelkavalleriet väckte både nyfikenhet och beundran. De borde inbjudas till någon tatoo i Sverige.

Bilkörning i Kairo har lärt mig att i vissa länder finns bara en trafikregel. Minst bil väjer. För att inte nämna trafikljusen där. De är färglada och ser vackra ut. Däremot har det inget med trafiken att göra.

Egypten har sedan kungen störtandes haft fyra presidenter, varav tre satt tydliga avtryck. Den första presidenten, Muhammad Naguib regerade från juni 1953-februari 1954. Sedan tog den legendariske Mohammad Abdel Nasser över. Han tillträdde formellt 1956 och satt till 1970. Då efterträddes han av Anwar Sadat som mördades 1981. Då tillträdde Hosni Mubarak som president.

Ingen av dessa presidenter kan anses vara demokratiskt valda. Man kan hoppas att det blir förändring på den punkten nu.